Efter den otroligt vackra Lake Tekapo trodde man inte att det skulle kunna bli bättre. Men ack så vi bedrog oss. Känns som att det bakom varje kurva finns en ännu vackrare del av det här oändligt varierande landet. Vi åkte från Lake Tekapo mot Lake Pukaki. Det gulnadande gräset med alla blommande buskar ramade in sjön på vardera sida medan det i övre ändan hade en häpnadsväckande utsikt över Mount Cook. Snön låg fortfarande kvar på toppen och konkurrerade endast med de vita slöjmolnen på den blå himlen. Vi stannade dock inte utan åkte runt och söderut mot Lake Wanaka. Vi (eller jag) var bara tvungen att se The Wanaka Tree. Detta träd som ensamt och öde står ute i sjön är näst intill mytomspunnet av alla bilder som finns på sociala medier och på Pinterest.
The Wanaka Tree
Wanaka stad som ligger i södra delen av Lake Wanaka var otroligt charmigt med sin småstadsfeeling. Väldigt fokuserat på backpackers och nästan lite skidortsfeeling. Vi åt en lunch, fotade trädet och gick runt en kort stund innan vi åkte norrut igen. På färden körde vi längs med Lake Pukaki som återigen visade sina allra vackraste färger. Det är nästintill så man får hålla i sig för att inte vilja gå ur bilden efter varje kurva och ta nya kort.
Vårt nästa mål var Hooker Valley track. Vägarna slingrar sig fram längs sjön tills vi når Mount Cook. Där kör vi inte i dalgångar mellan bergen tills vi når Hooker Valley. Vi parkerar och tar oss ut på vandringen genom dalar och uppför kullar, på spångar för att slutligen nå Hooker Valley med sin glaciärsjö och guppande isberg. Förbluffande vackert trots att vattnet är lergrått efter vårfloderna. Växtligheten är så annorlunda och färgerna sprakar nästan mot det lite halvtorra gräset.
Efter Hooker Valley fortsatte vi genom bergsmassiven tills vi kom fram till Fanz Joseph glaciären. Återigen hamnade vi i en förvånande lite småstad med känsla av en skidresort. Vi ville självklart se Fanz Josephs glaciär men det var för sent att vandra så det blev istället dagens sista helikoptertur! Första gången för 3 av oss 4 och vilken upplevelse det var!! Vi landade på glaciären och fick en oförglömlig upplevelse av att se barnen rulla runt i snön och kasta snöbollar! Det är många år sedan de sett snö så de var mäkta glada.
Färden fortsatte längs västkusten upp mot den lilla kuststaden Hokitika. Mest känd för alla konstverk av drivved längs med stranden.
Därefter fortsatte vi norrut most Greymouth och Punakaiki, pannkaksklipporna. Punakaiki var betydligt vackrare och mäktigt än vad jag kunnat föreställa mig och ett så oväntat positivt stopp på vår färd.
Tyvärr hann vi inte med Abel Tasman halvön som var en av de delar jag verkligen hade velat komma till. Men jag antar att det faktiskt ger mig en anledning att komma tillbaka!
Vi tog oss istället till Nelson och Marlborough Sound. Vi stannade där natten innan nyårsafton och hittade en av de mysigaste platserna att campa på, precis vid vattnet. Det fanns bara några enstaka platser och vi hade turen på vår sida. Vi hann njuta av lite bad och lek på stranden, en tidig middag innan vi gick och la oss. Morgonen efter gav vi oss av mot Picton och färjan som skulle ta oss över till Wellington igen där vi lovat barnen att fira nyår och också tillbringa vår enda natt på hotell!
