0 Läs mer >>
Jamen så är det just nu. Igår öste regnet ner och bildade små sjöar på gatorna. Sjöar vi fick vada i eller hoppa över för att rädda oss till bilen (en ö) eller andra sidan gatan (en annan ö) eller vart vi nu skulle. Lite likadant känns det just nu privat också.
 
Jag får ständigt nya besked från vänner på skolan att de ska flytta vidare till jul eller till sommaren. Jag vet, det är inget ovanligt i internationalla skolor men det gör det inte lättare. Det känns som att alla vänskaper man byggt upp under mer än 1 års tid är alla dessa säkra små öar där vattnet inte når, inte stiger. Där finner man sin sociala tillvaro säker, man kan prata av sig och klaga och skratta. Speciellt eftersom vi inte har familj och gamla barndomsvänner nära för stöd så blir alla dessa underbara, vackra öar så viktiga för oss.
 
Man jobbar varje dag på att bygga upp sitt nätverk och efter ett år så tycker man att man gjort ett ganska bra jobb. Man har hittat några nya nära vänner och några mer ytliga man chit chattar med på skolan och var man nu möter dem. Men alla dessa är ack så viktiga för att livet ska kännas bra så här på andra sidan jorden. Och helt plötsligt en dag när ni börjar prata så kommer det krypande - vi ska flytta till sommaren eller än värre till jul.
 
PANIK!!! Det är allt man känner. NEJ, nej, nej. Inte du också. Vi sa ju precis hej då till en hel drös med vänner i somras. Det kan inte hända nu igen. Men så är det. Livet som en expat är ett ständigt hejande och hejdåande. På gott och ont. Många kommer man inte hålla kontakten med men en del de kommer bli som de där allra vackraste av diamanter. De gnistrar lite alldeles extra speciellt eftersom jag kom från en plats där jag trodde de skulle vara små svarta kolbitar inte värda att lägga min tid på. Man bygger väldigt speciella nätverk och vänskaper när man måste. Detta har varit en bra träning för mig.
 
Måste villigt erkänna att jag när vi flyttade hit, och trodde vi skulle stanna 1 år, inte tyckte det var värt att bygga nya nätverk. Tänkte att jag ska ju snart flytta hem. Nu står jag här och är den som är kvar när andra flyttar. Den som ser mina vänner flytta hem till sina hemländer eller till nya spännande platser för att på nytt börja bygga vänskaper och nätverk.
 
Lätt? Nej det är det inte!
Tvång? Nej, men livet kommer bli så mycket lättare och roligt med vänner!
 
Nu står vi här och vet att ca 22 familjer kommer att flytta under året. Och de är bara de vi än så länga vet om.... Men i morgon kanske solen skiner igen och öarna blir mer torrlagda, sjöarna mindre och vi har lättare att hitta nya vägar till nya öar där vi inte tidigare trott var möjligt. Så till jul kavlar vi upp ärmarna och fortsätter välkomna nya familjer in i våra liv och vi kramar om de som lämnar och önskar dem lycka till på nya platsen och att snälla, snälla hålla kontakten så vi vet att de har det bra....

Regn ute, regn inne, ...

0 Läs mer >>

Höstlov i Manila är inte som höstlov i Sverige. Inte ens nära…. Jo förresten på ett sätt, vi är lika trötta och behöver lovet för återhämtning! Men det är den enda delen vi delar. Vädret är ju liksom vad det är här, varmt, varmt och varmare. Så just under höstlovet är det bara varmt eftersom det är i mitten eller slutet av regnperioden. Jag skriver mitten eller slutet eftersom det varierar från år till år hur länge och hur mycket det regnar.

 

Vi hade länge inga planer alls och tänkte stanna i Manila men till sist blev det i alla fall en resa inom landets gränser. Och det är ju inte fy skam eftersom Filippinerna består av mer än 7000 öar. Vi har med andra ord några kvar att besöka!

 

Den här turen tog oss till Cebu. Cebu ligger i centrala Visayasregionen och är originalhuvudstaden i Filippinerna. Cebu består av huvudön och ca 160 andra öar runt omkring. Cebu är andra största staden i Filippinerna efter Manila och har utvecklats snabbt de sista åren till en hubb inom handel, utbildning och industri. Men det var inte direkt därför vi valde att åka dit. Det blev en perfekt kombination av semester och arbete för Thomas eftersom han har en affärskollega i Cebu. De första 2 nätterna bodde vi hos honom, och fick därmed också lite privat guidning av Cebu.

 

Bland annat besökte vi The Temple of Taoism. Otroligt vackert och fridfullt. De kinesiska karakteristiska dragen kunde tydligt ses i templet med både färger, målningar och drakar. Nästa lite som att vara tillbaka i Peking. Vi besökte också Cebus högsta punkt och fick en otrolig utsikt över staden.

 
 

På måndagen flyttade vi ner till Mactan som är en halvö strax utanför Cebu city till ett hotell. Lika roligt som det var att träffa nya människor, lika skönt var det att få ha familjen för sig själv ett tag! Hotellet var härligt med pool och sandstrand med ett rev strax utanför där vi kunde snorkla.

 

På tisdagen gick vi upp okristligt tidigt för en utflykt ner till Oslob på södra Cebu halvön. Med trafik och dåliga vägar tar det lång tid trots att avståndet inte är så långt. Så klockan 04.00 blev vi upphämtade på hotellet för att 2,5 timma senare vara framme i Oslob. Främsta anledningen till besöket i Oslob var att få snorkla med valhajar!

 
 

Valhajar är världens största haj och också den största levande fiskarten. Dessa bjässar kan bli upp till 12 meter långa, men livnär sig enbart på plankton och småfisk. Lite svårt att förstå med tanke på deras otroliga storlek. Det var en märklig känsla att hoppa i vattnet när det var fullt av hajar på uppemot 6 meter långa. Dessa räknas som små i storlek men jag kan lova att de inte kändes små när de kom simmande rakt emot dig! Men det var en fantastisk upplevelse att få se dessa varelser. De är otroligt vackra i sina färger och mönster. Vi hade också turen att få se en havssköldpadda! Otroligt vacker även den i sina mönster på skalet. Jag var i 7-himlen efter den här början på dagen!

 
 

Efter valhajarna åkte vi ut till Sumilon island som är en lite ö strax utanför Oslob. Mest känd för sin långa sandbank. Lite bortskämda som vi hunnit bli så gjorde den inte något större intryck på oss. Att det ständigt kom båtar och släppte av fler turister gjorde ju inte upplevelsen bättre. Vi badade lite, åt lunch och tog båten ut till ett närliggande rev och snorklade i stället!

 

Efter Sumilon island åkte vi till Tumalog Falls som är ett vattenfall bara ca 15 minuter från Oslob. Efter en kort vandring på en väg kom vi fram till fallet som faktiskt var ett av de finare vi sett. Inte jättehögt men otroligt vackert. Strilande vatten som föll ner med solen som glittrade i vattendropparna skapade både vackra färger och mönster. Vi tog en lite simtur ut till fallet och steg in i duschen! Svalt och skönt. Efteråt njöt vi av det naturliga fiskspat som fanns. Ska ju erkänna att jag hade svårt att stoppa ner fötterna hos de små fiskarna som glupskt nafsade i förhårdnader och annat dött skinn från fötterna. Som det kittlas!!

 

Efter detta stopp begav vi oss av tillbaka till hotellet. Reasn som 04,00 tog 2,5 timma tog nu 3,5 timma och vi var rätt möra när vi kom fram. Men inte lika möra som vår stackars chaufför som gått upp vid midnatt för att hämta oss och inte skulle vara tillbaka förrän sent på kvällen….

 

De sista dagarna njöt vi av att bara vara! Sol, strand och hav gör gott för själen och vi passade självklart på att snorkla vid det lilla revet som fanns. Elin gjorde även sitt första provdyk. Hon var en naturbegåvning sa instruktören. Jättelugn och naturlig i vattnet. Inga problem att ta ut regulator eller fylla masken med vatten.

Under våra snorkelturer hann vi hitta Nemo och en och annan Doris hade också hittat dit. Vi såg också drakfiskar. Otroligt vacker men som de flesta vackra varelser även giftig. Men på håll var det roligt att få upptäcka den. Vi är så nöjda med resan men kommer nog inte att åka tillbaka till Cebu. Det står inte högst på vår lista över bästa platserna att besöka och dessutom har vi ju cirka 6997 andra öar att besöka!

Höstlov i Cebu