Skövde i Världen

Det var en stor dag på fredagen då Elin fyllde 7 år! Vi firade med mat och tårta, men det blev en tidig kväll. På lördag morgon blev vi hämtade av vår chaufför redan klockan 7 för en utflykt till Taal Volcano.

 

Jag hade googlat mycket och sökt information om lämpliga utflykter på ”nära” håll till Manila. Det är inte så lätt eftersom trafiken kan ställa till problem även om du har planerat allt på bästa möjliga sätt. Men helgerna brukar vara lite lugnare trafik så vi hoppades på det bästa.

 

Och iväg for vi. Vi passerade Alabang där vi faktiskt var och kika på en möjlig skola för barnen om de inte hade fått plats på British School of Manila. Vi hälsade också på en svensk familj som hade ett underbart hus i Alabang och jag tror att både Thomas och jag blev väldigt förtjusta i huset och läget. Lite lugnare och mer frisk luft. Kändes lite som att befinna sig i Florida någonstans. Om det nu är så lugnt, men ja jämfört med Manila så är det det…. Hur som haver, när vi nu passerade Alabang och Brent (skolan vi besökte) kände vi definitivt att vi valde rätt. Både med skolan och med boende nära skolan! Det finns de elever som går på BSM och bor i Alabang och de går upp kl. 5 på morgonen för att vara i tid till skolan börjar!!! Tror inte våra barn hade klarat det och dessutom hade 3 fått pendla alternativ att barnen gått på Brent och Thomas hade varit fast i trafiken både till och från jobbet. Nej, det blev ett bra beslut att bosätta oss där vi bor.

 

Det tog cirka 2 timmar att köra de sex milen till Tagaytay som är staden (läs byn) där sjön och vulkanen med samma namn ligger. Vulkan, det låter så farligt. Och Taal vulkanen räknas faktiskt som den näst mest aktiva vulkanen i Filippinerna med sina 33 utbrott. Tillika är den en av världens minsta vulkaner. Kratersjön på Volcano Island är den största sjön på en ö i en sjö på en ö i världen! Hängde du med där?

Vi kom till Tagaytay och parkerade vid rekommenderade Taal Yacht Club. Därifrån tog vi en båt ut till vulkanön i vulkansjön (!). Båtturen tog ca 30 minuter och det var kav lugnt när vi åkte ut. En riktigt fin tur där vi fick en se små byar kanta ön vi skulle till och den huvudsakliga inkomstnäringen, förutom turism, fiskodlingarna ligga på rad. När vi la till välkomnades vi av en badande vattenbuffel och återigen påminde detta om min resa till Thailand för 20 någonting år sedan. Innan det blev exploaterat och turismen tog fart. Då när man åkte till Phi Phi Island och det inte fanns varken ström eller gator på ön och vattenbufflarna badade tillsammans med dig på eftermiddagarna.

Väl i land påbörjade vi vandringen uppåt. Vi valde att inte ”åka” häst då dessa stackars hästar var smala och får gå upp och ner flera gånger per dag med turister som ska ”hika” till vulkanen men är för lata för det så de tar en häst som får göra jobbet. Vi vill gärna ha allt och se allt men inte göra något för det. Jag trodde inte jag skulle klara det, men det gick förhållandevis bra! Vår chaufför var nog den som flåsade mest av oss, vilket gjorde att jag blev lite extra peppad! Det gick bra med barnen också, de klagade lite i början. Men jag kan förstå dem, det var gassande sol och stekande varmt och ingen skugga alls på första delen av vandringen. Jobbigt och svettigt, men ack så vackert!!

Halvvägs kom vi till en rastplats med skugga där vi kunde dricka och stoppa i oss lite medhavda energibars (eller godis som det kanske kallas också när det inte är sportbars, men likväl var det lite extra energi) vilket smakade gott och gjorde oss väl. Kanske framför allt att vi fick tid att hämta andan innan vi startade nästa etapp på vandringen. Den var mer äventyrlig, fast med färre kor i vägen på vägen! Men med rullgrus så fick vi bitvis kasa ner försiktigt och definitivt se upp var vi satt fötterna. Elin tog guiden i handen och konverserade glatt med honom hela vägen. Noel höll sig till pappa Thomas och jag och Vic, vår chaufför, kom så sakteliga vandrande i vår egen takt.

 

Bitvis var vi helt och fullt i skogsområden eller i höga gräsbeträdda slätter innan det öppnade upp sig och vi äntligen kom fram till den innersta sjöns strandkant. Här var vattnet alldeles grönfärgat av sulfat och vissa stenar var bildade av sammanpressad aska och så lätta att de flöt när vi kastade ut dem i vattnet. Här och var bubblade det ut bottnen och ur stensprickor som ånga puffande upp. Det var riktigt häftigt att vara där men också väldigt, väldigt varmt.

Efter en liten promenad längs med stranden började vi så vår vandring tillbaka till den yttre sjön där båten låg. Svetten rann längs ryggen ner mellan skinkorna och om man inte har svettats ut alla orenheter i hyn nu gör man det aldrig. Noel som var lite tveksam i början sprang ifrån pappa i slutet. Inget fel på den pojkens kondition!

 

Elin trillade och slog upp ett knä på någons gamla flip flop sandal som låg trasig och kvarglömd på stigen. Så guiden bar henne en bit innan de gick sista biten tillbaka och blev omplåstrade och fick såret tvättat. Sen satte vi oss i båten och påbörjade den något mer skuppiga turen tillbaka till Tagaytay.

 

Vi var tillbaka hemma igen vid 5-snåret på kvällen och då blev det en skön, efterlängtad dusch och sen mys i soffan med våra två härliga barn! Jag tror faktiskt att vi alla tyckte att det var en rätt spännande och rolig utflykt även om kidsen beklagade sig lite över den tidiga morgonen när man nu äntligen har sovmorgon!

 

Väl värt ett besök och jag är säker på att detta inte var sista gången vi var här! Nästa gång kanske vi provar att sova över och komma igång ännu tidigare!

 

English:

Taal Volcano

 

Friday was a big day – Elin’s 7th birthday! We celebrated with dinner and cake before going to bed early. Saturday morning we were picked up by our driver at 7 am for a day trip to Taal Volcano.

 

I had googled for information about suitable excursions close to Manila which is not always as easy since the traffic can be a big problem. Even if you plan it to the minute you will most likely not be able to stick to your schedule due to traffic. But weekends are somewhat better and we were hoping to avoid the worst.

 

Off we went, passing through Alabang. We looked into a school in Alabang just to have an option in case the kids would not get into the British school of Manila. We had also visitied a Swedish family living in Alabang before we moved here. They had a lovely house in Alabang and both Thomas and I fell in love with it. The area is a bit quieter and the air a little cleaner. It felt a bit like being in Miami. Not sure if that is so much quieter but compared to Manila it is. Anyway, we passed Alabang and Brent (the school) and both of us felt very strongly that we made the right decision to stick with BSM and to BGC. Just image living in Alabang and having the kids in BSM it would mean getting up at 5 am to get to school in time!! And living there would mean 3 out of 4 would have to commute or the kids would go to Brent and Thomas would be stuck in traffic on his way to and from work. No, it worked out well and it felt good to know we made the right decision!

 

 

It took about 2 hours to drive the 60 km to Tagaytay which is the city (read: village) where the lake and volcano with the same name is located. Volcano – it sounds so dangerous. Taal is considered to be the second most active volcano in the Philippines with its 33 eruptions. It is also one of the world’s smallest volcanos. The crater lake on Volcano Island is the largest lake on an island in a lake on an island in the world! Did you get that?!

 

 

We arrived to Tagaytay and parked by the recommended Taal Yacht Club. From there we took a small boat out to the volcano island in the volcano lake (!). The trip took about 30 minutes and the waters were completely still. It was a really nice trip and we got to see the small villages on the islands in the lake with its fish farms. When we arrived, we were welcomed by a water buffalo taking a bath and this all reminded me of my first ever trip to Thailand some 20 years ago. Before it was exploited and the tourism really took off. At the time, there was neither electricity nor streets on Phi Phi island and the water buffalos were taking a swim with you in the afternoon.

 

Once we arrived we started the hike up to the top. We chose not to ride the horses since the poor horses were really malnourished and skinny and besides they have to walk up and down several times a day with lazy tourists on their backs. Seems like we want to do the hike but not really hike up. We met really beefy well trained your people riding the horses! I thought it was going to be really hard for me, being out of shape. But the one out of breath the most was our driver. Poor Vic! It however, made me a bit more excited that I maybe was not in such a bad shape after all! The kids complained a bit in the beginning but they made it. I can understand their complaints though, it was hot as in an oven with a boiling sun and no shade what so ever during the first part of the hike. Really tiring and sweaty, but so, so beautiful!

 

Half way there we arrived at a resting place with some shade. We had some drinks and energy bars (candy it should be called, maybe?) which re-fueled us. The best thing was maybe to really catch our breaths again before starting the next step in the hike. The first part was hard due to the sun and no shade. The second part was hard due to the terrain. It was small, rolling rocks and we had to slide down parts of the way and be really careful about where we placed our feet. This was more adventurous but without the cows in the road! Hahaha! Elin walked with the guide, holding his hand, talking to him all the way. Noel went with Thomas and Vic, our driver, and I walked in our own pace at the end.

 

Parts of the road we were in a forest with trees and birds singing and other parts were a small path with high grass around us until it opened up and we finally saw the innermost lake. It was really beautiful! The water was really warm making the air near the shore hotter as well. We found black rocks formed by ash, so light that when you threw them in the water they floated. Bubbles came up from the bottom of the lake surfacing with a small “plopping” sound. And steam came out of cracks in the nearby stones surrounding the lake. It was really, really a cool experience, but also a very, very hot one.

 

After talking a small walk along the shore checking out the steam, stones and bubbles we started our ascend back up to the mid-resting place. It was now all up-hill with the sliding stones. We were sweating like maniacs. Noel, who was a bit hesitant to the whole excursion was now very excited and ran up the last part of the hill, leaving dad behind! Nothing wrong with the condition of that boy!

 

Elin fell on and old broken flip flog being left by someone and got a scrape wound on her knee. A good excuse to get some help by the guide who nicely carried her the last part of the trail until we got back and they could lean the wound. We were all super tired but very happy. They boat ride back to Tagaytay was a bit rougher as the wind had picked up.

 

We arrived back home at around 5 pm and took a nice long shower, washing off all the dust and sweat from the day. Then we sat down in the couch and watched a movie all four of us. All in all I think we all enjoyed the day even if the kids complained a bit when we woke them up at 6 a Saturday morning.

 

Taal volcano is definitely worth a visit. This was our first but I am quite sure it was not our last visit! Next time we might even stay the night to get started even earlier!