Why can good never be enough?

För att låna det engelska uttrycket "Why can good never be enough?"? Har precis avnjutit en skön, uppfriskande dusch efter min joggingtur på ca 2-3 km och det skönt strilande vattnet får mig att börja fundera över denna fråga. Varför kan bra aldrig vara tillräckligt? Ta mig som exempel: jag är en ringrostig 43 år (!!) gammal tjej (??) som inte har sprungit/joggat sen jag var tvungen på gymnasiets gymnastiklektioner. Jag verkligen avskyr att springa och har alltid gjort det. Det enda som funnits i mitt huvud varje gång jag har försökt att få till ett regelbundet motionerande av den här sorten är: När är det slut? Hur långt har jag kommit? Är det klart snart? Gud, vad jobbigt det är... Ja, ni förstår ju själva att regelbundenheten inte funnits tidigare, bortsett från några terminsomgångar på Friskis så är det promenader som varit min motion. Så att jag nu, två barn senare, börjar att försöka väcka liv i min skröpliga kropp med dessa turer är för mig häpnadsväckande.

Så varför är då min enda tanke "När ska jag kunna öka på turen" och "Kan jag springa fortare" och varje gång jag är ute inser jag att nej, det kan jag inte än. Jag kämpar mig fortfarande runt med andan i halsen, håll och blodsmak i munnen. Och sen tänker man på alla som uppmuntrar en: Vad duktig du är! Bra! Men tänk på att utmana dig. Vad då utmana, mer menar de. Jag är redan UTMANAD! Det var en utmaning att överhuvd taget komma på idén att börja springa.

Så till det positiva. Jag sitter här nyduschad och känner faktiskt att det varit skönt. Trots att jag kämpar mig runt. Trots att det inte går lättare. Trots att jag inte kan tänka mig att varken spring längre eller fortare, i alla fall just nu. Och det bästa: Jag längtar redan till nästa runda! Så för min del är Good verkligen good enough. Bara så ni vet!

Kommentarer:

1 Ewa:

skriven

Samma här Lottis! Jag kör Zumba (skitkul, man funderar inte på när det är slut, jag lovar - men kanske lite svårt att hitta i Peking?) och så har jag börjat med Easyline, 30 min cirkelpass varvat kondition och styrka. Helst två pass, men ett i veckan räcker (OBS! good enough!!). Tänk: ETT springpass ÄR faktiskt bättre än inget alls!! Du är "görduktigt" vet inte om jag hade fixat att jogga ensam i stora Peking sådär... Kraaaam på dig!!

2 Leif:

skriven

Låter bra att du har hittat löparskorna Lotta:)



Hör kommer lite löpartips att komma igång så du slipper blodsmaken för det ska man inte ha.



Hoppas ni har det bra å lycka till med löpningen! Hälsa Tomas!



Leif



Dag 1 (t ex måndag)

10 min. rask gång



5 min. gång och löpning

Fördelat på 1 min. löp, 1 min. jogg osv.

2 min. rask gång



5 min. gång och löpning

Fördelat på 1 min. löp, 1 min. jogg osv.

2 min. rask gång



24 minuter totalt



Dag 2 (t ex torsdag)



30 min. rask gång



30 minuter totalt



Dag 3 (t ex lördag)



10 min. rask gång



10 min. löpning i lugnt tempo

Fördelat på 1 min. löp, 1 min. rask gång osv.

5 min. rask gång



25 minuter totalt



Nästa vecka kan du öka med att springa 2 min och gå 1 min osv......

3 Camilla:

skriven

Du ÄR duktig Lotta! Att börja jogga nu (vid 43 års ålder) är inte alldeles lätt. Starkt gjort. Sedan så har ju alla olika teknik när man joggar, vilket kan påverka om det går lättare eller känns jobbigare. Varför måste du utmana dig mer? Räcker det inte med de kilometrarna du springer? Springer man regelbundet så känns det lättare efter en tid. Du gör ju även styrkeövningar. Fortsätt med det du tycker känns bra, annars blir det lätt att det inte blir något alls istället. Heja på! Kram

4 Syrran:

skriven

U go girl! Själv växer jag bara, å då ej på längden.....Hur mångs kg till ska man eg gå upp? Känner mig redan otymplig och har svårt att ta på mig dojjorna och det är flera månader till....Hjälp!

Kommentera här: