0 Läs mer >>

Herrejösses jag har inte skrivit på en vecka! Den ofrivilliga ickeskrivaren. Japp, så här är det. Thomas dator gick sönder förra fredagen varpå han lämnade in den på lagning i tron att det var grafikkortet som hade gått sönder. Men eftersom han skulle iväg till Japan på tjänsteresa så var han ju tvungen att ha ett arbetsredskap. Och vems tror ni han ”lånar” då? Just det, helt riktigt. Min! Så här har man varit strandad utan dator i en lägenhet med skrivkramp. Så håll i hatten för det här kan bli antingen hur långt som helst, eller hur kort som helst (mestadels för att jag har hunnit glömma alla viktiga saker som händer när man är hemma och inte jobbar….).

 

Var var jag? Jo, rubriken talar sitt tydliga språk om vad detta inlägga ska handla om. Och då syftar jag inte på Disneyland eller andra åkattraktioner. Utan på livet. Här har livet gått som på räls, med alla uppgångar och nedgångar. Precis som en berg- och dalbana.

 

Det var National Hero’s day på måndagen så skolan var stängd och vi fick en välkommen långhelg efter första veckan. Barnen och jag var mest hemma och skrotade, gick till poolen, hängde hemma, spelade spel och handlade. Mysigt! Jag fick också till mina 600 meter som jag försöker simma varje dag. Just det, känner mig superstolt över mig själv. När jag kom hit stannade jag efter varje 100 meter och sträckte ut nacken, vilade och sen simmade jag vidare. Nu drar jag allt i en reva! Känner mig som en verklig superkvinna.

 

Det har varit en ganska lugn vecka i skolan, inte allt för mycket skolarbeten. Noel hade pianoläxa i musiken så vi har tränat skalor på app som heter GarageBand. Här i åk 5 å jobbar de helt och fullt digitalt. Inga kalendrar, inga hembrev utan allt finns i deras iPads. Där får de också läxor och kan kommunicera med andra klasskamrater och läraren. Superkul! Jag fick allt lite gamla flashbacks från när man själv satt och harvade på pianot hemma på Vårvägen. Men det var lite tur att skalorna satt i ryggmärgen så man kan hjälpa till så här i början i alla fall!

 

Jag har mest simmat, läst, promenerat för att se omgivningarna och sen ätit lunch. Efter lunchen är det dags att hämta barnen i skolan. I onsdags fick vi information från rektor, lärare och alla andra på skolan. Tala om information overload…. Det är så mycket så här i början att man blir helt tokig. Men lika tokig som jag känner mig, är jag imponerad av detta etablissemang. Vilken fantastisk skola de får äran att gå på! Jag hoppas att de när de är vuxna ska inse vad vi försöker ge dem.

 

På onsdagen var det också val till elevrådet. Se Noels pitch nedan. Jag blir inte klok vem denna lille kille brås på? Han som ny ställde sig upp inför klassen som första elev och talade om vad han ville göra för eleverna om han blev vald. Han var enda killen som var intresserad av uppdraget. Och HAN KOM MED!! Så gratis Noel! Jag bugar och bockar inför din vishet.

 

"I would be really happy if I came into the studen council. I try to get the things that you want to reality, but I can't guarantee that they become real. I will try to make school and education as fun as possible. Better eductiaon leads to better brains. A better brain leads to a better grade. A better grade leads to a better job. And better job leads to a better life!"

 

Elin har haft lite kämpigt på mornarna. Hon vill inte bli lämnad, vill åka hem till Sverige och hon saknar sina kompisar där hemma. Nu har hon inte träffat några av dem hon rabblar upp på väldigt länge men det är lite konflikt i henne helt klart. Det är självklart jobbigt för henne men det smittar liksom av sig på mig framför allt. Men jag fick ett fint mail från hennes lärare idag där han talade om att hon lugnat ner sig snabbt och varit fullt upptagen hela dagen. Känns skönt att veta. Jag tror nämligen att hon trivs bra, men att det just är en konflikt i henne med att utforska allt här på skolan och sen alla som finns hemma. Så just nu försöker vi stötta henne så mycket som möjligt och vara med barnen i större utsträckning.

 

Idag har då gjort slime. Barnen är ju barn av sin tid, med allt vad det innebär. De är digitala på ett sätt som vi aldrig var. Dator och online är så självklart. De googlar fram sina intressen på Youtube och följer och prenumererar på inlägg där jag själv knappt är intresserad eller vet att man kan. Så följaktligen har hon snöat in på slime som man kan göra själv. Så idag gick jag iväg för att köpa ingredienserna så vi kunde muntra upp henne lite.

