Det blir sällan som man tänkt sig
Vi hann inte mer än in genom parken förrän vi skulle ta en bild vid underbara blomsterplaneringar. Vi vände oss om och skulle kalla på Noel när vi upptäckte att han var borta. Puts väck. På en sekund var det hänt. Det var många tankar som hann komma innan vi hittade honom. Var är han? Har någon tagit honom? Men pappa Thomas fann honom välbehållen men dock gråtande lite längre fram. Han hade fortsatt gå när vi stannade och ingen av oss hade upptäckte att han fortsatte och han hade inte sett att vi stannat. Allt väl till slut i alla fall. Men vi höll allt ett extra öga på honom efter det.
Beihai var lika vacker som förra gången. Inte så mycket folk nu när hösten börjar komma. Efter Beihai åkte vi till Sanlitun och strosade lite. Fikade och så shoppade vi lite kläder till barnen. De växer så det knakar och vi behövde fylla på lite med basvaror plus en jacka till Elin. Sen blev det hemfärd och matlagning innan kvällen infann sig.
På söndagen stod Sommarpalatset schemat. Men som sagt, det blir sällan som man tänkt sig. Jag vaknade av att Thomas ropade utifrån tvrummet. Noel hade kräkts. Så det blev till att ändra planerna och vi blev hemma på förmiddagen. Vi lagade lunch och tog det lugnt. Noel var dåligt hela förmiddagen. Sen tog jag mamma och pappa och Elin med mig och åkte ner till Himmelska fridens torg. Det var inte så mycket folk där heller. Men man slås ju ändå av kommunismens anda när man kommer ner. Vakter, säkerhetskontroller, monument till folket och så Mao.
Efter en vandring över torget så vandrade vi uppåt Qianmen daje och hutongerna. Sen blev det hemfärd. Vi hittade snabbt en taxi tack och lov för klockan hade börjat bli fram emot 17,30 och det blev kyligare och vi hade en Elin som började sjunga sin tröttsång. Så vi blev glada att vi slapp tunnelbanan.
Väl hemkomna så var Noel glad och pigg. Han hade sovit 1 timma och 45 minuter. Det var en helt annan kille som mötte oss. Färdig att tävla med morfar. Nu ska vi slappa i soffan lite med te och en smörgås.
Kommentarer:
2
Camilla:
Usch, va hemskt när man inte ser sitt barn direkt. Och inte får ett svar tillbaka när man ropar. Det var så det knöt sig i magen på mig bara jag läste ditt inlägg. Vilken tur att det slutade bra! Kramar
skriven
Kan föreställa mig paniken innan Noel kom tillrätta... det går så fort!! Tur att det gick bra. Otur med sjukor, men tur att de brukar passera rätt snabbt... hoppas ni andra håller er friska nu framöver i alla fall! Det verkar som om det fortfarande är ganska varmt i Peking? Här är det höst nu, idag har det regnat HELA dagen... Kramar!