Vi är en familj som lever ett expatsliv med allt av upp- och nedgångar det innebär. Vi har flyttat runt bland länder som Kina, Malta och bor just nu i Manila, Filippinerna. Följ med oss i vår vardag här!
3Läs mer >>Idag har vi haft matfrustration på hög nivå... Jösses vad stressande det kan vara när barnen inte äter. Lilla fröken Elin vill inte äta mycket för tillfället. Och det är ju inte så att man kan slinka in på affären och köpa en burk barnmat. Hipp finns här men små burkar för barn på 4 månader som kostar 50 kronor. Den kinesiska litar jag inte på. Jag har försökt med kyckling, kött, fisk, potatis, ris och allt bara åker ut. Har även testat att blanda maten med yoghurt, som hon faktiskt tycker om, men hon separerar maten i munnen. Ner åker yoghurten och ut åker maten efter att hon samlat några skedar i kinderna. Jisses vad irriterande det är. Tur att man har en stor kille som äter allt!
Man vet ju att hon klarar att överleva på lite mat, men det är ändå jobbigt. Varje måltid blir en pina.... Dessutom är hon helt bröstfokuserad just nu. Hon river och sliter i min tröja för att få bröstet. Mamma tycker inte det är lika kul. Och sen har hon en pipa som kan höras ända till Sverige tror jag. Stressnivåerna hos mig är på ultrahög nivå och huvudvärken kommer smygande. Och så blir ju allt uppåt väggarna vad gäller tider, vila, mat etc.
Men än så länge ser hon pigg och välmående ut!
Så här fin blir Noel efter att ha ätit smörgås med chokladpålägg! Lilla charmtrollet som stressar mamma med sina matvanor.
3Läs mer >>I går var det dags. Dags för Utflykten med stort U. Jag menar den som man bara måste göra om man är i Kina, i alla fall i Pekingområdet. Jag pratar självklart om muren, Kinesiska muren, The Great Wall of China. Den mytomspunna, gigantiska, långsträckta, imponerande muren. Hur mycket eller lite man vet om den så tror jag nog alla har någon sorts föreställning om vad som väntar dem. Alla har vi sett bilder av den. Det är lite som med pyramiderna i Kairo. Alla vet vad det är. Och låt mig säga att det var en spännande resa...
Vi körde bil själva eftersom vi haft förmånen att låna en bil under den tid vi varit här. Nu kommer ägaren tillbaka måndag eller tisdag så då vet vi inte vad vi ska göra. Men nog om detta. Vi åkte iväg och för att komma nordväst om Peking behöver vi faktiskt åka söderut för att komma på rätt väg, hur konstigt det nu än låter. Peking är platt, och då menar jag platt. Skåne är inget i jämförelse med Peking. Här pratar vi pannkaksplatt! Och så även under resan, tills vi började närma oss muren då helt plötsligt ur ingenting, eller snarare dimman, så stod de där, bergen. Oerhört konstigt. Helt plötsligt var det bara bergsområden runt oss.
Vi hade bestämt oss för att åka till Badaling, som är det mest kända stället att besöka muren på. Och även det mest utbyggda och turistiska, vilket liksom kommer på köpet. Men på vägen till Badaling så kör man förbi två andra ställen att besöka muren på. Och första gången man ser muren så häpnar man. Den är imponerande, det måste sägas. Helt ärligt! Vilken fantastisk byggnation. Tänk att bygga denna långa, vindlande mur uppe i bergen för sisådär några hundra år sedan. Ja första gången man byggde muren var ca 200 f.Kr men Mingdynastin renvoerade den till stenplattor och var klara under 1600-talet. Det är otroligt hur de kan ha fått dit alla stenplattor till dessa otillgängliga platser i bergen.
Hur som haver, så kom vi fram till Badaling och parkerade vid ett jätteflott, stort men ack så öde nybyggt shopping center. Därifrån tog man buss upp till starten på muren eller ja, där man kan välja att gå eller ta linbana till muren. Men tanke på två barn och barnvagn valde vi det sistnämnda. Och tur var väl det! Det är ofantligt brant bitvis, och låt mig säga att barnvagnen lämnade vi kvar nere vid linbanan. Trappor, trappor, trappor och så lite mer trappor. Det hade inte gått att ha vagn där inte. Och där det inte var trappor var det superduper brant och där gick kineserna i högklackade platåsandaler! Jag hade platta sandaler, men låt mig säga att jag ångrade mig rejält över mitt skoval... Bra dojor, ryggsäck och ingen barnvagn är bara att rekommendera! Det var en jobbig promenad uppför stigningen men vår lilla kille han kämpade på allt vad benen bar och kom faktiskt upp först till toppen! Heja Noel!