 

Det var ett spännande projekt…. Mer än och det tog två försök innan vi fick till en bra och härlig konsistens. Så här gjorde vi:

Ta lika delar av lim (vanligt skollim) och raklödder. Blanda ihop detta i en skål. Om du vill ha slimet färgat är det nu dags att tillsätta färg. Det går bra med hushållsfärg, akrylfärg eller någon annan färg. Blanda väl. Sen strör du lite bakpulver över och blandar i. När det börjar tjockna till droppar du i lite kontaklinsvätska och rör. Blanda mer kontaktlinsvätska, lite i taget, tills smeten fäster ihop och du kan fånga upp lösa bitar i skålen.

 

Det blev faktiskt ganska bra i slutet och vi fick ett rosa och ett blått härligt slime.

 Ingredienser och recept
 
Mixande and trixande små händer!
 
Glittrande glamour!
 
 Pärlemorskimmer är inte att förakta!
 
Här skulle det varit en video på ett av slimen men vet inte hur man laddar upp videor så får bli en bild  på en glad liten tjej i stället.
 

 

English:

 

Ups and downs and some bumps in the road

 

Gosch I have not been writing at all during the last week. And it doesn’t come down on me. Thomas’ computer crashed and he was about to leave for Japan. So who am I if not the giving wife? Hmm, don’t tell him I said that. Anyway, I ended up without a computer for the week since he needs it and it is kind of his whole life and some more. Or at least his working tool…. So sorry, if this will become too long and too boring or maybe too short since I don’t remember anything from the past week.

 

So, where was I? Yes, as the headline so well points out this will be about ups and downs in our roller coaster life. And I am not talking about Disneyland but our every day life here as new members in the BSM community and the Philippine life.

 

Last Monday was Hero’s Day here and school was closed which gave us an extra day off after the first week in school. The kids and I was mostly at home. We went to the pool, just stayed at home, played games and shopped for groceries. Simply a cozy day. I also had time to swim my daily 600 meters when we headed for the pool. I feel so proud that I have started this new routine. When I came here I could not swim more than 100 meters before I had pain in my neck and was tired. Now I swim like I have never done anything else. Feel so proud, like a super woman!

 

School has been quite this week, not too much home work. Noel had music and piano assignment. BSM does everything online with apps. So Noel practiced in an app called GarageBand and then they played on a real piano at school. It fel really fun to be able to help him with it even if it is, hmmm not to talk about how many years it has been for me, but let’s say years and stick with that, since I played the piano. Well, back to the school. Everything for year 5 is online. They have their own iPad with a ton of apps we had to download for them. So, now all homework comes through the iPad, communications with the teachers, calendars etc. Works pretty well actually. The only but is that they are supposed to handle, plan and organize everything on their own, so bye, bye all home books, notes to parents etc.

 

My days are lazily busy. I swim, read, take walks around the neighbourhoods, eat lunch and then pick up the kids from school. Need to start working out as well, but that will have to wait a couple of more weeks until we get a routine going. Last Wednesday we were invited to an information meeting at school. Tons of useful information from the principal, teachers, ASA, nurses, counselors etc. Simply put: Information overload!! The amount you can take in as a new parent is limited. The abbreviations drives me nut and there is a whole portal full of information to read, so that will be my next weeks project. But in the end I am super impressed with the school and all the teachers. Such dedication, so much passion that goes in to it. I really hope that Elin and Noel will get what this will give them or maybe they will get it when they are grown up.

 

There has also been an election in school for student council. Have a look at Noels pitch for the election. I have no clue where or from whom he gets this? As a new student, he stood up in front of the whole class, as the first one out, and spoke about how and why he would like to change. He was the only boy interested. And he got elected! So congrats my sweetest little boy, you are the best!

 

"I would be really happy if I came into the studen council. I try to get the things that you want to reality, but I can't guarantee that they become real. I will try to make school and education as fun as possible. Better eductiaon leads to better brains. A better brain leads to a better grade. A better grade leads to a better job. And better job leads to a better life!"

 

Elin has had a hard time adjusting and adopting. She does not want me to leave, she only wants to move back to Sweden and she misses all friends and family. She has not met the friends in a long time, but now they are surfacing like bubbles. She does like school once she gets into class, so I think there is somewhat of a conflict within her at the moment. Poor thing. I am trying to support as much as I can and push as gently as I can. But here hardship takes a hit on me as well, it is kind of contagious. If your kid is not on top, you’re not on top. But I did get a nice email from her teacher that she settled and had been very busy and happy all day. Nice to know! I do think that she enjoys school. She just needs to get settled in and relax and enjoy it a bit.

 

So today we did slime! The kids are very out and about with new technology. They are digital in a way I never was. Computers and online are a natural part of their everyday life. They google their interests, signs up to subscriptions for new Youtube videos, and follow the Youtube stars in ways I didn’t even know I could.  Am I simply not as interested, or what? Right now Elin is completely and utterly hung up on making slime. She watches tons of different ways to make slime, so today was the day when we were giving it a shoot. All in all to cheer her up a bit and get the focus on other things.

 

It was an interesting project…. It took two tries before we really got a good result with a great consistency. It turned out great in the end and now we have both a lovely pinkish slime and a “Blue Lagoon-ish” blue slime.

 

Berg- och dalbana

1 Läs mer >>

Så, nu var första skolveckan avklarad! Färdig, med allt vad nervositet och att känna sig utanför heter. Båda barnen har fått några kompisar och känner sig mer hemma. Man hör tydligt på hur de pratar om skolan att allt är tillbaka till normalläget.

 

Vi hade ett litet break down hos Noel igår kväll. Han har varit lite irriterad och igår kväll slog det över. Det var i och för sig skönt att det hände. Vi pratade, grät, pratade och grät lite till och sen kändes mycket bättre. Det är inte lätt för de små. Här drar vi runt på dem till andra sidan jorden, sätter dem i ny skola, begär att de ska skaffa nya kompisar och allt det på grund av Thomas (och kanske senare mitt) jobb. Det är förståeligt att det är jobbigt att ställa om. Det är konstant varm och svettigt dessutom. MEN oj vad de växer! Och oj, vad de lär sig! Det är fantastiskt att se hur de växer som personer och individer hela tiden.

 

Att se dem växa är ju väldigt förknippat med den fantastiska skola de har börjat i. Båda har fått två mycket engagerade lärare som verkar vara supersnälla. Som tur är för mig så har båda samma namn – Richard! Jag har så svårt att lära mig nya namn så jag tar tacksamt emot detta…. Noel har träffat 3 killar som han hänger med i klassen. Ena killen kom ihåg hans namn från när vi var här och hälsade på klassen i påskas.

 

Vi har fått in bra rutiner på dagarna. Skolan börjar redan kl. 7.40 då klockan ringer och alla barnen samlas på gympaplanen utomhus, klassvis med sin lärare för att sen gå till klassrummet. De har med sig snack och vatten varje dag. Men gudskelov behöver vi inte skicka med barnen luncher här…. De har en kafeteria där de serverar mat och vi beställer vecko- eller månadsvis vad de ska äta och då står det färdiga brickor på borden när de kommer. Vi betalar ca 20 kronor per dag och barn för lagad lunch, vilket får ses som en låg kostnad och bra tidsbesparing på en för oss jäktig morgon. Jag hämtar Elin 14.20 i klassrummet och Noel kommer till platsen där chauffören hämtar upp oss 14.30 och då bär det av hemåt.

 

Båda har gympa 3 gånger i veckan, varav en gång är simning. Så simning står på schemat varje vecka! På fredagen hade skolan gemensam samling för de yngre klasserna. Och då fick föräldrarna vara med. Vilket event! Vilken rektor! Mr. John älskade att stå på scenen (även om det nu inte var en scen) och han fick verkligen både barnen och lärarna med sig. Det blev en liten presentation av alla nya elever, lite information om året och duktiga elever som slutat samt utdelning av utmärkelser till några elever. Två av dessa var Noel och Elin!

 

Elins Merit Award:

For demonstrating confidence when making new friends. Elin has confidently made a fantastic start to her time at BSM.

 
 
 

Noels Merit Award:

For a wonderfully positive start to a new school and new school year.

 
 
 

Det var två stolta föräldrar som satt I publiken! Jag tror det här året kommer ge dem så mycket även om de inte vet om det själva än. Det har minst sagt varit en flygande start på skolåret och vi hoppas att den fortsätter så. Up, up and away!

 

Och för er som av föregående inlägg tror att vi brottas med existentiella frågor eller mår dåligt på något sätt så måste jag göra er besvikna. Det tar tid att ställa om sig. Men förra inlägget var helt enkelt reflektioner på alla appar och andra inlägg runt det nu så populära ämnet My Why. Sök på poddar och ni hittar hundratals runt just detta ämne. Och eftersom jag börjat lyssna på poddar (jag vet… jag hatade poddar förut, kunde inte fatta vad folk såg i dessa) och jag kikade runt bland olika poddar och olika förslag riktat runt marknadsföring, mindfulness, företagande, självutveckling, yoga etc så var det för mig förvånansvärt många som tog upp sitt varför. Inget mer än det, så ledsen att behöva göra er besvikna… men mer än så är det inte och kommer inte heller att bli. Men ämnet som sådant är lite intressant eftersom alla har olika förklaringar till detta ämne och så också jag! ;)

 

English version:

 

First school week

 

Well, now the first week of school is over. Done, with everything that it involves, nervousness and not knowing anybody. Both kids have meet new friends and feel somewhat at home now. I can totally tell by the way the talk about school that it is back to normal state.

