0 Läs mer >>
Man måste ju konstatera att året har börjat väldigt turbuluent. Först med den sedan länge avsvalnade vulkanen Taal som började hosta aska stora över delar av Tagaytay-området. Skrämmande tankar infann sig självklart och även rädslan för ett nytt utbrott. Det blev 2 veckor av att konstant följa utvecklingen från Philippine Institute of Volcanology and Seismonology. Ansiktsmasker av typen sjukhuspersonal använder tog slut inom logget av timmar - även i Manila.
 
Så i söndags nedgraderade man risken för ett nytt utbrott från 4 till 3. Phu tänkte vi och såg fram emot vår kommande resan till Taiwan under barnens lov i februari. Lite anade vi då när vi bokade klart hotell och hyrbilen att vi så här 3 dagar senare skulle avboka allt på grund av ett viralt ubrott i Kina!
 
Så precis när allt lugnat ner sig så kommer nästa chockartade uppvaknande. Ansiktsmasker är på nytt åtrovärda på säljsajter och istället för att föja utvecklingen av en vulkan följer vi nu utvecklingen av coronavirusets spridning i Asien.
 
Taiwan finns kvar och förhoppningsvis kommer vi dit även om det inte blir nu. Säkerheten går inte att kompromissa med. Jag har varit tämligen lugn själv men risken är onödig. Dock känns verkligheten onekligen surrealistisk när man läser information från skolor, riktlinjer för om man blir sjuk i influensasymptom och för de som rest till länder där man har konstaterade fall etc.
 
Thomas klev på planet till London igår kväll med ansiktsmask, desinficerande våtservetter, handsprit och vaselin att smörja näsborrarna med (detta ska tydligen hjälpa till att undvika att få in bakterier via näsan). Alla tämligen nya tillägg i resepackningen. Dessutom har vi också fått reda på att om UK får ett konstaterat fall under tiden han är i landet så sätts han i karantän hemma under 14 dagar och det krävs läkarintyg på att han är frisk innan han får gå tillbaka till kontoret.
 
Detta var inte den vardag jag signade upp för när vi åkte på vårt expatäventyr. Men livet går vidare, vi måste göra det bästa av situationen och vara street smart. Viktigast av allt just nu är kanske det sistanämnda, att vara streeet smart och undvika att bidra till paniken runt sjukdomen. Åtminstone i det här läget i Filippinerna.
 

Turbulunt nytt år...

0 Läs mer >>
En vecka har passerat och Taal vulkanen har lugnat ner sig. Det har varit över 700 skalv sedan utbrottet förra söndagen och vi lever just nu i ovisshet. Varningssignal 4 kvarstår än så länge och ovissheten är värre än något annat. Vi följer statistik från Phivolc flera gånger om dagen och det är först idag som vi faktiskt har packat upp vår väska med kläder och nödmat som stått färdig vid dörren ifall vi skulle behöva lämna vår lägenhet hastigt. 
 
Nivår 4 innebär att det kan komma ett nytt skalv inom timmar eller dagar. När man pratar med människor här som var med om Mt. Pinatubos utbrott 1991 och de minns med skräck paniken som utbröt. Hur mörkt det blev, till och med i Manila, innan de visste vad som hänt. Med mt. Pinatubo var det ett liknande scenario med ett utbrott följt av massor av små skalv. Men det lugnade ner sig i 45 dagar innan det stor utbrottet skedde. Att höra om det gör ju inte att man blir mindre rädd....
 
På skolan mäts luftkvaliteten 3 gånger om dagen för att se att askan inte driver in över Manila igen. Det är insamling av mat, kläder, hygienartiklar och handdukar och annat de kan behöva från snälla familjer som lever ett mer priviligerat liv. Detta ska vår Service Learning avdelning skicka iväg imorgon till behövande familjer. Jag och barnen var och handlade mat, tandborstar och schampoo som vi lämnade in. Allt styckförpackat och tillagat med bara varmt vatten.
 
Själv har jag kollegor vars familjer bor närmare vulkanen och de berättar med skräck om hur det ser ut. Hur mycket aska som fortfarande finns runt deras hus. Man blir snabb medveten om hur mycket vi har att vara tacksamma för när man är med om sånt här. Och hur annorlunda vi i länder som inte har så mycket naturkatastrofer tänker och agerar. Mina japanska vänner har ständigt väskor med viktiga dokument, mat och krisförnödenheter packade ifall de behöver ge sig iväg. Jag skulle inte ens tänka tanken i Sverige.
 
