0 Läs mer >>

Min lilla Spindelman, så stolt och glad jag är att du valde just oss till föräldrar. Och nu har du förgyllt våra liv i ett helt decennium! Var har den tiden tagit vägen – 10 år?

 

Du var så efterlängtad inte bara av pappa och mig utan också av mormor och morfar som skulle få sitt första barnbarn. Du var enkel att bära i magen, till sista månaderna då du började bråka med mig. Till slut så blev det ett akut kejsarsnitt. Kanske var det ditt sätt att hitta en väg ut till oss? Pappa fick ta hand om dig första natten, alldeles själv eftersom jag låg på IVA. Tur att han var van. Han satt och sjöng för dig hela natten och sen klockan 7 morgonen efter fick jag äntligen träffa dig!

 

Du var så liten och smal, men så söt och fin med alla 10 fingrar och tår på din välskapta lilla kropp. Det var en sån fantastisk känsla att få hålla i dig för första gången. Nästan så jag trodde att du skulle gå sönder. Det var morfar som gav dig smeknamnet Spindelmannen. Just för att du var så smal, så smal men med långa armar och ben.

 

Vi fick stanna på sjukhuset några dagar för att se att du åt ordentligt och gick upp i vikt. Det var skönt för mamma också att hinna återhämta sig lite efter snittet. Men sen fick vi komma hem och boa till oss ordentligt. Du hade det så besvärligt med magen i början och skrek och skrek så mamma också började gråta. Vi satt uppe i soffan på nätterna och grät båda två, tills pappa hittade oss och hjälpte till. Tur att det gick över!

 

Efter de första månaderna så var du ständigt leende. Så härlig och glad! Vi åkte ofta upp till mormor och morfar och hälsade på! Tog promenader utomhus och vilade tillsammans. Bara att ligga och snusa på ditt lilla huvud gav mig ständiga lyckorus och när jag nu tänker tillbaka på det letar sig ett litet leende fram på mina läppar.

 

Det är svårt att tänka sig hur livet skulle varit utan dig. Så tråkigt och grått allt hade varit då. Det är så fantastiskt att få vara med dig under din uppväxt. Se dig växa både på längden, men också som människa! Det är så mycket du klarar av! Du förvånar mig ständigt på ett positivt sätt! Din person är som alldeles egen liten stjärna på himlen, lyser så klar och ljus!

 

Älskade Noel fortsätt:

  • Att vara nyfiken på livet!
  • Att vara snäll mot alla runt omkring dig!
  • Att ständigt lära dig nya saker!
  • Att inte ge upp när det är svårt!
  • Att alltid hjälpa andra när det behövs!
  • Att finna lyckan i det lilla!
  • Att inte ta motgångar personligen!
  • Att ta dig an livet med ett leende!

 

Men mest av allt – fortsätt att vara DU. Du är bra som du är, du är tillräcklig som du är och du är alltid, alltid älskad av oss runt omkring dig precis som du är!! Om du inte kommer ihåg något annat så kom ihåg det – DU ÄR SÅ ÄLSKAD!

Födelsedagsmiddag Din Tai Fung, vald av födelsedagsbarnet själv!
 
 
Dumplings - så gott!!
 
Kyckling!
 
Vårrullar!
 
Och lite spelande!
 
Många biljetter blev det i lojalitetspoäng. Lite konstigt system, men hej, vi bara hänger med!
 

English:

To Noel

 

My dear little Spiderman. I am so proud and happy that you picked us as your parents. You have made our lives a true blessing for a decade now! They say time flies when you’re having fun, but this, well where did it go??

 

We waited, and waited for you for 9 long months. Not just me and dad, but also grandma and grandpa as you were their first grandchild. You were so easy to carry up until the last couple of months when you started fuzzing with me. I ended up with a C-section. Maybe that was the only way you found to come out to us? Dad had to take care of you the first night, all by himself since I ended up in the ICU. Luckily, he had practiced. He sang to you the whole night and finally by 7 am I got to meet you!

