Skövde i Världen

Säga vad man vill om detta land men det är som en perfekt blandning mellan Sverige, Norge, Island, Irland och Skottland. Det som slog oss först var nog att det var så grönt och att det var ett böljande landskap. Så många kullar som rullade fram i sakta mak och bakom varje kulle var det något nytt fint att betrakta eller en ko eller två.

Det var på håret att vi fick vår husbil eftersom det tog tid med väskor och en glömd tröja och de stängde klockan 4 på pricken. Ingen nåd här inte. Men som tur var hann vi och efter att ha slängt in väskor bar det av till mataffären för att skaffa lite proviant. Eftersom jag är som jag är så hade jag ju självklart packat med viktiga saker som diskmedel och tvättmedel. Men så skönt det var att komma in i en mataffär som var som vi är vana vid. Med fina, riktiga produkter! Framför allt frukt och grönt!!

Vägen ner till vår lilla campingplats.

 

Vår bakgård första natten.

 

Sen rullade vi den, trodde vi, korta sträckan till Coromandel där vi skulle sova första natten. Snabbt blev dock varse att vägarna inte är de bästa och att naturen lägger till några timmar på turen om man ska genom bergen. Men väl framme så letade vi efter en freedom campaing plats men ack så svårt det var. Till slut tog vi oss ner till Hot Water Beach och letade efter skylten om camping förbjuden, men hittade ingen så vi stannade och sov. Vi vaknade många gånger under natten då vi hörde andra som kom och åkte. Lite otäckt kändes det allt första natten. På morgonen stapplade vi ut och såg oss omkring på den underbara stranden. Och vid toalettbesöket hittade vi också skylten med ingen fredoom camping. Så var det med det…. Första natten på otillåtet sätt men vi blev inte påkomna i alla fall och slapp att betala böter. Hade ju varit en fin början på kampingturen….

Så vackert!

Cathedral Cove promenadväg.

 

Efter frukost och några turer på stranden tog vi oss till Cathedral Cove som var ett av alla ställen vi tittat ut innan vi åkte. Många av våra utvalda ställen kom upp på listan när vi ”sprungit” dessa turer på springbandet på gymmet. Lite lustigt att till slut få se dem live. Efter den timmeslånga vandringen var vi så framme. Lite mindre än jag hade trott att det skulle vara men ack så vackert!

 

På vägen till Rotorua stannade vi och gick till Echo Crater national park. Den är svår att beskriva. Det bubblar och fräser överallt. Så mycket termisk aktivitet. Sen kommer man fram till denna sjö som ligger mitt ute i ingenting och är absolut så turkos att det är nästintill overkligt. Så enormt vackert!!

Det termiska vattnet är kokande varmt.

 

Det bubblar och pyser över allt!

 

Omgivningen är otroligt grön och frodig.

 

 

 

Efter detta stopp åkte vi mot Rotorua. Rotorua är en stad med mycket Maorikultur, varma källor, redwoodskog och en hel del natur. Vi hittade ett underbart ställe att parkera för natten. Promenerade runt i stan och blev väldigt förtjusta i detta ställe. Efter en natt åkte vi vidare mot Tauposjön. Återigen slogs vi av naturen. Det är så otroligt vackert att man har svårt att ta in allt. Efter varje krök vill man stanna och ta nya kort, vilket man självklart inte kan göra eftersom man aldrig skulle komma fram då. Det slutade med att jag konstant rullade ner rutan och tog kort i farten! Det andra som slog mig var alla kor! Det är kor överallt. Och eftersom vi knappt ser några kor i Filippinerna så blir desto mer påtagligt. Arlas reklam om Årsmöte i Bregottfabriken var det både Thomas och jag tänkte på. Lustigt hur bra reklam (och ibland även dålig) fastnar!

 

Redwoodträden är stooora!

 

Härligt att få en skog att springa i!

 

Rotorua stad har en hel del aktivitet i marken.

 

Älskar dessa träd med stora stammar. Som små konstverk!

 

Krocketspel i parken!

 

På väg till Lake Taupo hittade vi lite kända skytlar och välbekanta hus... Detta stannade vi dock inte och kikade på.

Hobbiton

 

Ett litet hobbithus var turistinformationen.

 

Solnedgång över Lake Taupo

 

Vår kampingplats för natten. Precis vid sjön.

 

Efter Lake Taupo åkte vi desert road ner mot färjan över till södra ön. Desert road är del av vad Maorerna kallar Souls road. Den väg som själarna vandrar till sin slutliga vila antingen i himmelen eller helvetet. Det var kanske den delen av landet som skilde sig mest från resterande. Men det vi såg var snö! Japp, bergen började visa sig och där låg det snö på toppen. Så fantastiskt att se. Barnen var lyriska!

Den 23 december tog vi kvällsfärjan över till södra ön.  Och vi fick en alldeles episk solnedgång!