Om det var 1 miljon kineser i Beihai parken i lördags så var det 1 miljard kineser på muren. Faktum är att vi faktiskt mött mest kineser på alla våra utflykter. Kanske för att de är så många? Annars brukar man ju möta mest turister, men å andra sidan kan de ju vara från andra delar av Kina och turistar precis som vi. Ja, nog är det ett av världens underverk men sorgligt nog så var eftersmaken aningen kommersialiserad och lite alltför turistisk. Men det är dock väl värt att se det trots allt. Det är mycket försäljare vid starten men inget när man kommer upp, dock lite för många turister. Men vi var ju några av dem så vem kan klaga??
Tilläggas kan ju att vi betraktar muren som ett av världens underverk, men det var mig och min familj som fotades av kineserna! Vad säger det om oss? Thomas och jag börjar tycka att det gått lite långt när de till och med ska fota oss och inte bara barnen. Men vilka underverk vi måste vara!! ;)
Slutordet för den här utflykten måste dock bli IMPONERANDE!!
2Läs mer >>Igår var vi i Beihai-parken. Vi försöker att göra utflykter på helgerna när Thomas är ledig från jobbet. Tyvärr är det ungefär 1 miljon kineser som också tycker det är en bra idé. Men hur som haver så begav vi oss iväg. Vi körde ner till Sanlitun och parkerade. Mycket lättare eftersom vi nu hittar dit och de har ett bra parkeringshus. Sen tog vi en taxi till parken. Beihai-parken tillhörde en gång den Förbjudna staden och inrymmer otroligt mycket kultur. Vacker är den också, omgiven av sjöar. Vatten ser man inte mycket av i Peking annars, annat än vallgraven runt Förbjudna staden då. I Beihai finns otroliga tempel och paviljonger att vandra i. Men en varning måste utfärdas till alla småbarnsmammor som kan tycka att detta är ett utmärkt utflyktsmål. Åk inte hit själva med barnvagn, bärhjälp behövs. Det är mycket kuperat om man ska se allt. Och framför allt har man en otrolig utsikt över Förbjudna staden uppifrån höjderna i parken. Eftersom vi har barnvagnen med till Elin så bar Thomas vagn och Elin uppför allt trappor och backar. Och som vanligt när min kära make är i farten så går det fort. Noel och jag kom småspringande efter....
Ja, ni som känner oss ser en man med kamerafodral på ryggen och barnvagn under armen... Och så en Noel i blå tröja kämpandes uppför alla trätrappor.
Vackert så det förslår. Jag upplevde det nästan lite filmiskt...
Ja, ja, mamma är du klar snart? Hur länge ska jag posera här, jag har annat i tankarna....
Här ser man hustaken på Förbjudna staden mellan alla träden.
Jag var mycket glatt överraskad över denna utflykt och alldeles upprymd när vi drog oss från parken. Vi gick ut genom östra grinden (inte den vi gick in genom) och skulle hitta en taxi tillbaka till Sanlitun. Men tji fick vi. Inga taxibiliar fanns. Så där gick vi bredvid Förbjudna stadens utkanter med alla försäljare av diverse onödiga saker som de enträget försökte pracka på oss och letade taxi. Men icke, den dröjde bra länge och vi var både trötta, hungriga och extremt varma när Thomas slutligen sa att jag betalar vad som helst bara vi får en bil. Vi hade betalat 25 kronor till parken, därifrån skulle de ha 100 för att köra oss exakt samma sträcka. Snacka om tillgång och efterfrågan, och även den trötta blicken från en barnfamilj gjorde väl sitt till. Men här slog ekonomen till och sa att det går vi inte med på. Vi gick några kvarter till och fick ner priset till 60 istället. Även om detta dock förstörde lite av helhetsupplevelsen så var det en underbar utflykt och dag!
0Läs mer >>Innan vi skulle åka till Kina packade Noel själv några leksaker han ville ha med sig. Bland annat packade han ner sin älskade leksaksbil Blixten McQueen (som varit med ett tag nu).
Förra veckan när vi var och shoppade kläder lovade vi Noel en leksak (för att hålla humöret uppe lite). Se vad han valde; Kungen - The King.
Igår när vi var och handlade mat så hittade vi en liten leksakshörna i matbutiken som vi inventerade. Efter en stunds tittande så hittade Noel en sak han gärna ville ha och hans snälla pappa köpte den; Chick Hicks.
Och så idag när vi var på Ikea och kompletterade lite småprylar och i slutet skulle inhandla lite "svenska" varor som kaviar och skorpor så fick Noel välja något att ha till lördagsgodis. Gissa vad det blev?
