Skövde i Världen

Okay, vi vet att vi bor på the Ring of Fire men alridg hade jag väl trott att vi skulle få uppleva något mer än kanske lite skakningar i marken. Eller jag ska rätta mig själv direkt här, för vi var med om ett rejält skalv för något år sedan när huset skakade och svajade som om det var gjort av gummi.

 

Så igår nås vi av nyheterna att Taal volcano har vaknat till. Denna vulkan som vi har varit vid flera gånger. En av våra favoritställen att ta gäster till just för att man inte så ofta kommer till vulkaner. Taal är också en vulkan som bildats i en annan vulkansjö. Vi har vetat att den är aktiv. Vi har sett att den är aktiv då vi varit där genom att det spottar och fräser från hål och det bubblar i vattnet. Men i vår enfalt tror man att det är allt.

 

Igår vaknade hon till lite mer och bestämde sig för att rensa strupen och spottade därför ut ett jättemoln av aska. Lite senare kom även småsten i storleken 2 till 65 mm. Nu pratar vi mm men 65 mm är faktiskt 6,5 cm och en sten som slängs upp 15 km i luften blir tung när den faller ner.

 

Taal är otroligt vackert. Prunkande grönska och grönaktigt vatten och så utsikten över den större kratersjön som vulkanen ligger i. Jobbig vandring men väl värt det. Och så får man se lite av det riktiga Filippinerna. Där lokalbefolkningen bor, jobbar och umgås. Med detta i minnet förstår man också hur utsatta de är. De där fiskarna som jobbar med fiske i sjön, familjerna som bor vid strandkanten och barnen som glatt leker i vattnet. Hästar, hundar och katter som leker vi stranden. Det vanliga livet i små byar här. Det är de som drabbas när sånt här händer. Inte vi, rika expatfamiljer i våra lägenheter på säkert avstånd, utan de som har minst. De som vänder på varje peso, som äter ris morgon, middag och kväll. Men som fortfarande hittar kraft att jobba och vara lyckliga.

 

När vi sitter här på avstånd och känner marken själva kan jag bara föreställa mig hur det känns för de som bor eller bodde i Taal, Tagatay eller till och med Laguna. När våra vänner i Alabang har svarta trädgårdar för att askan faller ner över dem. Livet för den lokala filippinaren är inte lätt. Men de är otroliga. De blir nerslagna för att nästa dag resa sig igen och kämpa sig tillbaka. De är uthållig och flexibla och fast de har blivit av med de lilla de hade och flyttade till evakueringscenter så kämpar de vidare.

 

För oss känns det som om vi är med i en katastroffilm. En sån där riktig 90-tals dänga som Dantes Peak eller Volcano. Bara att det är på riktigt. Vi har förmodligen haft över 200 skalv på mellan 1,9 och 4 på Richterskalan sen igår kväll. Skolor är inställda och varningen för ett stort utbrott höjdes igår kväll till 4 på den 5-gradiga skalan. Så nu går vi i väntans tider. Väntan på mer information, på ett större utbrott eller helst då på att hon lägger sig till ro igen och vilar även de nästkommande 45 åren. Det är småhalt på vägarna av all aska och poolerna är mer eller mindre svarta av aska som fallit ner. 

 

 Bilder lånade från sociala medier.