0 Läs mer >>

Okej, jag har försökt att komma igång med yoga tidigare utan att riktigt lyckas. Har inte känt riktigt att det varit för mig, fast jag har försökt att få det till min grej. Lite svårt att förklara det där. Kanske har det varit lärarna det inte stämt med.

 

Men nu gott folk har jag hittat min lärare som jag känner att jag kan stanna med och lära mig av. Hon kör en blandning av bindvävsyoga med bollar och vanliga yoga med asanas. Blev medbjuden av en vän här som gick hos henne och jag blev riktigt fast. Det är jobbigt som sjutton och lokalen håller cirka 500 grader och jag svettas ungefär 700 liter varje gång men jisses vilken fantastisk yoga vi får köra varje vecka!

 

Så när Christina (yogaläraren) gick ut med information om att hon kommer köra ett yoga retreat (för oss vanliga svenskar är det en yogaresa, plain and simple) till Anilao så lät det minst sagt intressant. Varför inte tänkte jag och anmälde mig. Och för er som känner mig vet ni att jag inte gärna spenderar pengar i onödan och speciellt inte på mig själv (om det inte är massage… det är jag  näst intill beroende av) så det här satt långt inne. Så efter att ha pratat med Thomas som frågade snabbt och rakt ”Varför bokar du inte bara?” så gjorde jag det.

 

Så förra fredagen kl. 06.00 åkte jag hemifrån för att möta upp de övriga 5 tjejerna (kvinnorna? För vi är nog alla i mogen ålder… När går man från tjej till kvinna och till sist till tant egentligen?) plus våra 2 ledare. Christina för yogan och Helene för kostrådgivning. Hela temat var Mind Body connection. Platsen var Ansisiam, ett litet vackert ställe som ägs av en thailändare. Så maten var fantastisk, utsikten magnifik och sällskapet en alldeles underbar blandning av kvinnor i mogen ålder.

 

Vi hade 2 yoga pass varje dag utomhus med utsikt som var helt galet vacker. Bara det var en fröjd att få uppleva. Första passet varje dag var ett tyst pass, bara Christina som pratade. Innan passet var också tyst tid för reflektion. Faktiskt ganska skönt som variation till en annars så högljudd om givning som vi alla faktiskt omger oss med. Man gick upp, fick en kopp te eller kaffe, tittade på utsikten, filosoferade lite, njöt av lugnet och sen gick vi till yogamattorna och började passet. Efter första passet var det som att grytan kokade över och frukosten åts under prat, skratt och tårar!

 

Detta var första gången men absolut inte sista – hoppas jag i alla fall!!

 

This trip really put footsteps in the sand for me. The first but definetely not the last trip!
 
Ready for yoga!
 
Spectacular view!
 
Deliscous food!
 
 
 
Areas of relaxation!
 
The place had several terasses to enjoy and small hidden places if you wanted to be alone.
 
A room with a view!
 
And the sunsets....
 
One more bautiful than...
 
the other!
 
Wine, laughter and yoga in the evenings!
 
Will leave you with this last image. I rest my case!

English translation:

Okay, I have been trying to start practicing yoga for some years without really doing it. It was not really my thing, even though I have tried to make it my thing. It is a bit hard to explain. It has been something not quite resonating with me. Maybe the teachers or it being too hard. Or me feeling too bad at it.

 

But now, ladies and gents, I have found my kind of teacher. One whom I feel I can stay with and learn from. She is combining myofascial yoga with balls and regular yoga with asana. I got invited by a friend to come along and I am simply hooked. It is hard as hell and the place we practice at is about 500 degrees hot and I sweat 700 litres every time but gosh, what a fantastic yoga we get to do every week!

 

So, when Christina (yoga teacher) told us she was running a yoga retreat in Anilao it sounded perfect. Why not I thought and signed up! For the ones of you who know me, you know I don’t really spend money unnecessary, and especially not on myself (unless it is massage… I am almost addicted to massages) so booking this was not easy. After talking it through with Thomas… Should I really do it? It cost a lot of money…. I can’t be away from you guys…. My bad conscious was talking loud and clear. So when Thomas asked me ”Why don’t you just book it?” I decided I could spend this on me. He gets to be away a lot with work, getting time on his own. I don’t! So, I did book it!