1Läs mer >>Idag har vi haft både blixtar och dunder men även magiska under! Vad det har regnat, det har riktigt studsat i backen, stora böta droppar. Och blixtar som heter duga. Det har verkligen varit ett riktigt tropiskt regn- och åskväder. Och därmed kommer också temperaturskillnaderna, 22 grader medan det höll på och sedan steg det snabbt till 28 igen. Låt oss säga att jag och barnen höll oss inne på förmiddagen! Thomas sprang till bilen men blev nog rätt blöt trots allt. Han åkte tidigt men kom ändå inte fram förrän vid 10. Trafiken stod helt still på motorvägen... Dålig timing. Han åkte tidigt för att kunna gå lite tidigare så vi kunde ta vår runda på Ikea för att vara fullfjädrade inför fler ev magåkommor. Så kan det gå.
Jag passade på att slockna lite med Elin på förmiddagen. Vi var båda trötta efter hennes sjuknatt. Men vad kan man vänta? 5 russin och 5 tvättmaskiner senare mitt i natten sätter sina spår. Man är ju inte 22 längre.... Skönt med lite vila men det dåliga samvetet slog in när jag såg Noel sitta i soffan och spela på iPaden. Men han verkade helt omedveten om att jag hade varit borta.
Planen var att vi skulle äta lunch och sedan ta en taxi ner till Ikea där Thomas skulle möta upp oss på barnavdelningen när han kunde komma loss från jobbet. Men har man barn får man lära sig att tider är flexibla. Så också idag! Det är här våra magiska under kommer in, fast det föregås av en hel del trubbel. Jag gick ut för att slänga soporna och det är ungefär 10 steg till soptunnan så jag kliver ut och lämnar dörren öppen. Barnen lekandes inne. När jag vänder mig om ser jag Noel komma efter och slänga igen vår ytterdörr! NEJ, NEJ, NEJ! Vad gör du???? Där står vi Noel och jag med en låst dörr och Elin är själv inne i lägenheten... Oj, vad gör man nu då? Dörren låser sig automatiskt, jag har ingen nyckel (idiotiskt av mig när man har barn, då kan allt hända....), ingen telefon och mycket få människor pratar engelska. Ja, låt mig säga att paniken kom inte direkt smygande, den störtdök på mig! Jaha, det är ca 6-7 minuter innan våra Ayi skulle komma och det har man ju definitivt inte ro i kroppen att vänta på med en 1-åring själv i lägenheten. Helt sonika knackar jag frenetiskt på grannens dörr. Hör dem gå omkring där inne i evigheter innan de öppnar. Som tur är så pratar Kelly engelska, i alla falll hjälplig. Hon är Pekines men gift med en australienare. Hon ringer till Customer Service i området och ber dem komma. Okej säger de vi cyklar om ca 5-10 minuter och med kineskiska måt mätt så kan det lika gärna vara en halvtimme. Så där sitter jag på golvet med en ledsen Noel och knackar på dörren och försöker prata med Elin så hon håller sig vid dörren. Vår lilla donna är mycket förtjust i att klättra så jag ser bara en Elin som klättra omkring i lägenheten och trilla och slå upp huvudet i vårt, för all del vackra, men aj så opraktiska marmorgolv.... Ingen vacker syn vill jag lova.
Men slutet gott allting gott. Tang, vår Ayi, kom först och hon låste upp och vi öppnade försiktigt dörren och där satt hon. En mycket glad Elin som tittade förundrat på mig när jag slängde mig in och lyfte upp mig. Hennes ögan lyste av förundran över vad som hänt. Mamma, jag har varit här hela tiden. Allt är lungt.
Och så har man då lärt sig läxan, gå aldrig ut genom dörren utan nyckel.... Att man ska lära sig något nytt varje dag vet jag, men jag hoppas att läxorna framöver inte blir så hårda!
4Läs mer >>Thomas har skaffat kinesiskt körkort! Kina tillåter inte internationella körkort utan de måste ha egen kontroll över alltning, och självklart måste man kunna kinesiska trafikregler! Så efter att han suttit flera kvällar och tragglat trafikfrågor och irriterat sig över både den engelska översättning som såväl den ologik som frågorna har så har han nu klarat av det skriftliga teoriprovet som krävs och fått ett körkort.
Fördelen med att köra själv är att slippa taxichaufförer som dels inte hittar, inte pratar engelska eller helt enkelt bara inte vill köra oss dit vi vill. Det har hänt flera gånger!
Själva bilkörningen i Peking är speciell. Alla tänker bara på sig själva i trafiken och mottot verkar vara att finns det asfalt skall den användas (även om det är cykelbana ect). Och lämnar man en lucka mer än 30 cm till bilen framför kan man vara säker på att någon vill tränga sig emellan. Huga! Det finns på tok för många bilar och ett sätt att begränsa detta är att man infört en regel som säger att bilen får bara användas sex dagar i veckan (baserat på slutsiffran).
Nu ska vi bara se om vi kan få tillgång till bil också!
2Läs mer >>Idag är vi ganska möra och trötta. Thomas och jag vaknade kl 01 i natt av en blöt pöl i sängen. Lilla Elin hade kräkts så det var bara att ge sig upp och tvätta henne, bädda om och vänta på eventuella efterföljder. Vad som föranledde detta vet vi inte. Men hon var alldeles för pigg för att vara sjuk. Hon smakade på russin igår och de kom upp så det kan ha varit detta. Inga fler russin för lilla fröken Elin på ett tag. Tur nog så kom det bara en omgång till annars hade vi legat risigt till eftersom vi inte har så många uppsättningar lakan och inte heller så många handdukar. Slutledningen blir alltså att vi får bege oss till IKEA igen så vi har i alla fall lite mer om, eller ska vi säga, när det slår till igen.
1Läs mer >>När vi var och handlade mat sist så hände det något märkligt, enligt våra mått mätt i alla fall. Här får man ofta packhjälp och bärhjälp ut till bilen. Vi kommer till kassan och Thomas betalar och jag packar i varorna. Den som brukar göra det gullar med Elin. Sen tar hon helt sonika upp Elin ur vagnen och pekar utåt, men lite kinesiska ord som vi tolkar som gå till bilen. Så bärhjälpen från affären bär Elin, Thomas inget och jag bär kassen. Det är ju också en hjälp! Så kan det var här i Kina. Hur skulle man reagera om detta hände i Sverige? Rör inte mitt barn, vad är du för en konstig prick?? Vad ska du göra med henne? Här höjer vi på ögonbrynen och konstatera att det var ju också en lustig hjälp och sen är det inte mer med det! Vad snabbt man ändå acklimatiserar sig...
Kan väl tilläggas att Elin var hur nöjd som helst och vinkade glatt när hon lämnades över till mig.
0Läs mer >>Igår söndag gjorde vi en utflykt till en jättestor park här i Beijing, Chaoyang park. Den ligger ner mot stadskärnan så det är en bit att åka. Men jättefint! Det kostar 5 kronor per vuxen att gå in i parken och sedan betalar man som vanligt för det man vill göra väl inne.
Vårt mål var att barnen, och då främst Noel, skulle få lite kul. Parken är enorm med en sjö, en beach volley boll plan som byggdes till OS, gymdel, parkdel, fotodel och barndel med mera. Vi fokuserade på barndelen den här gången. Men kunde hoppa hoppbort och gissa om här hoppades! I värmen så tog det nog 5 minuter innan Noel var sjöblöt i håret. Men roligt hade han! Man kunde även fiska guldfiskar vilket kändes hemskt otrevligt. Det fiskades och lades tillbaka stup i kvarten, om inte de stackars fiskarna blev stressade så heter nog jag Kalle Anka.
De hade även en höghöjdsbana som var fantastisk! Otroligt bra tillverkad, vilket gjorde att barnen faktiskt klarade av att gå runt själva utan någon som guidade dem. Det var riktigt små barn som var där och gick också. Den provade vi inte den här gången. Vi tog oss istället till karusellandet. Noel och jag åkte berg och dal banan i Tarzan land och så åkte något där man sprutade vattenkanonser till Noels förtjusning!
Dock var det ca 38 grader varmt så det kostade på att gå runt där. Vi tog en lunch i parken. 4 grillspett och en kartong nudlar till priset av 35 kronor! Fantastiskt gott! Alla åt och var nöjda, till och med Elin. Sen gick vi mot parkeringen och passerade the Century Fountain. Där fotograferar alla brudpar sig. Vi passerade nog ett 10 tal när vi gick mot bilen. Stackarna, som ska stå och "modella" i denna värme och se så där behagligt lyckliga ut! Men det var vackert att se. Denna del var för barnen. Resten för mamma. Stackars pappa fick bara vara chaufför idag. Men han njöt nog av att spendera dagen med barnen och frun!! ;)
Som sagt så var nästa del till för mamma - shopping!! Vi tog oss till ett shoppingmecka för turister, Yashow clothing market. Vi gick in utan att förvänta oss något mer än att vara stenhårda i vår prutning. Syftet var egentligen att kolla läget men väl där så köpte vi lite till barnen, t-shirts för 25 kronor, en klänning till Elin för 30, träningskläder till mamma och pappa så de kan fortsätta jogga. Joggningen kanske går lite bättre med nya kläder?! Inbillning eller realitet så klarade jag faktiskt att springa hela rundan utan att gå senare på kvällen, till min förtjusning. Nu kanske man har fler anledningar till att shoppa?? Det var en trevlig upplevelse och en som alla som hälsar på säkert vill se och ägna sig åt! Men utan barn, eller så är de en bra prutsak då alla vill hålla och gosa....
