Förundran och beundran

Idag tog vi en tur neråt city och då menar jag verkligen så långt ner man kan komma i Beijing. Jag köpte, innan vi lämnade Sverige, en guidebok om Beijing gjord av Loney Planet. Den här guideboken studerar jag noga på dagarna för att planera vad vi ska göra på helgerna. Jisses, jag har inget annat att göra på dagarna än att ta hand om barn och studera guideboken, inte böckerna, utan boken. Ja, ja, det är ju inte ofta här i livet man kan njuta av att göra inget så varför inte passa på?! Nåväl, jag hade hittat "den underjordiska staden" som jag tyckte lät superintressant att besöka. Dessutom försöker vi nu fokusera våra besök på att rekognisera de mera tvivelaktiga turistmålen för att se om det är värt att ta med besökare dit eller inte. Den underjordiska staden lät Mao bygga 1969 för att kunna skicka stadens befolkning dit vid en eventuell sovjetisk kärnvapenattack. Låter ju intressant. Och låt mig då påpeka att vi körde bil ner, hittade parkering och började fråga oss fram. Staden skulle ligga mitt i hutongområdet, vilket är det gamla Peking, med smala gränder och fallfärdig hus som numera säljs in som något att se som turist. Jag är tveksam, kanske har vi inte hittat rätt område än?

När vi efter bara 5 minuter hittar staden så står det en man där och viftar oss fram till en dörr mellan två utmejslade lejon. Woff, sa han. Jag skriver inte under på att dessa kinesiska lejon/drakar säger woff men det får väl han stå för. Vi förstod i alla fall. Men när vi känner på dörren så är den låst. I min guidebok stod det öppet lördag och söndag till 18.30. Så vi börjar fråga "tomorrow"? Men det förstår han inte. Det kommer en kvinna gående som säger closed. Nähä, tänker vi... Det har vi också fattat, men när öppnar de?? Så till slut halar vi fram Iphonen (tack och lov för den och för den kinsiska kurs vi har i den där de uttalar orden åt dig så du kan repetera eller som i det här fallet hålla fram den och låta dem höra) och trycker på ordet måndag. No, no closed. Så var det med den utflykten, efter 42 år så har den underjordiska staden upphört att existera.


Beijing Under Ground City

Så där står vi och konstaterar att vi lika gärna kan ta bilen och åka vidare. Så var hamnar vi? Jo, på närbelägna Pärlmarknaden. Självklart bara i undersökningssyfte! Aj, aj, aj, passa er för detta ställe! Det är inte verkligt. De sliter och drar i dig för att få dig att köpa, de använder dina barn, dig och alla andra fräcka knep de kan komma på för få dig att köpa. Jag blev trött bara av att ta mig igenom. Dessutom var priserna högre än på Sunny Gold Mart och Yashow. Så full av beundran och förundran så packade vi oss därifrån utan att ha shoppat något. Dock gick vi in i leksaksaffärn bredvid och handlade lite småsaker till barnen.

Jag förundras varje dag över den knapphändig informationen som finns, speciellt på ett av oss begripligt språk. Det är ju inte en liten stad och med tanke på hur många turistlaster vi ser så borde det finnas mer. Dessutom förundras jag över kinesernas fräckhet vid köpslåendet. Varje gång du handlar kan du vara säker på att vara blåst, oavsett hur nöjd du är med priset.

Så till min beundran. Jag kan inte annat än beundra min mans körskicklighet i denna trafik. Med Iphonen i ena handen med en karta uppslagen, den andra handen på ratten och så ut den här trafiken med skyltar nästan enbart på kinesiska. Jag bugar och bockar för denna bedrift. Dessutom tackar jag för att jag själv inte har kinesiskt körkort! Då skulle trafiken vara om möjligt än värre!

Kommentera här: