Skövde i Världen

Jamen så är det just nu. Igår öste regnet ner och bildade små sjöar på gatorna. Sjöar vi fick vada i eller hoppa över för att rädda oss till bilen (en ö) eller andra sidan gatan (en annan ö) eller vart vi nu skulle. Lite likadant känns det just nu privat också.

 

Jag får ständigt nya besked från vänner på skolan att de ska flytta vidare till jul eller till sommaren. Jag vet, det är inget ovanligt i internationalla skolor men det gör det inte lättare. Det känns som att alla vänskaper man byggt upp under mer än 1 års tid är alla dessa säkra små öar där vattnet inte når, inte stiger. Där finner man sin sociala tillvaro säker, man kan prata av sig och klaga och skratta. Speciellt eftersom vi inte har familj och gamla barndomsvänner nära för stöd så blir alla dessa underbara, vackra öar så viktiga för oss.

 

Man jobbar varje dag på att bygga upp sitt nätverk och efter ett år så tycker man att man gjort ett ganska bra jobb. Man har hittat några nya nära vänner och några mer ytliga man chit chattar med på skolan och var man nu möter dem. Men alla dessa är ack så viktiga för att livet ska kännas bra så här på andra sidan jorden. Och helt plötsligt en dag när ni börjar prata så kommer det krypande - vi ska flytta till sommaren eller än värre till jul.

 

PANIK!!! Det är allt man känner. NEJ, nej, nej. Inte du också. Vi sa ju precis hej då till en hel drös med vänner i somras. Det kan inte hända nu igen. Men så är det. Livet som en expat är ett ständigt hejande och hejdåande. På gott och ont. Många kommer man inte hålla kontakten med men en del de kommer bli som de där allra vackraste av diamanter. De gnistrar lite alldeles extra speciellt eftersom jag kom från en plats där jag trodde de skulle vara små svarta kolbitar inte värda att lägga min tid på. Man bygger väldigt speciella nätverk och vänskaper när man måste. Detta har varit en bra träning för mig.

 

Måste villigt erkänna att jag när vi flyttade hit, och trodde vi skulle stanna 1 år, inte tyckte det var värt att bygga nya nätverk. Tänkte att jag ska ju snart flytta hem. Nu står jag här och är den som är kvar när andra flyttar. Den som ser mina vänner flytta hem till sina hemländer eller till nya spännande platser för att på nytt börja bygga vänskaper och nätverk.

 

Lätt? Nej det är det inte!

Tvång? Nej, men livet kommer bli så mycket lättare och roligt med vänner!

 

Nu står vi här och vet att ca 22 familjer kommer att flytta under året. Och de är bara de vi än så länga vet om.... Men i morgon kanske solen skiner igen och öarna blir mer torrlagda, sjöarna mindre och vi har lättare att hitta nya vägar till nya öar där vi inte tidigare trott var möjligt. Så till jul kavlar vi upp ärmarna och fortsätter välkomna nya familjer in i våra liv och vi kramar om de som lämnar och önskar dem lycka till på nya platsen och att snälla, snälla hålla kontakten så vi vet att de har det bra....