 

Noel had a small break down last night. He has been irritable and last night it boiled over. But it was kind of nice, we got to talk and cry a bit and now it feels a lot better. We need to remember that we are the ones pulling them up from their normal lives in Sweden and later in Malta and moving to the other side of the Earth. We put them in a new school and ask them to make new friends and all is because of our work, or actually in this case Thomas’. We got to understand that it is hard on them. On top of that it is constantly hot and sweaty… But wow, how they grow with it! It is pure magic to see how they adjust and grow as individuals all the time!

 

That they grow is strongly connected to the great school they attend. Both had the pleasure to get really engaged teachers who were really nice. Lucky for me they both have the same name – Richard. I have a hard time learning names, not because I have no interest in other people, but names just don’t stick with me first time around. Noel has met 3 guys who he hangs out with me. One guy even remembered Noel’s name from the last time we were here and he visited the class!

 

We are also getting some nice routines on school days. School starts at 7.40 when the bell rings and all the kids are gathered class wise in the outside PE area. The teacher meets up and take them to the class room. They bring snack and water each day. Thank god we don’t have to make lunch again as we did every day at Verdala in Malta! Here they have a cafeteria and we order food weekly or monthly for them where they get to choose from a menu of about 6 different dishes. Once pre-ordered, the food are placed on trays on the table ready in time for the lunch break. We pay about €2 per day per kid for a cooked meal. I think it is pretty cheap to give them a cooked meal each day instead of a sandwich or something else. But on the other hand I am Swedish and we are used to eating our heaviest meal at lunch. For me it is important since this is their work, to go to school and to be able to perform and do your best you need good food every day. This just limits the things to worry about for me. I pick up Elin at 2.20 pm outside the class room and then we walk over to the driving pick up zone where Noel meets us when he gets off at 2.30 pm and we go home.

 

Both kids have PE 3 times a week, of which one is swimming. Swimming every week, can you imagine!? This is great, I am super hyped about it. Yesterday half the school (up to middle class) had a big gathering for information and parents were invited. And I got to say: What an event!! What a principal! Mr. John really loved being on stage, he had such a carsima and got both the kids and the teachers involved and engaged. There was a short presentation of all new kids and teachers for the semester, some information about the coming year and an acknowledgement of students who left for university. There was also an award ceremony and both Noel and Elin got awards.

 

Elin’s Merit Award:

For demonstrating confidence when making new friends. Elin has confidently made a fantastic start to her time at BSM.

 

Noel’s Merit Award:

For a wonderfully positive start to a new school and new school year.

 

There were two very proud parents in the audience, to say the least! I really think that this year is going to give them so much, even if they don’t know it themselves yet. It has certainly started out well and I do hope it will continue the same way. Up, up and away!

 

(As usual - please see above for pictures. Thanks)

Första skolveckan

0 Läs mer >>

Varför, vad är det egentligen? Seriöst. Hur ska jag veta varför just jag blev satt på jorden? Är varför samma sak som meningen med mitt liv? Oj, vad det blev stort helt plötsligt! Men tänk om det faktiskt är olika saker? Meningen med mitt liv och varför jag gör vad jag gör? En kanske är jättestor och oundviklig och den andra kanske jag ska ta lite mer med en klackspark? Kanske jag till och med kan ändra det där varföret under min livstid? Så jag kan ha fler varför med mitt liv än bara en mening i livet?

 

Jag är förvirrad. Det verkar vara en vanlig fråga: Varför gör du det du gör? Men vad händer om det finns fler frågor att ställa? Kommer de aldrig att be besvarade om vi nu fokuserar så mycket på att svara på den stora frågan Varför?

 

Nu när jag är en hemmamamma (ja, ja jag vet jag födde två barn och uppfostrade dem tills den yngsta blev 7 och nu bestämmer jag mig för att bli hemmamamma…. Men detta är en helt annan diskussion, för ett helt annat inlägg.) och sköter hushållet på heltid, med en man (tur att det bara var en, vá?!), 2 barn, en hushållerska och en chaufför. Hjälp!! Det blev helt plötsligt när man skriver ner det mer som ett mindre företag än ett hem. Tur jag inte visste det innan jag tackade jag till detta uppdrag….