Yahow ligger i ett jättemysigt område nere i Beijing som heter Sunlitun. Mitt på torget fanns en fontän som sprutade vatten till alla barns stora glädje, så även vår sons. Det är så klart jätteskönt att svalka av sig i värmen.
På kvällen var det min tur att snöra på mig skorna och dressa om i nyinköpta kläderna och ge mig ut. Trots värmen var det underbart. Det kändes skönt att ge sig ut och springa och det blev ju inte bättre av alla uppmuntring från de jag passerade (eller passerade de mig?). Här hälsar man ju på alla, så det blev en del Ni hao på vägen. Men turen var vacker. En kväll där solen så smått började dala neråt över Beijing och man såg alla plan komma och åka med antingen förvantansfulla eller nöjda turister. Man blev nästa lite smått filosofisk när man sprang hemåt mot lägenheten och en lugn kväll med barnen och maken! En nästintill perfekt dag i Beijing.
2Läs mer >>Efter att ha slängt den snart 50:e plastflaskan med uppdrucket vatten så börjar man ju undra om vi har kommit så mycket längre eller om det bara ett påfund vi har skaffat oss? Vart tar allt vårt återvunna skräp vägen? Och varför har andra länder inte kommit längre om det nu är så bra???
Här slänger vi allt i soporna. Plåt, papper, plast och det känns hemskt. Man känner sig verkligen som en miljöbov. Ändå har Thomas läst eller hört att kinserna bara gör av med ca 1/4 så mycket skräp som en amerikan under sin livstid. Det tål att funderas över.
Miljövänlig ovänlighet eller ovänligt miljömedvetenhet??
1Läs mer >>Igår var jag iväg med en nybliven vän på första stora shoppingrundan! Hurra! tänker nog de flesta tjejer nu, men så roligt var det inte. Colleen, en amerikanska som är här med sin make och 5 barn, visade mig alla sina bästa affärer för matinhandling. Så vi besökte lilla frukt- och grönsakshandlaren och kom ut med vindruvor, bananer och underbara små tomater samt potatis till det stora priset av 15 svenska kronor! Men här gäller det att lära sig lite mandarin om man ska klara sig utan för mycket huvudvärk.
Nästa stopp var stora mataffären med de låga priserna. Hon talade snabbt om att de affärer vi handlat i är "over priced" även om vi då tycker att de har varit fräscha och inte alltför höga priser med svenska mått mätt. Har väl ungefär varit samma priser som hemma, förutom på kött som är betydligt lägre. Fisk däremot ska vi inte prata om. Hua mig vilka mardrömspriser. Tur att man inte är beroende av det för proteinintaget. Undrar just hur det går med intellegensen när man inte kan äta fisk.....
Det är väl såklart inte världens roligaste syssla att handla men den stora behållningen var att vi faktiskt påbörjade en ny vänskap. Vi var ute i 2,5 timmar totalt varav vi spenderade ca 40 minuter i bilen pratandes. Vill inte tänka på de frysvaror vi hade i kassarna, men de klarade sig faktiskt bra. Imorgon ska vi hem till dem på kvällen. Ska bli kul! Det är första familjen som vi umgås med och de har en son på 3 så det blir väl utmärkt för Noel att leka med. Han är lite perplex över att alla pratar engelska. När ska jag hitta någon att leka med mamma? Stackarn.... Ibland undrar man vad man har gett honom in i. Men samtidigt är det berikande att få vara utomlands, träffa nya människor, äta ny mat osv utan att bli avskräckt. Han kommer att greppa språket så småningom, i alla fall så pass att han kan leka med andra. Barn är ju flexibla - mycket mer än vi vuxna.
Noel konstaterade idag att han faktiskt hade glömt att tala om för moster Tinna att han skulle vara borta i 6 månader. Så moster, nu vet du det! Ibland är livet enkelt!
0Läs mer >>Nu har vi börjat få lite rutiner på dagarna. Men det kanske är lite för tidigt att säga än men det börjar åtminstone kännas så. Barnen vaknar vid 7-7.30 och då grejar vi lite, vaknar till, äter frukost och säger hej då till pappa som åker till jobbet. Sen leker vi lite hemma på förmiddagen tills Elin ska sova. Då får Noel titta på TV eller spela på Ipaden medan jag söver henne. Sen gör jag och Noel något eller så läser jag lite medan han myser i soffan. Men närheten mellan oss finns hela tiden. Den känslan är obetalbar!
Sen blir det lite lunch. Och så diskar vi faktiskt inte.... utan vi ger oss av ut en sväng runt 13-13.30. Då hinner vi prata lite med vår Ayi Thang. Ja, prata är väl kanske att sträcka sig lite långt men i alla fall förklara om det är något som hon ska göra speciellt idag. Sen bär det av till lekplatsen som är närmast. De övriga tre har vi inte kommit till ännu. Där stannar vi ca 45-60 minuter innan vi går till lekrummet! Å underbara tanke, det fanns ett! Här är ett himmelrike för barnen än så länge. De tröttnar väl så småningom men än så är det såå kul!
Elin i bollhavet! Lyckan är fullständig....
Noel i bollhavet. Han dyker (fast han hoppar med fötterna före) säger han och fullständigt älskar det! Sen laddas det kanoner av glatta livet och bollarna sprutar åt alla håll om de nu kan göra det med en treårings arm?!
Härifrån går vi när det börjar bli dags för mellis och vila för Elin. Då går vi hemåt och hon sover och Noel coh jag relalalaxar igen. Är vädret bra så bär det sen av ner till poolen för ett dopp. Innan pappa hinner hem.
Ja så här ser den ut från vårt fönster! Inte så illa va? Känns lyxigt värre att ha så nära. Får passa på att nyttja den innan vädret blir sämre.
Eller så inväntar vi pappa och busar runt med honom i poolen. Noel är mer under ytan än över så det känns lite skönt att ha någon mer med sig ner när man har två barn att se om. Men den ena delen är tack och lov grund och där håller vi oss till han kan simma grabben.
Sen tar vi på oss joggingskorna (i alla fall varannan dag) och springer, eller snarare joggar, en runda. Det vill säga Thomas och jag joggar och skjuter samtidigt två vagnar framför oss med varsitt barn i. De sitter nöjda och glada där. Elin vinkar glatt till både brorsan och oss och alla andra också som hon ser utmed vägen. Känns skönt att ha kommit igång även om det bara blivit två rundor hittills. Men det är två mer än hemma. Kineserna tittar konstigt på oss när vi kommer springande, förlåt joggande. Sen ser de att det är två blonda barn i vagnarna och då tappar det ofta kollen på vilken sida av vägen de ska köra innan de vinglar tillbaka till rätt när de tittat klart!
Än så länge har dagarna varit sköna och vi njuter av att vara tillsammans! Vi har fått lite leksaker av snälla människor. Sist var det från ett amerikanskt par som har 5 barn med sig. Mycket småbarnsleksaker men de var lika uppskattade av båda barnen. So thank you Colleen and Tony!
1Läs mer >>Tjoho skulle man ju vilja skrika om man fick möjligheten att ha hemhjälp hemma. Men här, jag vet inte, men jag kan inte riktigt vänja mig vid att det går omkring en främmande människa i lägenheten och fixar och trixar och donar (den är ju dock inte så stor....) när vi är hemma. Självklart är det helt underbart att kunna ägna sig åt barnen - att verkligen och då menar jag verkligen, helhjärtat få tid med dem. Inte den där tiden man ibland ägnar hemma i Sverige när man vet att tvätten ska köras, hängas, maten ska lagas om den är inhandlad och helst ska man också hinna dra ett varv med dammsugaren och leka samtidigt. Kan vi inte leda städa idag barn??? Hur kul är det? Och dessutom ska man se fräsch, pigg, glad och helst lite sexig ut också när maken kommer hem. Are we for real???
Nej, jag ska verkligen försöka förlika mig med att Thang kommer varje dag. För hur skönt är det inte att slippa allt? Men ibland undrar jag hur mycket man kan städa, tvätta, vika och stryka i en 100 kvm stor lägenhet! Men hon är underbar. Går omkring som en liten älva utan att göra så mycket väsen av sig. Det är ju nästan det värsta - man glömmer ju att hon finns och så står hon plötsligt där igen. Och ingen engelska pratar hon. Hello! Och möjligtvis Ok I leave now (1 timma tidigare). See you tomorrow. Ja, kulturen är annorlunda.
Jag kan ju inte bara låta all disk stå från kvällen/morgonen så diskar gör vi ibland. Och eftersom vi inte vill köpa på oss onödig saker så använder vi diskmaskinen som diskställ. Och eftersom jag glömde berätta det för Thang så diskade hon allt en gång till. Inte vet jag om vi hade gjort ett dåligt jobb?!? Men vi brukar vara ganska renliga av oss. Men det är precis så det funkar här. Säger ingen att det är rent så kikar jag inte själv utan jag gör det en gång till! Underbart!
Fortfarande så har vi en släng av jet lag som slår till på kvällarna. Helt omöjligt att somna. Men det ger å andra sida Thomas och mig en del tid tillsammans i soffan med lite filmer. Det känns som eveigheter sen vi sist hade det. Om man räknar bort att Thomas jobbar första 1 timmen av filmen och kollar till när jag skrattar! Men han finns där och slutet ser vi tillsammans. Detta tackar vi Thang för!!
