Lockdown
Återigen befinner vi oss i en surrealistisk katastroffilmsliknande situation. I tisdags den 10 mars gick president Duterte ut med ett pressmeddelande där han stänger samtliga skolor fram till 14 april. Allt för att förebygga en lavinartad ökning av coronafall i Filippinerna. Att Covid-19 har spritt sig över världen är inget som undgått någon. Men vi trodde nog inte att så drastiska åtgärder skulle tas till. Två dagar senare, torsdag den 12 mars, är det ytterligare en presskonferens och den här gången förklarar men en total lockdown av Metro Manila fram till 14 april. Det innebär att från och med midnatt lördag så kommer vi som bor i Manila inte att kunna lämna staden vare sig via land, sjö eller luft.
Är beslutet panikartat? Vem vet. Är jag rädd för att drabbas av Covid-19? Kanske inte. Men eftersom vi i dagsläget inte har svar på vad som kommer hända i framtiden så måste man nog kanske ändå hålla med om att det är smart att försöka att minska risken för smittspridning innan det har gått över styr. Jag tror inte det är någon som vill hamna i samma situation som Wuhan eller Italien. Och eftersom vi faktiskt vet att det spridit sig så fort och utbrett så måste man väl i alla fall hålla med om att det är bättre att försöka undvika samma scenario på flera ställen.
Så nu sitter vi här i Manila och funderar på om vi ska flyga ut ur landet och vart vi i så fall skulle bege oss. Så kommer ny information om att vi som inte har permanent uppehållstillstånd eller retirementvisa, eventuellt inte kommer att kunna komma in i landet igen. Då blir beslutet genast lite svårare.
Vi har inte ens sex månader kvar av vår tid i Filippinerna och hade väl trott att den skulle spenderas på lite mer positivt sätt. Istället har 2020 för oss börjat med ett vulkanutbrott och en lockdown av storstaden Manila. Känns som tämligen snopet avslut på en fantastisk tid som expats här i Manila. De flesta saker på vår lista som är kvar att pricka av innan vi lämnar landet kommer förmodligen stå kvar. Corregidor, Mount Pinatubo, Tagatay, Pinto Art Gallery, Coron och så självklart ett antal andra öar. Vi har ju inte ens besökt 1/10 av de dryga 7 000 som finns. Det återstår att se om vi kommer kunna klämma in något. Än så länge är framtiden oviss för oss.
För en som jobbar med marknadsföring och kommunikation i en skola är det ju en spännande (eller inte….) tid när sånt här händer. Om det är hektiskt i vanliga fall ökar det mångfalt när sånt här händer. Och det finns inga facit. Hur gör man och vad säger man till familjer när skolan stänger? Hur arrangerar vi undervisningen? Vad gör vi i preventiva åtgärder för att desinficera skolan? Hur planerar vi för ett återvändande när vi inte vet när det händer? Vad gör vi med alla aktiviteter som är planerade? Årsböcker och graduation ceremonier? Fotograferingar av studenter? Det finns tusentals saker vi inte vet hur vi ska planera just nu. Men först och främst måste alla studenter och familjers säkerhet och hälsa sättas framför allt annat.
Det är inte lätt och det har varit långa dagar fyllda av papper med frågor. Frågor som väcker fler frågor och hur mycket vi än kommunicerar så kommer det aldrig att vara tillräckligt. Men vi kan bara göra så gott vi kan för svaren kommer inte att finnas förrän det här nödläget är över. Vi har spelat in videomeddelanden och skrivit emails för att försöka lugna alla i skolans direkta närhet eller gemenskap (låter inte alls lika bra som community… skolan handlar väldigt mycket om community, eller gemenskap, för samtliga - inte bara eleverna, utan även föräldrarna, lärarna och support staff).
Just nu är det hemundervisning via zoom som gäller för barnen, inget inhemskt resande och begränsade aktiviteter. Men nödvändigheter hålls öppet, man har gått ut med att priserna kommer frysas för att undvika hamstring och “gold digging”. Handsprit är begränsat till en per person i affärerna. Vägar och därmed också resande in och ut ur Metro Manila är begränsat till de som jobbar där. De kommer fortsättningsvis kunna åka till arbetet endast om de kan visa legitimation från arbetsplatsen. Militär och extra poliser kommer upprätthålla ordningen i Manila under tiden det är lockdown. Lokala lockdowns av Barangays (likvärdigt våra kommuner) utanför Manila kommer införas om det är 2 eller fler bekräftade fall av corona i kommunen. Sociala sammankomster, planerade eller oplanerade, ska begränsas under lockdown och kan komma att bestraffas om det inte upprätthålls. Reserestriktioner till Filippinerna införs för samtliga som inte är filipinos, har permanent visa eller är diplomater.
För tillfället sitter vi tight och hoppas att åtgärderna gör att det blåser över fort. Även om det nu kanske inte är realistiskt. Men vetskapen om att man i alla fall gör något för att minska smittspridningen i ett land som består av storfamiljer och många som inte har råd med sjukvård.