 

Men vänta lite…. Accepterade jag verkligen det här uppdraget? Eller var det faktiskt något som bara hände? Ja, jag erkänner, det är faktiskt bara första dagen på nya ”jobbet”. Första dagen jag är hemma och sköter ruljansen, med hushållerska, chaufför, barn, uniformer och allt annat som måste skötas. Min största fråga hittills är egentligen vad jag ska göra själv och vad jag ska lämna till hushållerskan (eller Ayan som det kallas här på Filippinerna. Jag fortsätter att använda det för det låter bättre än hushållerska. Hushållerska låter så 1800 kallt på något sätt.). Vi är inte vana att lämna disk odiskad till någon annan. Det är mentalt svårt för mig att sitta här och skriva detta medan hon städar och diskar. Och om 3 minuter blir jag upplockad av chauffören för att åka till skolan och hämta barnen. So sorry, måste avsluta här en stund.

 

Japp, mitt liv just nu är enkelt, eller rättare sagt det borde vara enkelt, men i morse tittade jag på olika podcasts. Jag tänker nämligen försöka komma igång med tärning och behöver något att lyssna på. Samtidigt vill jag passa på att lära mig något nytt så jag letade efter podcaster där jag kan förena nytta med nöje. Marknadsföringsinriktning, minfulness etc och då upptäckte jag att väldigt många just är centrerade runt den stora frågan varför. Det fick mig att fundera över om alla andra faktiskt vet sina varför. Jag trodde jag visste mitt varför men om nu det ska vara svaret på varför jag blev född blir ju svaret annorlunda än om det är varför jag jobbar/gör det jag gör. Det har gått inflation i att jobba med sin passion. Det leder till att de gamla hederliga jobben inte är lika eftertraktade. Ja, jag vet utvecklingen går framåt hela tiden. Men vari ligger äran i att utföra ett hederligt arbete. Och vad är ett hederligt arbete?

 

Innan jag fick barn, var mitt svar på frågan varför klart och tydligt mitt jobb. Jag älskade det jag gjorde (gör). Jag utbildade mig och sedan började jag jobba med det. Men är det verkligen så enkelt? I Sverige jobbade jag, tog hand om barnen, lagade mat, städade precis som vilken svensk familj som helst. När klockan sen var 21 var jag helt slut när barnen äntligen sov. Man går och lägger sig och sen börjar man om. Man hamnar i det berömda ekorrhjulet och livet snurrar fortare och fortare. Förhoppningsvis inte utan kontroll. Och om det nu skulle hamna utanför kontrollen, vore det så illa? Skulle jag inte kunna hitta vägen tillbaka igen? Eller kanske rent av hitta något ännu bättre?

 

När jag tänker på det så kanske det är just det som mitt nuvarande varför handlar om. Att  hitta vad jag vill och då menar jag verkligen VAD JAG VILL. Inte vad min man vill att jag gör, eller mina barn, inte mina föräldrar eller någon annan. Utan jag. Det känns som vi ibland hamnar i situationer där vi gör vad vi tror att andra skulle göra, eller skulle vilja att vi gjorde utan att vi riktigt vet om det är det vi vill eller inte. Vi speglar dem vi har runt om oss tills vi befinner oss vid en bristningspunkt och inte vet om det är vad vi själva vill eller om det är någon annans dröm. Så, nu antar jag att denna period i livet är ett bra tillfälle för mig att fundera ut vad det jag vill. Vad som är mitt Varför! Vad vill jag ha ut av mitt liv?  Vad vill jag göra? Vad vill jag arbeta med? Som jag fundera över I början, blir inte mitt Varför en fråga utan en hel rad frågor. Men det är helt okej! Vilka blir dina Varför?

 

 

What is my Why?

 

The big why, what is that? Seriously? How should I know what my why is? My one single mission on earth? And why can I not have two whys or more?

 

I am confused. Everybody is asking one question and that is why. But what if there are more questions to be asked, but they will never be asked because we are focusing too much on the one BIG WHY?

 

Now that I am a stay at home mum (yeah, yeah I know, I raised two kids until the youngest is 7 and then I decide to be a stay at home mum…. This is a whole other discussion for another day!), full time running a house hold with a husband, 2 kids, one helper and one driver. Gosh!! That all became a small company and luckily, I didn’t know about that before I accepted.

 

But wait, did I ever accept this role? Or is it actually something that just fell into place. I am willing to admit that this is my first day at work. My first day of being at home, running the household, picking up the kids, doing homework, fixing uniforms and whatever else I need to do. My biggest hardship is actually what to do and what not to do. I mean, when you have a helper, or Aya as it is called here in the Philippines, do you  wash your own plate or just simply put it for her to clean? I am not really comfortable telling other people to clean and I just sit beside and watch. Not that I am doing that but that’s how it feels.