Jag ska bara tillägga att jag på inget sätt vill låta otacksam över denna underbara Thang och möjligheten att få ha henne! Jag skulle gärna slippa det hemma också men priset skulle bli ett annat! Tänk er att någon kommer hem varje dag och sopar (finns ingen dammsugare), moppar golvet, tvättar, hänger tvätten, stryker tvätten, städar toaletten och duschen, bäddar dina sängar, dina barns sängar och dessutom diskar. Utöver detta så viker hon all tvätt och organiserar den i dina skåp. Helt plötslgt så känns det som man gick in i en affär på Östermalm för att köpa dyra underkläder. Så perfekta rader!!
4Läs mer >>Idag har vi besökt ett av Beijings stora attrationsmål för turister - Beijing Zoo. Det skulle bli lite halvdant väder men vi chansade trots att man sa att det skulle regna. Regnet slapp vi och det var inte riktigt lika varmt som vanligt så det var egentligen ganska skönt. Temperaturen räcker till ändå. Inträdet är hyfsat lågt, 40 kronor för vuxna (15 stod det i någon turistbok jag läste men den var kanske gammal). Men sen är det ju som det oftast är i Kina att man betalar inträde men sen betalar man för vad man vill se därinne. Pandorna kostade extra, att se elefanterna på nära håll kostade också extra. Det är inte mycket pengar och spelar ingen roll egentligen. Men läxan man ska lära sig är att man ska kanske räkna med att när man tror att något är som det ska/står så är det precis tvärtom!
Zooet var inte vad vi i Sverige skulle kalla välhållet. Det fick mig att börja fundera på vad standard egenltigen är. Men det kommer vi till en annan dag när jag kan göra lite fler reflektioner. Men det var ganska shabbiga områden eller burar djuren satt i. Och kineserna behandlar kanske inte djuren som vi skulle ha gjort hemma. De kastade t ex bollar, flaskor och annat på och till flodhästarna för att få dem att reagera och komma upp till ytan. Hemskt ledsamt. Vi såg, förutom flodhästar, pandor, lemurer, elefanter, apor, fåglar, noshörningar och tigrar och lejon. Noel älskade det så det var väl för väl det. Han längtar tills han får visa zoo för morfar.
Noel och Elin var dock alltför tålmodiga idag enligt mig. För mitt i all villervalla, kändes som halva Peking var där den här söndagen, så var vi själva som djur fast utan bur. Vi blev fotade, tittade på, klappade på, och en allmän turistattration för alla idag. Elin älskade uppmärksamheten och Noel tyckte det var ok att alla ville ta kort på honom tillsammans med diverse olika barn och vuxna! Kontentan av det hela är väl att trots att Peking räknas som en något mer internatioell stad än andra här i Kina så är de väldigt fascinerade av oss vita västerlänningar! Barn som barn, men icke sa Nicke...
Pandorna är otroligt söta. Ser verkligen ut som stora kramgoa nallebjörnar. Men deras öde är dystert. Tack och lov så var de något fler vid sista räkningen än gången före. Vi får hoppas att det säger lite om att vi faktiskt börjar reagera på att våra resurser och vilda djur måste hushållas med. Ca 1500 pandor finns kvar i det vilda.
Hmm, man kan ju undra vilka som var största sevärdheten på zoo? Vi eller djuren? Emellanåt kändes det som vi hade 40 personer som knäppte kort på barnen. Det var bara att gå därifrån för annars slutade de aldrig.
Stolt kille matar elefanterna! Han hoppade jämfota av förtjusning varje gång elefanten åt hans mat!
Sist men inte minst vill jag förtälja en liten anekdot om toaletter. Jag och mina tjejkompisar åkte på semesterresor tillsammans innan alla barn och män kom in i bilden. På dessa resor så betygsatte vi alla toaletter, på en skala från 1 till 5, så man visste vad man hade att vänta sig. Det blev ett stående inslag när någon besökte dessa etablissemang på olika restauranger och annat. Och låt mig säga, tjejer, att toaletten (för oss människor) på Beijing Zoo får -5 på den skalan. Bara så ni vet om ni kommer och hälsar på! Här använder de inte blöjor till barnen heller, utan grenlösa byxor. Det gör det enkelt att bara huka sig ner eller sätta barnen i kissställning och göra det lite var som helst. Så om vi säger till hundägare hemma att plocka upp efter sig så säger jag till Pekineserna att göra detsamma! Högst otrevligt att kliva i en liten brun hög från människor...
1Läs mer >>Ja, jag vet inte när jag var en turistattration senast men det var nog 1988-1989 när jag besökte Thailand och Fiji för första gången. Då stirrade folk på mig. Nu stirrar de på mina barn. Elin får så mycket uppmärksamhet att hon kommer tycka det är konstigt när hon kommer hem och ingen reagerar. Blond och liten.... Och så pekar de på henne och säger massa saker till oss på kinesiska som vi inte förstår men det gör dem inget de fortsätter glatt att prata med oss i alla fall. Precis som vi skulle förstå mer om de fortsätter!!
Idag besökte vi ett shoppingcenter som är lite som Coop eller Maxi hemma. Det bestod av 3 våningar och som vanligt i kinesiska varuhus så åker man ända upp direkt och sedan jobbar man sig neråt. Det går bara att betala på våning 2! Underbar logik! Dt var otroligt mycket folk och varuvisare i varje hörn som med högtalare ville visa just sina produkter. Vilket kackel det blir för en annan som inte förstår! Men vi inhandlade en kick-bike till Noel och en boll att leka med i poolen. Och så lite mat. Ris i lösvikt! Kostade igenting i princip - men så är vi ju i Kina. Och kycklingfiléer 4 stycken för 25 kronor. Köttfärs 500 g för 12 kronor. Men annat är dyrt så det blir väl jämt upp i slutändan.
Än så länge har vi inte besökt de berömda klädmarknaderna. Får väl ta lite i taget. Vi har satt upp som mål att besöka lit olika turistattrationer på helgerna så att vi vet allt när vi väl får besökare. Om ca 2 veckor blir det lite svalare. Skönt! Just nu är det ca 35 grader och en hög luftfuktighet så duschen på morgonen kan ju lika gärna vara för man är lika blöt av svett när man väl kommer ut igen.
Idag har vår Tang (hemhjälpen) ledigt och även i morgon söndag. Så då får vi organisera alla leksaker själva. Se själv vad hon ordnade till åt oss!
Underbart! Men nu har vi inhandlat en stor låda för alla grejer så att barnen kan plocka själva. Elin använder den som gåvagn.
Nu ska vi krypa upp i soffan med sonen och titta på Lilla spöket Laban! Den filmen fick barnen av familjen Eklund-Modin innan vi åkte. Och Noel älskar den. Den har gått varje kväll hittills. Tack snälla ni!
5Läs mer >>Hej och välkomna till Peking! Ja, nu var vi här och har varit i ett helt dygn. Har väl inte upplevt så mycket av det genuina än men vi har nosat på en del av svårigheterna som komma skall.
Först ska ni få en lite introduktion till boendet. Vi bor i lägenhet eftersom inget annat går att hyra på mindre än ett år! Men det känns helt lagom för oss under dessa omständigheter. Vi har två sovrum och två badrum, ett kök med matplats och en liten tv-hörna. Allt är fräscht med kakel, klinker och mycket speglar. Det sistnämnda kan ju bli en utmaning med en 1 åring men så har vi ju en tjej som kommer och städar i 4 timmar varje dag!!!! Undrar just vad hon ska göra men det är välputsat och skinande rent. Hon städar, tvättar, stryker och plockar och donar. Idag ordnade hon barnens få leksaker i militärisk ordning. De var fint uppställda! Jösses, så här välordnat har vi aldrig haft det tidigar, och då är vi båda relativt ordningsamma av oss! Men jag ska njuta av det under dessa 6 månader!
Här njuter Thomas och barnen i TV-soffan.
Köksdelen, skinande av marmor och glas som ni ser!
Badrummet som hör till master bedroom. Som ni ser får man inte vara blyg av sig. Det är glasväggar till hela badrummet! Sista muren i förhållandet som rivs....
Och så lilla Elin som redan busar loss vid och i sängen. Hon älskar alla kuddar som ligger som prydnad i sängen. De är mysiga! Men lite farliga säger mamma och pappa som håller andan när hon dyker ner bland dem. Rullar de så är golvet inte så mjukt.
Ja, nu vet ni lite mer om hur vi bor. Vi bor i ett område som heter Chateau Regalia och ligger vid alla andra gated communities i Peking. Nära flygplatsen och ca 40 kronor med taxi till Ikea! Och poolen får jag ju inte glömma. Den har vi provat både idag och igår. Noels älsklingsplats än så länge. Han trivs som fisken i vattnet i den. Mer vild än tam. Men vi fick rådet att hålla oss till ca 30 minuters badande då man inte vet hur vattenkvaliteten är i den. Känns ju tryggt! Men så är det när man lever långt från Svenssons trygga liv i Svedala. Lekplatser finns det flera stycken i vårt område men det är än så länge obeprövade eftersom poolens dragningskraft ännu inte slutat verka.
Flygresan gick bra och barnen och vi vuxna sov faktiskt en del. Elin i en lite korg på väggen. Noel en stund på golvet i filtar och med kudde. Tills någon av personalen meddelade att "no, no no sleeping on the floor!". "Yes, yes" svarade vi och avvaktade så långt vi kunde med att plocka upp honom. Stackarn behövde ju få sova lite. Inte lätt att vara liten och flyga långt!