I Manila ser man inte mycket av vulkanens effekter idag. Men min rädsla är påtaglig när vi planerar att skicka iväg dottern på skolresa om 2 veckor med vetskapen att det faktiskt kan komma ytterligare ett utbrott. Hur ska man göra? Skicka iväg dem och hoppas på det bästa eller hålla dem hemma och inget kanske händer och de förlorar en chans till att lära sig utanför klassrummet. Den viktigaste läxan som kanske finns: att hjälpa andra i nöd, att lära sig samarbeta och att motgångar inte identifierar dig utan att de gör dig starkare. Vi har ändå 2 veckor på oss att hoppas att inget mer utbrott händer samtidigt som vi minns att vi är på säkert avstånd medan det finns andra som inte är det.
 
Här är hela familjen vi utsiktsplatsen över Taal Vulkanen efter att vi vandrat ner till den sjö som syns bakom oss. Den sjön är nu uttorkad och borta.
 
Vill ni läsa mer om vårt första besök vi Taal Vulkanen kan ni göra det här:
https://skovdepeking.blogg.se/2017/november/taal-vulcano-del-2.html
 
 

I skuggan av ett nytt...

0 Läs mer >>
Okay, vi vet att vi bor på the Ring of Fire men alridg hade jag väl trott att vi skulle få uppleva något mer än kanske lite skakningar i marken. Eller jag ska rätta mig själv direkt här, för vi var med om ett rejält skalv för något år sedan när huset skakade och svajade som om det var gjort av gummi.
 
Så igår nås vi av nyheterna att Taal volcano har vaknat till. Denna vulkan som vi har varit vid flera gånger. En av våra favoritställen att ta gäster till just för att man inte så ofta kommer till vulkaner. Taal är också en vulkan som bildats i en annan vulkansjö. Vi har vetat att den är aktiv. Vi har sett att den är aktiv då vi varit där genom att det spottar och fräser från hål och det bubblar i vattnet. Men i vår enfalt tror man att det är allt.
 
Igår vaknade hon till lite mer och bestämde sig för att rensa strupen och spottade därför ut ett jättemoln av aska. Lite senare kom även småsten i storleken 2 till 65 mm. Nu pratar vi mm men 65 mm är faktiskt 6,5 cm och en sten som slängs upp 15 km i luften blir tung när den faller ner.
 
Taal är otroligt vackert. Prunkande grönska och grönaktigt vatten och så utsikten över den större kratersjön som vulkanen ligger i. Jobbig vandring men väl värt det. Och så får man se lite av det riktiga Filippinerna. Där lokalbefolkningen bor, jobbar och umgås. Med detta i minnet förstår man också hur utsatta de är. De där fiskarna som jobbar med fiske i sjön, familjerna som bor vid strandkanten och barnen som glatt leker i vattnet. Hästar, hundar och katter som leker vi stranden. Det vanliga livet i små byar här. Det är de som drabbas när sånt här händer. Inte vi, rika expatfamiljer i våra lägenheter på säkert avstånd, utan de som har minst. De som vänder på varje peso, som äter ris morgon, middag och kväll. Men som fortfarande hittar kraft att jobba och vara lyckliga.
 
När vi sitter här på avstånd och känner marken själva kan jag bara föreställa mig hur det känns för de som bor eller bodde i Taal, Tagatay eller till och med Laguna. När våra vänner i Alabang har svarta trädgårdar för att askan faller ner över dem. Livet för den lokala filippinaren är inte lätt. Men de är otroliga. De blir nerslagna för att nästa dag resa sig igen och kämpa sig tillbaka. De är uthållig och flexibla och fast de har blivit av med de lilla de hade och flyttade till evakueringscenter så kämpar de vidare.
 
För oss känns det som om vi är med i en katastroffilm. En sån där riktig 90-tals dänga som Dantes Peak eller Volcano. Bara att det är på riktigt. Vi har förmodligen haft över 200 skalv på mellan 1,9 och 4 på Richterskalan sen igår kväll. Skolor är inställda och varningen för ett stort utbrott höjdes igår kväll till 4 på den 5-gradiga skalan. Så nu går vi i väntans tider. Väntan på mer information, på ett större utbrott eller helst då på att hon lägger sig till ro igen och vilar även de nästkommande 45 åren. Det är småhalt på vägarna av all aska och poolerna är mer eller mindre svarta av aska som fallit ner. 
 
 Bilder lånade från sociala medier.
 
 
https://newsinfo.inquirer.net/1211902/alert-level-3-up-for-taal-volcano
 
PHOTO/S: @ogiealcasid on Instagram
 
https://www.volcanodiscovery.com/taal/news/95834/Taal-volcano-Luzon-Philippines-activity-update-Significant-eruption-first-in-43-years-Alert-Level-ra.html
 
Från ett av våra besök vid Taal.
 

Surrealistiskt sista ...