 

So, last Friday at 6 am I went to meet up with the rest of the 5 girls (ladies? We were all in a mature age. When do you really go from being a girl to a woman or an old lady?) and our 2 leaders. Christina is running the yoga sessions and Helene was teaching us all about nutrition. The theme for this retreat was Mind Body connection. The location was set in Ansisiam, a beautiful little place owned by a Thai man. The food was amazing, the view spectacular and the people a wonderful mix of women in the best age!

 

We had 2 yoga sessions every day, outside with a view that was completely gorgeous! The view itself was enough to actually validate the reason for being there. The first session of the day was a quiet session, with time for reflection. It was actually really nice to get a break from the loud surroundings we usually have. Now we went up, got coffee or tea, looked at the view, got time to think and enjoyed the serenity before we got on to the yoga mats and started. After this first session, we had breakfast and the pot was just boiling over with talking, laughing and crying!

 

This was definitely the first yoga retreat for me, but not the last one! At least I hope it isn’t!

Yoga resa 101

0 Läs mer >>

Eftersom vi just nu har besök (vårt första!) från Sverige av de äldre syskonen så måst vi ju besöka en vulkan. Jag menar hur många gånger gör man det i sitt liv? Vi började som vanligt tidigt och åkte hemifrån klockan 7 på morgonen. Vi var nog många som var trötta för det var allt några fler än jag som sov i bilen på vägen. Det regnade och det gjorde ju inte det hela mer uppiggande. Jag funderade både en och två gånger hur vi skulle kunna vandra uppför stigen i ösregn. Men när vi klev ur bilen vid Tagaytay vid the Yacht Club så slutade det regna! Bilfärden gick fort, bara 1,5 timmar, så vi kom iväg tidigt och kunde påbörja vandringen innan det blev allt för mycket folk och alltför varmt.

 Utsikten tar andan ur en! Så vackert! Detta är den lilla ön i den inre sjön i Taal vulkansjön.
 

Vi fick samma guide den här gången till Elins förtjusning! Hon tog honom i handen och vandrade glatt iväg till första stoppet på toppen. Här får man en fantastisk utsikt över den inre kratersjön där det även ligger en lite ö. Vi var alla varma och svettiga då vi kom fram och tog tacksamt emot fotopausen som bjöds innan vi började vandra nerför backen till den inre sjön.

 Det bubblar och pyr lite överallt längs med stranden.

 

Den här gången tog vi en promenad längs med sjön bort till en gejser som hade bildats. Regnet hade gjort promenaden lite besvärligare den här gången då stranden var helt under vatten och vi fick gå längre upp för att kunna komma fram. Vi hittade små minigejsrar på flera ställen där det stod vatten upp i en liten fontän. Så häftigt!

Det är verkligen grönare än grönt!
 
 Alex, Sally och Noel checkar in röken från vattnet. Tycker de kunde kokat ägg åt oss när de ändå bara står och väntar.... (skojar bara men det hade funkat!)
 

Man märker tydligt att det är en vulkan man vandrar i då leran och vatten bitvis är mycket varm. Vid den större gejsern hittade vi 3 (!!) golfbollar. Tydligen finns en golfbana ovanför och det är ganska vanligt att det kommer bollar flygande. Duktiga som vi är så tog vi med de förkolnade bollarna tillbaka till skräptunnan. Den ena var till och med mjuk av värmen från marken.

 Den störren gejsern var väldigt het! Det gick inte att gå fram till den.
 

Väl tillbaka så vandrade vi uppåt igen för att när vi kommit till toppen för andra gången dricka lite färskt kokosvatten innan vi vandrade ner till båten. Båtfärden blev skuppig tillbaka till Tagaytay då vädret börjat dra ihop sig igen och när vi klev i land kom regnet tillbaka. Vi kunde inte haft mer tur om vi så vunnit på triss!

 Utsikten från vandringen upp mot den inre sjön. Detta är den yttre sjön som bildats in den större vulkankratern.
 