 

Yes, my life is easy, or should be easy, but this morning as I was looking through podcasts in the mission of finding some where I can learn something and I bumped into a lot of pods about the big Why. This got me thinking about my why and if everyone knows their whys. I thought I did but if the why is supposed to be the answer to why we are on Earth or what we should be doing with our life, then I don’t have an answer any longer.

 

Before the kids, my why was my work. I did what I did. I got an education and that’s what I was supposed to do. But is it really that simple? I mean in Sweden I worked and took care of the kids, just like a normal Swedish family lives their life. You get into that hamster wheel and your life start spinning. Hopefully it doesn’t spin out of control. And if it does, would that be so bad? Would I not be able to find my way back? Maybe to something bigger and better?

 

To think about it, maybe that is just what my current WHY should be about. To figure out what I want and with that I mean what I really want. Not my husband, not my kids, not my parents nor my friends. I think we tend to either copy those around us unknowingly or we stretch our individuality to the bursting point. Hmm, now I guess it is my time to figure out what my Why is. What do I want with my life?

 

I learned something while writing and that is that I use the word actually a lot, and then I really mean A LOT! Or as a former colleague used to call me Lot to do.

 

 

Mitt stora Varför?

0 Läs mer >>

Ja, så är det här. Det är helt enkelt varmt!!! Jättevarmt, hela dagen. Ingen svalka någonstans. Inte ens i poolen. Vi försöker acklimatisera oss så gott det går och undviker ac men det är svårt, speciellt på nätterna. Jetlagen är också hemsk den här gången, kan inte riktigt ställa om tiden i kroppen. Den är vaken mitt i natten och jag ligger och vrider och vänder mig, medan jag sover som skönast på morgonen när man ska upp. Varför?

 

Hm, varför vet jag ju, men jag har aldrig riktigt haft så här svårt att ställa om. Samtidigt försöker vi ordna allt vi behöver ordna med. Att skaffa sig ett fungerande liv i ett nytt land är inte det lättaste. Man ska ha visum och det tar ca 3 månader här utan pass – japp vi måste lämna in passen och kan inte få ut dem utan att avbryta visumansökan om vi måste åka någonstans. Thomas ska till Macao i november. Jag säger bara: Lycka till! Bankkonto är nästa sak att försöka fixa, förstå hur nya skolan fungerar, tider för skoldagarna, hur man beställer mat till barnen (ska bli gudomligt att slippa fixa lunchlåda varje dag till dem!!!), vatten är nästa sak. Vi har en sådan där stor vattenmaskin men att få nya flaskor är ju inte det lättaste när det finns olika företag.

 

Vi har i alla fall anställt både en chaufför – ren och skär lyx! Men så funkar det här. Man sitter bredvid och läser eller fingrar på telefonen och han kör. Dessutom hjälper han till att bära kassar, vänta på dig när du går och handlar och ser till att allt blir uppburet till lägenheten! Ojoj, hur ska man fungera när man kommer hem igen?!

 

Vi har också hittat en hushållerska eller Ate som det kallas här. Hon ska städa, tvätta, diska (finns inga diskmaskiner här för det är ju billigare att anställa någon som diskar!), stryka, fixa vatten etc och ta hand om barnen efter skolan när jag börjar jobba eller behöver träna eller iväg på något. Hon ska finnas här 5 dagar i veckan mellan kl 9-18. Inte klokt – vad i hela världen ska jag hitta på under tiden? Känns bortskämt om man som vi kommer från Sverige, men det är så det fungerar här. Och om du inte anställer Ate, chaufför etc så anses du vara ohövlig mot dem. De är tacksamma för jobbet och du betalar inte mycket för det.

 

Så jag ska sätta mig och blogga, läsa några kurser, träna, simma, gå på spa. Har ni förslag på kurser eller annat jag kan göra så kommentera gärna! Känner att jag inte riktigt har varit här de senaste 6 åren så att hitta på saker att fylla dagarna med när man inte jobbar blir inte så lätt. Men å andra sidan slutar barnen vid 14 och om jag ska både lämna och hämta så blir det ju inte jättemycket tid över.

 

Jag snor lite bilder från makens arkiv på omgivningarna. Vi är mitt en stadsdel som fullkomligt exploderar och utvecklas konstant, men ändå kan man hitta grönområden som det vi bor i!

 

Vila själen med koifiskar kan vi göra varje dag. / Tranquility!
 
 
Lummiga stigar på innergården gör att vi inte känner av storstaden som pockar utanför. / Lots of nice lush greenary right outside the door.
 
 
Orkidéer växer överallt. Vackert så det förslår! / Orchids everywhere. So very beautiful!
 
 
Skuggiga stigar i grönskande myriad. / Ample shade is needed against the sun.
 
 
3 poolområden har vi varav 2 med simträningsbassäng på ca 30 meter. / We got 3 pools and 2 of them offer swimming laps training of 30 meters.
 
 
Växthus kan man också besöka på området. Skön avkoppling för både sinne och minne. / Green house is needed everywhere, right?
 
 

English translation:

 

Hot, hot, hot….

That’s exactly how the climate is here. It is superhot every single minute of the day. No cool air anytime, anywhere. Not even in the pool! We are trying our best to get accustomed to all the new things here but it is hard. We try to avoid using the ac just to get into the new climate, but let me tell you: it is hard! And never ever have I experience the jetlag so hard to get over. I am wide awake in the middle of the night and creating the best z’s in the world when I’m supposed to get up. Why??

 

Technically I know why, but I have never ever had a hard time adjusting to new time zones before. And at the same time we are trying to arrange our new life here a bit more. It is not easy to create a new life in a new country. Just to give you a few examples:

1.     Visa. The visa application takes about 3 months and you  need to hand in your passport. You will not get the passport back during this period. However, should you need to travel, you may request to get the passport but that will temporarily terminate the visa application. Catch 22!

2.     Bank account. You need an alien employment before you can get your bank account. The alien employment is not the visa but something your employer need to handle for you.

3.     New school. What hours do they go, when do they have PE, swim lessons? How do I order food for them? Yes, the school has a cafeteria!! Yay!!! So, one less thing to do every morning, especially since they start at 7.40.

 

So, to the things we can tick off. We now have our own driver. This is something new to me. Not sure I am fully comfortable with it yet, but this is life here. He will drive you everywhere you need to go, will wait for you or come back if you will be gone for a longer time. He will come running to carry all your bags and then once he has driven you home, he will also help you carry everything up to your apartment. I am not completely at the point where I see this as a normal thing yet. I mean, I will go beside him carrying nothing and he will carry all my stuff that I have bought. How is that equal? But yes, amazingly uncomfortable!

 

We have also hired a house keeper or an Ate as they are called here. She will come to our apartment between 9 and 6 Monday through Friday to clean, do laundry, iron, tidy up, take care of the kids if needed and do everything else that we feel we don’t want to do or have time to do. And this is completely normal. Most apartments don’t have a dish washer since it is actually cheaper to hire someone to do the chore than to install a dish washer! That is plain craziness…. So, all in all, this will free up my day and I am now contemplating what I will do with this new time that I have not had since I was home with the kids – so pretty much 6 years ago. And then I still had to take care of the kiddies.

 

Now I am thinking I will spend the extra time on reading, working out, taking some classes, go swimming. And there my imagination stops. So please help me find new funny interests to fill my days with! Suggestions in the comment below are highly appreciated. However, the kids are getting out of school at 2 so it might not be that much. Maybe it just my imagination?

 

Last but not least, I will steal some pictures from Thomas to show off the surroundings. Even if we are in the middle of an expanding part of Manila, we have lush greenery just outside the door. For pictures, please see above.

 

 

Hot, hot, hot…

4 Läs mer >>

Flygturen gick smidigt och vi sov en lång stund allihop. Efter frukosten var det dags att möta vår nya hemstad för det kommande året eller så. Högt över molnen var det mulet när vi gick in mot landningen i Manila, men så fort vi gick igenom molnen såg vi solnedgången färga himlen alldeles skär. Det var en vacker inflygning som lämnade mig varm i hjärtat. Äntligen hade den där känslan av äventyr infunnit sig! Äntligen var vi framme och skulle få se vår nya lägenhet, packa upp och komma i ordning. Ja, jag var klar att sätta igång!

 

Men, ja ni hör ju. Bara det lilla ordet säger så mycket om vad som komma skall i nästföljande meningar. Men, när vi kom fram till lägenheten sjönk hoppet snabbt. Det var som om jag befann mig i en berg- och dalbana. Ena stunden spänd och förväntansfull för att i nästa känna att jag bara vill flyga hem till mitt hus, mamma och pappa och alla andra. Till allt hemvant och vardagligt, allt jag vet och känner till.

 

Vi gick in i lägenheten och öppnade dörren efter att ha släpat alla våra 8 väskor och 8 handbagage upp till den. Trötta och varma och svettiga. Bara för att se att inget är i ordning. Det fanns inga lakan till sängarna. Någon hade varit vänlig nog att köpa kuddar och örngott. Men lakan – nej då, det tänkte man inte på! Det fanns heller inget i köket. Jodå vi hade fått ett startpaket med glas, tallrikar, bestick, en stekpanna och en kastrull. Några knivar fanns också. Och 4 handdukar. Vatten, bananer och äpplen och 4 toarullar fanns också på plats.

 

Som tur var har vi en snäll kollega som tog bilen och körde över till oss med några lakan de hade över. Så i säng. Vi började måndagen med att försöka packa upp. Men vi hade öppnat för många väskor på en gång i förhoppningen om att det skulle gå fortare, men ack som vi bedrog oss. Helt plötsligt var det grejer överallt, men inte något av det vi behövde. Och samtidigt fanns inget till hands.

 

Möblerad lägenhet för oss är en med möbler, strykjärn, strykbräda, dammsugare, städprodukter, kokkärl, tallrikar, glas etc. Men så var det inte här. Inte ens glödlampor fanns. Så nu har vi varit ut några turer och försökt sakta men säkert få ordning på vårt liv här. Samtidigt vet vi att barnen börjar skolan på måndag och ska vara i fas för att möta nya intryck, kompisar och lärare.

 

Så som min kära vän på Malta skrev till mig: ”Focus on the bigger picture! It will get better!” Ja, och som de handlingskraftiga personer vi är, beställde vi städning (nåja, Thomas – cause a happy wife is a happy life), full städning, förhandlade till oss ett grundbidrag för att kitta upp lägenheten till anständighet, fixade kläder till skolan (ja, de ska ha uniform!), skor till skolan och funderar på mat senare. Som tur är finns det fullt med restauranger och shopping nära, så det lär inte gå någon nöd på oss.

 

Oh ja, jag måste ju berätta att Filippinerna inte har några farliga djur. Vilket är bra! Men när vi shoppade i mataffären så mötte Thomas och Noel en fin liten gnagare som sprang över golvet! Hej och hå, det gäller att se upp med andra ord. Tur det inte var jag…..

 

Äventyret började inte med de rosaskimrande molnen som himlen viskade om, utan med att rulla upp ärmarna och ta nya tag. Efter att ha packat inför den här resa och packat ihop ett hus på 200 kvadratmeter kändes det ändå ganska jobbigt att börja om igen…. Men härifrån kan det bara gå uppåt! Eller hur?

 

Välkomna hem till oss!

Vardagsrum och sällskapsyta
 
Masterbedroom - hur stort som helst.... Självklart med toalett och dusch ensuite.
 
Elins rum med egen toa och dusch
 
Noels sovrum och ja, igen, egen toalett och dusch.
 
Vår (eller barnens) TV hörna. Här finns också alla spel, pysselsaker, böcker etc. Och det bästa? Barnen får eget kylskåp eller mamma får när hon väl får igång handlingen....
 
Inngergården är lummigt grön med 1 av 3 pooler. Huset i mitten är spaavdelningen.
 
Utsikt åt andra hållet - mer lummiga ytor leder till grillplats, gym, fler pooler och en gymnastiksal man kan använda.
 
Ledplats finns också för de mindra.
 
 
 
 
 
 
 
 

Rosaskirmrande drö...

0 Läs mer >>
Ja, så ser det ut här hemma i Skövde just nu..... Kartonger överallt och än är det inte klart. Vi packar, rensar, staplar etc medan vi försöker få barnen sysselsatta samtidigt.

Huset är uthyrt med vissa förändringar i överenskommelsen. Hmmm, ger oss tillfälle att rensa ut gammalt skräp men det var inte vad jag hade förväntat mig, eller behövde just nu för den delen. Så fråga mig inte än hur det känns att flytta igen. Inte förrän jag sitter på planet till Manila. Då kanske jag kan ta en lättnadens suck över att allt är klart och kanske, kanske kan jag börja se fram emot det nya äventyret.

Jag hoppas att jag kommer till den punkten. Punkten där jag ser fram emot flytten som ett nytt äventyr. Just nu känns det som snaran dras åt. Bilen är inte såld, pensionsplaneringen måste göras, en bil på Malta att sälja, vaccineringar som ska tas och sen ska vi få ner allt vi vill ha med i väskorna också! Och de (väskorna) är 8 till antalet! Så vi flyttar utomlands, till andra sidan jorden, för de nästkommande 1,5-2 plus åren med 8 väskor. Det, mina damer och herrar, är GALENSKAP!!!

Nu ska jag snygga till mig, ta mig i kragen, sätta fart på dagen och få lite gjort! Önska mig lycka till och om du vill ge mig en kram står jag till förfogande både hemma och här, så sväng förbi på en (kort) fika och stör lite eller ge mig en puff här i kommentarerna. Jag behöver det!

Kartonger i kubik