Det är en lika fantastisk tur varje gång! Lika jobbig men också lika vacker! Jag hoppas ju att varje gång att det ska vara lite lättare att vandra uppför men icke sa Nicke. Inte för mig i alla fall. Men vi får se det som ett bra träningspass helt enkelt med fantastisk utsikt!

 Tre trallande jäntor på väg mot vandringen!
 

English

Taal Volcano part 2

 

Time for a tour back to Taal Volcano. Such a fantastic place to visit and now we have the big kids here it was time to show them some parts we really like.

 

We left from home at around 7 am and there were more than I who were tired and spending the time in the car sleeping. It was raining which didn’t really help in keeping my eyes open either... Hiking in rain didn’t really seem like something I has ordered, but the weather is something you cannot request. But we were lucky and once we stepped out of the car at Tagaytay Yacht Club the rain stopped. The drive was short this time, only 1,5 hours from Manila so we got to start our hike before it got too crowded.

 

We got the same guide this time, much to Elins liking. She took his hand and started hiking up to the first pit stop on the volcano. It is such an amazing view over the inner crater lake which also has a small island in it. We were all hot and sweaty arriving at the view point and were grateful for the short stop to take some pictures before we started the walk down to the shore line of the lake.

 

This time we decided to walk a little bit further to a geyser that was created. However, the rain made the walk a bit harder this time as the shore was no longer there. It was completely covered by the raised water levels due to the rain fall so we had to walk a bit further up. We found small mini geysers created on several places. So amazing to see the water shoot right out of the rocks.

 

You clearly notice that you are walking on a volcano as the ground and the water are really hot at certain places. By the bigger geyser we found, surprisingly, 3 golf balls. Apparently, there is a golf course high up above and it is pretty common that golf balls end up on the shore line of this lake. Since we are Swedes and care about the environment we picked up the golf balls and brought them back to the trash can! One of them was even soft due to the heat of the ground.  

 

Back again we started the hike up to the top for the second time of the day. Once up we bought some fresh coconut water to drink before we hiked down to the waiting boat. It cannot get fresher than this…

 

The boat ride was a lot bumpier going back and we were all a bit wet arriving at the Yacht Club again. As we stepped on to land the rain started to fall again. But we had made the hike back and forth without even getting a drop of rain! We couldn’t have been luckier winning the lottery (well, maybe we could, but we would have been without this trip in that case…)!

 

This trip is as amazing every time we do it! As hard but also as beautiful! I do hope that it will be a little bit easier to do the hike but no, not really so far…. Maybe next time, right?! Hope never leaves you…. But I will get a good work out of it! Gotto be thankful for the small things in life!

 

Taal Vulcano del 2

1 Läs mer >>

Måndag, tisdag och onsdag den här veckan har varit lediga dagar för skolbarnen. Detta till följd av att det är All Saints Day. Trevligt tycker vi eftersom vi fått vårt alldeles första besök. Det är de äldre syskonen Alexander och Sally som kommit för att se hur vi har det. Och självklart måste vi göra något extra roligt under tiden!

 

Så i går åkte vi till Pagsanjan Falls. Det har varit ett önskemål från mig under en tid att få komma dit. Utan att egentligen veta något hade jag fått för mig att jag ville dig. Hade jag rätt i mina aningar? Jodå det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag hade! Vilken dag vi hade…

 

Vi vaknade tidigt och då menar jag tidigt. 05..45 ringde klockan och en timma senare satt vi i bilen. Våra förhoppningar krossades lite när vi såg vädret – regn! Men vi gav oss av. På vinst och förlust eftersom om vädret är dåligt så stänger de fallen, då det kan vara farligt att ta sig dit. Vi hade kollat dagen innan men fått svaret att vi fick ringa tidigast kl. 7 dagen vi skulle dit. Så vår back-up plan var att åka till Taal vulkanen om fallen var stängda. Men kl. 7 fick vi svar på att de var öppna och vi åkte vidare med förnyad tilltro.

 Utsikt över floden!

 

Bilresan tog ca 2,5 timme och sen var vi på plats. Efter en lättare fika med rostat bröd stod vi färdiga att hoppa i kanoterna. Utrustade med flytvästar och hjälmar steg vi försiktigt i Dugout kanoterna som var otroligt vickiga. 3 i varje kanot plus 2 förare. Vi blev dragna upp en bit innan våra otroliga förare fick börja slita. Och som de slet! Uppströms i 60 minuter, över stockar och stenar. Och jag skämtar faktiskt inte. Det var strömt, uppför och otroligt snävt på sina ställen. De använde fötterna att parera med, klev ur för att dra oss (lata turister) upp för vissa ställen. MEN å andra sidan får inte turister åka själva, vilket är enkelt att förstå varför när man väl varit här. Tanken slog oss innan – varför behöver vi guider som paddlar? Låt mig säga det igen: det är inte för gemene man att ta sig uppför detta på ett säkert sätt.

 Paddling uppför i regnet.

 

Okej, nu var det sagt och jag tror alla förstår att det inte var en enkel kanotresa (ja, ja jag vet att jag tjatar… och det är väl tur att det gått 2 dagar sedan vi åkte annars hade det varit ännu mer! ;)) men jösses vad vackert det var när man lyckades höja blicken och titta sig omkring.

 Fantastisk natur!
 
Det ena vattenfallet efter det andra!
 

Tänk att ni åker in i en dalgång där man omringas av höga, lodräta väggar som är alldeles täckta med grön, lummig växtlighet. Det är alldeles tyst och stilla. Här glider vi fram i det lätta regnet (som mellan varven var ganska kraftigt) för att emellanåt få en liten dusch av paddeln eller ett vattenfall vi passerar. Vattenfallen avlöste varandra, det ena vackrare än det andra. Det var som i en saga eller en målning som man inte riktigt kan stirra sig mätt på.

 Vilopaus!
 
Forsande vatten.

 

Kanoten var vinglig så det var bäst att sitta still och hålla mittpunkten centrerad. Minsta avvikelse från mitten och vi fick en kommentar av våra paddlande guider ”to stay in the middle, stay centered”. Det var inte bara en gång som sidan på kanoten passerade vattenytan och vi fick ett badkar i stället för en dusch! Som tur var hade vi flip flop tofflor att ösa ut vattnet med! Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg. Eller hur var det?

 

Allt detta tog andan ur mig, det var så vackert och ändå hade vi regnet som stundtals var kraftigt. Hela tiden trodde vi att det skulle sluta, det minskade för att runt nästa kurva vi passerade sätta fart igen. Jag har nog aldrig varit så blöt i hela mitt liv. Fullständigt dyngsur från topp till tå. Inte ens underkläderna var torra. Hjälmen hjälpte till så vi slapp vatten i ansiktet hela tiden.

 Detta var allt vi såg av det stora fallet på grund av vädret. Så until next time!
 

När vi väl kom fram till det stora fallet, som är 14 meter högt med en liten pool under som man normalt kan bada i. Det finns en flotte man kan ta ut i poolen för att sen klättra upp i gömda grottor som finns bakom fallet. Dock fick vi ta ett snabbt kort innan vi fick sätta oss i kanoten igen för att påbörja resan tillbaka. Guiderna pushade oss mycket vilket irriterade mig lite, men när vi väl kom tillbaka så var det stor fallet stängt på grund av för mycket regn. Vattnet stiger så mycket att det blir farligt att åka tillbaka i forsarna. Resan tog 60 minuter till fallet men bara 30 minuter tillbaka. Då åkte vi medströms i forsen bland alla stenar och stockar. Det var inte bara en gång jag skrek till i kurvan för att jag trodde att vi inte skulle klara svängen!

 Nöjd grupp, fullkomligt ovetande om tillbaka resan...

 

Var det värt resan? Definitivt! Den här utflykten skulle jag kunna göra alla dagar i veckan. Den hade allt (utom möjligen bad för oss den här gången, då!): äventyr, spänning, naturupplevelse, vackra vattenfall, grönska och en riktigt rolig familjeupplevelse!

 

English

 

Monday, Tuesday and Wedenesday this week has been days off from school for all the children at British School Manila. All thanks to All Saints Day. Very nice and very well planned since we have our very first visitors here. This week we have the older siblings here, Alexander and Sally. And naturally we have to do something fun with them!

 

So, Tuesday we left early to go to Pagsanjan Falls. It has been one of the things I have had on my wish list for places to go since we first arrived here. And was I right about this place? Sure, I was (as I always tell my hubbie – Trust me!! They always should trust us, right girls?) What a day we had….

 

We woke up early and with that I mean early. 05.45 the alarm went off and an hour later we were all packed up and in the car. Our hopes were a bit crushed since it was raining. But off we went even though we didn’t really know if the falls were open when it was raining. But we had a back-up plan to go to Taal volcano if the falls were closed. So, on the dot at 7 am we called them and got to know that Pagsanjan was open. Yay!!

 

The car ride took 2,5 hours and we celebrated with some toast before we jumped into the dugout canoes. Kitted with life wests and helmets we carefully stepped into the canoes since they were very unstable. 3 in each plus 2 guides or boatsmen. We got a ride with a motorboat the first part of the trip before our boatsmen started to paddle. It was hard work for them. Up the stream for about 1 hour, through boulders and rocks. It was really narrow passages at times and all the time they are fighting upstreams as well. They used their feet to pass by the boulders and rocks, stepped out to pull us up through rocks and narrow passages and all the time we just sat there in the canoe. Made me feel like a really spoiled, fat tourist, but I can understand that they don’t want everyone doing this on their own. It was not for everyone to try!! We actually wondered before why we needed someone to paddle for us, but after the trip we got that question answered! You really have to be skilled and educated to be able to do this! And with the responsibility of other people in your boat!

 

Okidoki, with that said (it was not a simple canoe trip) it was the most stunning surroundings I have seen in a long time. You just had to raise your eyes a bit and look around. They journey takes you through a narrow and verdant gorge lined with bourlders, rocks and it is amazingly green and lush. It is absolutely quite and still. We are gliding through all this in a slight rain (well heavy at times… but who cares? We are as wet as we can be already!) getting a small shower from the paddle or a close by waterfall we are passing. The waterfalls are really coming one after the other and one more beautiful than the other. It was like stepping into a fairy tale or looking at a painting that is mesmerizing. You can simply not look long enough.

 

The canoe was really unstable so we did best sitting still and keeping ourselves centered. The smallest of adjustments from us resulted in our guides shouting “stay in the middle, stay centered”. Not only once did we dip the side of the canoe under the surface resulting in a bathtub instead of the regular showers, we were not used to. But thank god for flip flops, they come in handy for getting all the water out of the bottom of the canoe! Who would have thought about that!

 

The scenery literally took my breath away. It was so beautiful that the rain didn’t really matter. Not even when it got heavy. We always thought it was going to stop just to get around a corner and it got heavier. I have never been as wet in my entire life. We were soaked from top to toes. Even our undies were completely drenched. Thanks to the helmets we didn’t get all the water in our eyes and face.

 

So, the ride upstream ends in a natural pool beneath the 14 meters waterfall.  There is an option of a raft ride that will take visitors through a curtain of cascading water to the Devil’s cave behind the falls. However, we only got a rushed photo in front of the pool and the fall before we had to head back. The heavy rainfall made the water too high that it quickly can get really dangerous. We were a bit annoyed at the rushed experience but once we got back we heard that they closed the last main waterfall after we had been there. The trip to the fall took us 60 minutes but the ride back only took 30! The return trip is called Shooting the rapids and is a thrill ride through fourteen rapids as the guides maneuvers the boat through all the narrow rocks and boulders downstream! It was not only once you could hear me scream since I didn’t think we were gonna make the turn, but somehow, we always did!

 

Was it worth the trip? Definitely! I would do this excursion again and again and again. It had everything neatly packaged into one bit present! Adventure, thrills, nature, beautiful waterfalls, greenery! Simply put an amazingly fun family experience!

 

 

Pagsanjan falls