 

You were so tiny and thing, but so cute and nice with all 10 fingers and toes intact on your little body. It was such an amazing feeling to hold you for the first time. I almost thought you were going to break. Grandpa gave you your nickname – Spiderman! Because you were so long and thin with long arms and legs.

 

We stayed at the hospital a couple of days to make sure you ate and increased in weight. It was nice for me as well to relax and get some help to heal after the C-section. After that we went home and cozied up really good! You had such a hard first couple of months with a big stomach ache and you kept crying during the nights. Poor you. We ended up crying both of us, on the couch in the living room, completely wiped out, until dad came to the rescue!

 

After the first couple of hard months passed, we were a sunshine baby! Your face always had a smile on and you charmed everybody! We often went to see grandma and grandpa and took long walks with them, or rested together. The feeling of lying next to you, smelling your little body gave me such a feeling of true happiness and sheer delight. Even when I think about it now, I get happy!

 

It is hard to think about how my life would be without you. So empty, boring and grey it would have been. I get so happy to see you transform in to this little man! There are so many things you can do already! You constantly surprise me in a good way! You are like a little star at night, shining so bright and clear!

 

My darling Noel, continue:

  • To be curious at life!
  • To be kind to everyone!
  • To always learn new things!
  • To never give up when it is tough!
  • To always lend a helping hand when needed!
  • To find pure happiness in the smallest of things!
  • To never take challenges personally!
  • To always take on life with a smile!

 

But most of all – continue to be YOU! You are enough! You are always going to be loved by us, just the way you are! And if there is anything I want you to remember, it is – YOU ARE SO, SO LOVED!

 
 
 

Till Noel

0 Läs mer >>

Oj, såg just att det gått en hel vecka sen sista inlägget. Jösses, jag som trodde jag skulle ha så mycket tid att blogga! Men det är fullt upp här och ändå jobbar jag inte så mycket.

 

Veckorna trillar iväg snabbt och här har man redan börjat julskylta!! Lite tidigt i min smak, men här går man fullt in. Det är pyntat, och man säljer juldekorationer för fulla muggar i samtliga butiker. Och som grädden på moset så spelas julmusik överallt, precis överallt. Vilket i sig känns konstigt eftersom det bara är september, men här börjar man tydligen 1 september och inte en enda dag senare!

 

Barnen beklagar sig eftersom det inte ens varit Halloween än…. Men tydligen så blandar man in Halloween i julskyltningen så gott det bara går. Det blir något nytt att beskåda.

 

Förra veckan var gick fort. Det var några möten på skolan inför Book Week andra veckan i oktober. Samling på fredagen för låg och mellanstadiet där 6-orna höll i allt. De pratade och uppträdde med temat Learning Journey! Så duktiga och riktigt rolig presentation.

 

I lördags var det min födelsedag och jag blev uppvaktad på sängen med skönsång, paket och härlig frukost. Det värmer hjärtat! Sen åkte vi iväg på en utförsäljning av Lego till barnens stora förtjusning. Det var massor av folk och massor av Lego. Lite blandat kom vi därifrån med inklusive nya vänner. Vi träffade på en årskurskompis till Noel, Ariel. Jättetrevlig familj från Nya Zeeland. Det hela slutade med att vi följde med dem hem och åt lunch. Sen var Thomas och familjefadern och spelade golf på söndag morgon.

 

Mamman drog med mig på yoga idag. Så jobbigt, så härligt och så behövligt!! Dagen har varit fullspäckad. Jag vet inte vad som ändrats sen de första veckorna när vi var här – då var jag vid poolen och simmade, lyssnade på poddar och läste böcker. Nu finns det ingen tid över för sånt….

 

Idag lämnade jag barnen på skolan kl. 7.30 och vi gick idag eftersom Thomas blev skjutsad till flygplatsen. Han har varit i Hong Kong över dagen. Efter det att skolan börjat 7.40 så gick jag med två mammor och drack kaffe (eller te för mig då) och satt och pratade lite om ditt och datt. Sen visade de mig några av deras favoritaffärer för mat, delikatesser, kött etc. Mycket tacksamt. Vi lär oss fortfarande! Säntis gillade jag mycket, bra ost, bra skinka, stort vinutbud och superfint kött! Och Kavli ost på tub i olika smaker, Vasa knäckebröd, Finncrisp, Findus köttbullar på burk etc. Dock ingen Kalles kaviar. Så har någon vägarna förbi här så vet ni vad som står på önskelistan! Nåväl efter denna lilla shoppingtur så gick jag hem, bytt om och iväg på yoga. Den var som tidigare nämnt både jobbig och rolig och det lär bli fler tillfällen.

 

Sen bar det av hemåt för dusch och lunch. Och efter lunchen vidare till basshopping, mjölk, bröd, frukt etc. Hem och lasta av och iväg på nytt för att hämta barnen. Matlagning, jobbmöte och nu ska det kollas skolväskor och sen göras mackor för kvällfikat.

 

Ja, ni hör ju själva, inte har jag tid att jobba!!! Men det är precis vad jag påbörjat också vid sidan av. I alla fall några timmar i veckan. Får väl se hur mycket det blir. Just nu har jag 3 projekt de vill ha hjälp med. Återstår att se vad jag vill efter ett tag när jag fått känna på jobbandet igen!

 

 

English:

Everyday life

 

Oh, just noticed a whole week has post since the last update. And I thought I would have so much time to blog! But it's a lot to do here every day and yet I don’t work. How can that be?

The weeks are passing by fast and still if feels like we are in the beginning of December with all the Christmas decorations they already put up here. A little early for my taste. They certainly go all the way here. Christmas decorations are up outside stores, inside stores and also for sale. And like they cherry on the top there is Christmas music played everywhere, and then I mean EVERYWHERE. Which in itself feels strange, because it's only September, but it's obviously starting September 1st and not a day later!

The kids are complaining a bit because it's not even been Halloween yet .... But apparently, you blend Halloween into the Christmas decorations as much as you can. Will be exciting to see.

Last week past by very fast. I was at a few meetings at school due to the Book Week that is being held here the second week of October. And last Friday it was a primary assembly and hosting it this time was grade 6. They talked and put on some shows all on the theme Learning Journey. It was so great!

 

Saturday was my birthday and I got song and presents by the bed served together with the breakfast. That mad my heart warm! After that we went to a warehouse sale of Lego. Great fun for the kids! There were tons of people, and tons of Lego. We walked out of there with some new things. Good since both kids have their birthday in September and there are grandparents sending money for us to buy. So perfect timing for once!

 

We bumped into one of Noel’s friends from year 5, Ariel. Super nice family from New Zealand. We ended up going to their place for lunch and Thomas and the father went out playing golf on Sunday morning. You never know how your day is going to turn out. But this one was great. After that we went out for dinner and Thomas and I even went for a massage before the dinner. We have not done anything like that in a long time.

 

Niki, the mom invited me to yoga today. Of course, I had to come and try it out. It was so hard, so wonderful and so, so needed. Today has been filled to the brim. I cannot even remember how it was when we just moved here. When I got to enjoy the pool, swimming, pod casts and to read books. Now there never seem to be any time left for that.

 

Today I left the kids at school at 7.30 since we walked. Thomas had the car since he was flying to Hong Kong over the day. Once school started I came with Niki and one of her friends for coffee (or tea for me) and we talked. Super nice. After that they showed me the best grocery stores that open early, their favorite story for delicatessen, for meat etc. So, grateful for this. This is one of the hardest parts of moving – not know where to go for certain things.  Then when you talk to expats who have been here for some time they always respond: “Don’t go to that store for meat, they don’t turn it over fast enough.” or “Go to this store if you like fish.” So, so valuable to know. We are still in the learning phace… I really liked a store called Säntis, they had great smoked ham, cheece and even Kavli!! But no Kalles Kaviar unfortunately. But I did find Vasa crisp bread, Finncrisp, Findus meatballs.

 

After this short shopping lesson I went home to change into yoga clothes and off I went. It was as I said, sooo needed, but sooo hard! However, I do believe it will be more opportunities to go!

 

After the yoga I went home for a shower and some lunch and then off to some more shopping. This time for heavy every day kind of things like milk, bread, fruits etc. After unloading this I had to go to pick up the kids. Cheking home work, bags, pack for tomorrow and then cook and later on some evening fika (for us that is milk and a sandwich).

 

As you can see, I don’t have time to work!!! But that is exactly what I have started with on top of this. Or as a side kick?! But only a few hours a week. Let’s see how long that lasts. At the moment, I will be running up to 3 projects that they need help with. Let’s see how long I fund it challenging and FUN! Maybe I end up going back to pod casts and the pool?!

 

Vardagslivet

1 Läs mer >>

Det var en stor dag på fredagen då Elin fyllde 7 år! Vi firade med mat och tårta, men det blev en tidig kväll. På lördag morgon blev vi hämtade av vår chaufför redan klockan 7 för en utflykt till Taal Volcano.

 

Jag hade googlat mycket och sökt information om lämpliga utflykter på ”nära” håll till Manila. Det är inte så lätt eftersom trafiken kan ställa till problem även om du har planerat allt på bästa möjliga sätt. Men helgerna brukar vara lite lugnare trafik så vi hoppades på det bästa.

 

Och iväg for vi. Vi passerade Alabang där vi faktiskt var och kika på en möjlig skola för barnen om de inte hade fått plats på British School of Manila. Vi hälsade också på en svensk familj som hade ett underbart hus i Alabang och jag tror att både Thomas och jag blev väldigt förtjusta i huset och läget. Lite lugnare och mer frisk luft. Kändes lite som att befinna sig i Florida någonstans. Om det nu är så lugnt, men ja jämfört med Manila så är det det…. Hur som haver, när vi nu passerade Alabang och Brent (skolan vi besökte) kände vi definitivt att vi valde rätt. Både med skolan och med boende nära skolan! Det finns de elever som går på BSM och bor i Alabang och de går upp kl. 5 på morgonen för att vara i tid till skolan börjar!!! Tror inte våra barn hade klarat det och dessutom hade 3 fått pendla alternativ att barnen gått på Brent och Thomas hade varit fast i trafiken både till och från jobbet. Nej, det blev ett bra beslut att bosätta oss där vi bor.

 

Det tog cirka 2 timmar att köra de sex milen till Tagaytay som är staden (läs byn) där sjön och vulkanen med samma namn ligger. Vulkan, det låter så farligt. Och Taal vulkanen räknas faktiskt som den näst mest aktiva vulkanen i Filippinerna med sina 33 utbrott. Tillika är den en av världens minsta vulkaner. Kratersjön på Volcano Island är den största sjön på en ö i en sjö på en ö i världen! Hängde du med där?

 

Vi kom till Tagaytay och parkerade vid rekommenderade Taal Yacht Club. Därifrån tog vi en båt ut till vulkanön i vulkansjön (!). Båtturen tog ca 30 minuter och det var kav lugnt när vi åkte ut. En riktigt fin tur där vi fick en se små byar kanta ön vi skulle till och den huvudsakliga inkomstnäringen, förutom turism, fiskodlingarna ligga på rad. När vi la till välkomnades vi av en badande vattenbuffel och återigen påminde detta om min resa till Thailand för 20 någonting år sedan. Innan det blev exploaterat och turismen tog fart. Då när man åkte till Phi Phi Island och det inte fanns varken ström eller gator på ön och vattenbufflarna badade tillsammans med dig på eftermiddagarna.

 
 

Väl i land påbörjade vi vandringen uppåt. Vi valde att inte ”åka” häst då dessa stackars hästar var smala och får gå upp och ner flera gånger per dag med turister som ska ”hika” till vulkanen men är för lata för det så de tar en häst som får göra jobbet. Vi vill gärna ha allt och se allt men inte göra något för det. Jag trodde inte jag skulle klara det, men det gick förhållandevis bra! Vår chaufför var nog den som flåsade mest av oss, vilket gjorde att jag blev lite extra peppad! Det gick bra med barnen också, de klagade lite i början. Men jag kan förstå dem, det var gassande sol och stekande varmt och ingen skugga alls på första delen av vandringen. Jobbigt och svettigt, men ack så vackert!!

 
 
 
 

Halvvägs kom vi till en rastplats med skugga där vi kunde dricka och stoppa i oss lite medhavda energibars (eller godis som det kanske kallas också när det inte är sportbars, men likväl var det lite extra energi) vilket smakade gott och gjorde oss väl. Kanske framför allt att vi fick tid att hämta andan innan vi startade nästa etapp på vandringen. Den var mer äventyrlig, fast med färre kor i vägen på vägen! Men med rullgrus så fick vi bitvis kasa ner försiktigt och definitivt se upp var vi satt fötterna. Elin tog guiden i handen och konverserade glatt med honom hela vägen. Noel höll sig till pappa Thomas och jag och Vic, vår chaufför, kom så sakteliga vandrande i vår egen takt.

 Skön vätskepaus innan vi börjde nedstigningen till sjön.

 

Bitvis var vi helt och fullt i skogsområden eller i höga gräsbeträdda slätter innan det öppnade upp sig och vi äntligen kom fram till den innersta sjöns strandkant. Här var vattnet alldeles grönfärgat av sulfat och vissa stenar var bildade av sammanpressad aska och så lätta att de flöt när vi kastade ut dem i vattnet. Här och var bubblade det ut bottnen och ur stensprickor som ånga puffande upp. Det var riktigt häftigt att vara där men också väldigt, väldigt varmt.

 
 

Efter en liten promenad längs med stranden började vi så vår vandring tillbaka till den yttre sjön där båten låg. Svetten rann längs ryggen ner mellan skinkorna och om man inte har svettats ut alla orenheter i hyn nu gör man det aldrig. Noel som var lite tveksam i början sprang ifrån pappa i slutet. Inget fel på den pojkens kondition!

 

Elin trillade och slog upp ett knä på någons gamla flip flop sandal som låg trasig och kvarglömd på stigen. Så guiden bar henne en bit innan de gick sista biten tillbaka och blev omplåstrade och fick såret tvättat. Sen satte vi oss i båten och påbörjade den något mer skuppiga turen tillbaka till Tagaytay.

 

Vi var tillbaka hemma igen vid 5-snåret på kvällen och då blev det en skön, efterlängtad dusch och sen mys i soffan med våra två härliga barn! Jag tror faktiskt att vi alla tyckte att det var en rätt spännande och rolig utflykt även om kidsen beklagade sig lite över den tidiga morgonen när man nu äntligen har sovmorgon!

 

Väl värt ett besök och jag är säker på att detta inte var sista gången vi var här! Nästa gång kanske vi provar att sova över och komma igång ännu tidigare!

 

English:

Taal Volcano

 

Friday was a big day – Elin’s 7th birthday! We celebrated with dinner and cake before going to bed early. Saturday morning we were picked up by our driver at 7 am for a day trip to Taal Volcano.

 

I had googled for information about suitable excursions close to Manila which is not always as easy since the traffic can be a big problem. Even if you plan it to the minute you will most likely not be able to stick to your schedule due to traffic. But weekends are somewhat better and we were hoping to avoid the worst.

 

Off we went, passing through Alabang. We looked into a school in Alabang just to have an option in case the kids would not get into the British school of Manila. We had also visitied a Swedish family living in Alabang before we moved here. They had a lovely house in Alabang and both Thomas and I fell in love with it. The area is a bit quieter and the air a little cleaner. It felt a bit like being in Miami. Not sure if that is so much quieter but compared to Manila it is. Anyway, we passed Alabang and Brent (the school) and both of us felt very strongly that we made the right decision to stick with BSM and to BGC. Just image living in Alabang and having the kids in BSM it would mean getting up at 5 am to get to school in time!! And living there would mean 3 out of 4 would have to commute or the kids would go to Brent and Thomas would be stuck in traffic on his way to and from work. No, it worked out well and it felt good to know we made the right decision!

 

 

It took about 2 hours to drive the 60 km to Tagaytay which is the city (read: village) where the lake and volcano with the same name is located. Volcano – it sounds so dangerous. Taal is considered to be the second most active volcano in the Philippines with its 33 eruptions. It is also one of the world’s smallest volcanos. The crater lake on Volcano Island is the largest lake on an island in a lake on an island in the world! Did you get that?!

 

 

We arrived to Tagaytay and parked by the recommended Taal Yacht Club. From there we took a small boat out to the volcano island in the volcano lake (!). The trip took about 30 minutes and the waters were completely still. It was a really nice trip and we got to see the small villages on the islands in the lake with its fish farms. When we arrived, we were welcomed by a water buffalo taking a bath and this all reminded me of my first ever trip to Thailand some 20 years ago. Before it was exploited and the tourism really took off. At the time, there was neither electricity nor streets on Phi Phi island and the water buffalos were taking a swim with you in the afternoon.

 

Once we arrived we started the hike up to the top. We chose not to ride the horses since the poor horses were really malnourished and skinny and besides they have to walk up and down several times a day with lazy tourists on their backs. Seems like we want to do the hike but not really hike up. We met really beefy well trained your people riding the horses! I thought it was going to be really hard for me, being out of shape. But the one out of breath the most was our driver. Poor Vic! It however, made me a bit more excited that I maybe was not in such a bad shape after all! The kids complained a bit in the beginning but they made it. I can understand their complaints though, it was hot as in an oven with a boiling sun and no shade what so ever during the first part of the hike. Really tiring and sweaty, but so, so beautiful!

 

Half way there we arrived at a resting place with some shade. We had some drinks and energy bars (candy it should be called, maybe?) which re-fueled us. The best thing was maybe to really catch our breaths again before starting the next step in the hike. The first part was hard due to the sun and no shade. The second part was hard due to the terrain. It was small, rolling rocks and we had to slide down parts of the way and be really careful about where we placed our feet. This was more adventurous but without the cows in the road! Hahaha! Elin walked with the guide, holding his hand, talking to him all the way. Noel went with Thomas and Vic, our driver, and I walked in our own pace at the end.

 

Parts of the road we were in a forest with trees and birds singing and other parts were a small path with high grass around us until it opened up and we finally saw the innermost lake. It was really beautiful! The water was really warm making the air near the shore hotter as well. We found black rocks formed by ash, so light that when you threw them in the water they floated. Bubbles came up from the bottom of the lake surfacing with a small “plopping” sound. And steam came out of cracks in the nearby stones surrounding the lake. It was really, really a cool experience, but also a very, very hot one.

 

After talking a small walk along the shore checking out the steam, stones and bubbles we started our ascend back up to the mid-resting place. It was now all up-hill with the sliding stones. We were sweating like maniacs. Noel, who was a bit hesitant to the whole excursion was now very excited and ran up the last part of the hill, leaving dad behind! Nothing wrong with the condition of that boy!

 

Elin fell on and old broken flip flog being left by someone and got a scrape wound on her knee. A good excuse to get some help by the guide who nicely carried her the last part of the trail until we got back and they could lean the wound. We were all super tired but very happy. They boat ride back to Tagaytay was a bit rougher as the wind had picked up.

 

We arrived back home at around 5 pm and took a nice long shower, washing off all the dust and sweat from the day. Then we sat down in the couch and watched a movie all four of us. All in all I think we all enjoyed the day even if the kids complained a bit when we woke them up at 6 a Saturday morning.

 

Taal volcano is definitely worth a visit. This was our first but I am quite sure it was not our last visit! Next time we might even stay the night to get started even earlier!

Taal Volcano

0 Läs mer >>
 Min lilla solstråle!
 

Du började som ett litet frö, spirande och stark. I nio långa månader väntade jag på dig. Såg magen växa, lyssnade på ditt hjärta och fick några underbara glimtar av dig på ultraljuden. Äntligen skulle jag få min dotter! Som jag väntade, som jag längtade. Tänk att 9 månader kan vara så långa men i efterhand ändå kännas som en liten vindpust.

 

Du var planerad att tas ut, som en liten bulle ur ugnen, den 17 september. Men någon ville att vi skulle få träffas tidigare. Kanske var det du? Det var mycket spänning i luften då dagen äntligen kom. Den här gången fick jag vara vaken och höra ditt första lilla skrik. Liten och skrynklig, smal och lång låg du på min mage och kikade på mig. Tänk att man kan älska någon man bara sett i några futtiga minuter så mycket!

 

Vi låg kvar på sjukhuset, du och jag, och lärde känna varandra. Du sov på min mage varje natt, så nära, så nära, hud mot hud. Lika nära som vi varit varandra när du fortfarande var i min mage.

 

Det har varit en fröjd att se dig växa upp, att följa din resa. För det har det varit. Din resa! Ja, vi har flyttat med dig och din bror till olika länder och nya hus men det har hela tiden varit din resa. Att se dig växa upp, lära dig krypa, lära dig gå och prata. Vilka underbara minnen du har gett oss! Och sen du började prata har du aldrig riktigt tystnat.

 

Jag är så oerhört tacksam för som du har gett oss under de här 7 åren och jag ser med spännig fram emot fler år med dig! Se dig växa upp till en liten tonåring. Med stora drömmar och höga mål. För, min lilla dotter, låt mig berätta en liten hemlighet för dig: Siktar man mot stjärnorna så kommer man kanske till trädtopparna. Siktar man mot trädtopparna så kommer man kanske till det höga gräset. Så sikta högt, för det finns ingenting, absolut ingenting, som du inte kan göra om du verkligen vill!

 

Några råd på vägen vill jag ge dig:

 

Låt aldrig någon säga att du inte kan göra något eller nå dina mål. Det kan verka omöjligt ibland, men ingenting är omöjligt. Det kanske bara tar lite längre tid att lista ut hur man ska göra.

 

Begränsa dig inte med vad andra tycker och tänker, utan bilda din egen uppfattning om saker och ting.

 

Var snäll mot alla så är alla snälla mot dig. Det man ger får man tillbaka. Ger du ett leende får du ett leende tillbaka.

 

Behandla alla lika. Alla är lika mycket värda oavsett vad man jobbar med eller varifrån man kommer.

 

Våga ta för dig. Stå inte i hörnen och vänta på att bli inbjuden till lek eller samtal. Gå dit och var med.

 

Stoppa bråk och elakheter och stå upp för de som blir utsatta för det. Om du inte kan göra det själv, berätta för någon som kan förändra.

 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att vår värld ska bli bättre.

 

Var alltid ärlig. Sanningen kan aldrig hinna i kapp dig som lögnen alltid tenderar att göra.

 

Det finns säkerligen 100 andra bra råd jag skulle kunna ge dig. Men om du håller dig till dessa få så kommer det att räcka långt.

 

Lilla gumman, den 8 september 2010 blev vår familj komplett! Vi fick en liten kramig solstråle som har förgyllt våra liv. När du kryper upp och lägger dina armar runt min hals smälter mitt hjärta. Varje gång!

 

English:

To Elin

 

You started out as a small, growing little seed. For 9 long months, I waited for you. Saw my belly grow, listened to your heart and got some wonderful glimpses of you at the ultrasound. Finally, I was getting my daughter. I had waited so long for you. Can you even imagine how long 9 months can feel like and at the same time feel so short after?

 

You were planned to be born with a C-section, taken out of the oven as a cinnamon bun, the 17th of September. But someone wanted us to meet earlier. Maybe it was you? There was a lot of excitement in the air on the Day. This time I was promised to be awake, so I could hear you first scream. Tiny and all wrinkled up you law on my stomach and peaked at me. I never thought I could love someone so much after just a few minutes, or even seconds! Love for babies is so instant.

 

We got to stay at the hospital, you and me, to get to know each other. You were to tiny they needed to check up on you more. Every night you slept on my stomach, skin against skin. As close as we had been when you were still in my stomach.

 

It has been a sheer joy to see you grow up, to follow your journey. Because that is what it has been. Your journey! Yes, we have moved you and your brother to different countries, we have moved to new houses but it has all the time been your journey. To see you grow up, learn to crawl and walk and talk has been amazing. You have given my, and all of us, such wonderful memories! And since you started talking you have never really been quiet.

 

I am so grateful for all you have given us during these 7 years and I am looking forward with excitement for the next coming 50! To see you grow up to a teenager. With big dreams and high goals. Because, my little sweet daughter, let me tell you a secret: If you aim for the starts you might reach the tree tops, but if you aim for the tree tops you might only reach the grass. So aim high, because there is nothing, absolutely nothing, that you cannot do if you are really determined!

 

I want to give you a few advices on your journey:

 

Don’t let anybody tell you cannot do something or reach your goals. What might seem impossible, isn’t. It might just take you a little longer to figure out how to get there.

 

Never limit yourself to what other people think. Get your own opinion about things.

 

Be kind to everybody, and everybody will be kind to you. What you give you will get back. If you smile the world will smile at you.

 

Treat everybody a like. Everyone is equal regardless of what you do or where you come from.

 

Don’t limit yourself. Don’t stand in the corner waiting to be invited for play or conversation. Simply participated.

 

Stop fights and hardships and bullying and stand up for those exposed to it. If you cannot do it alone, then tell someone who can help to make the change.

 

No one can do everything but everyone can do something to make our world a little better.

 

Always be honest. The truth will last but a lie is always in vain.

 

I am sure there are hundreds of other, better advices I could give you. But if you only stick to these they will get you a long way.

 

My sweet little girl, the 8th of September 2010, our family was complete! We received a loving little beam of sunlight who has been a joy. When you crawl up in our lap and put your arms around my neck my heart melts. Every single time!

 

Till Elin

0 Läs mer >>
Äntligen helg igen! Och då kommer den eviga frågan, vad gör vi i helgen? Vi har inte riktigt hittat vår rytm här än. Veckorna går fort med skola och arbete för de övriga i familjen och mathandling och middagsplanering samt möten och uppdateringar vad gäller skolan och allt annat som ska fixas med för mig. Eller helt enkelt bara simning, dusch och lunch och sen är det dags att hämta barnen igen. Dagarna går helt klart väldigt fort i veckorna. Som det säkerligen gör för alla barnfamiljer.

 

Så kom fredagen och vi visste fortfarande inte vad vi skulle hitta på under våra 2 lediga dagar. Något ville vi göra så vi inte bara hamnar hemma och helgen flyter på. Det är fullt görbart, men inget vi ville.

 

Så Thomas ville åka till Moa (Mall of Asia) ett av världens största shoppingcenter. Ja, ni hörde rätt. Thomas ville åka dit!! Mitt förslag var att åka till vulkanen eller risfälten eller något annat mer aktivt där barnen också skulle tycka det var roligt. Kanske för att jag håller i övrig shopping som det inte blir lika lockande att åka och göra mer shopping. I slutändan kompromissade vi så vi åkte först till Moa och sen vidare till Baluarte de San Diego, eller San Diego Gardens, på engelska.

 

Moa ligger vid kusten nära hamnen så vi fick tillfälle att se och promenera lite längs strandpromenaden eftersom vi kom 1 timme för tidigt! Det är sorgligt att se allt skräp som ligger och flyter längs kustlinjen här. Det blir lite flashbacks till Malta, vilket i detta fallet inte på något sätt är positivt. Här pratar vi miljöförstöring med plast och annat skräp som inte kommer att multna bort utan helt sonika flyter runt eller flyter vidare med nästa storm. Undrar när vi människor kommer vakna upp och inse att vi måste ta hand om allt vackert vi fått till låns?

 

 Utsikt från Moa mot havet och strandpromenaden.

 

Nåväl, själva Moa var bara stort! Så stort. På helt fel plan. Det fans ett syfte med att vi skulle shoppa förutom Thomas behov av skor och det heter bäddmadrass. Japp, vi hyr lägenheten möblerad men en bäddmadrass finns inte i vår säng. Som tur är så är den inte stenhård men sömnen skulle förbättras mycket av en något mjukare bäddmadrass. Så detta var vårt mål med dagen. Och vilken miss! Inte hittade vi någon bäddmadrass här. Noel bröt ihop och ville inte åka och shoppa (och det kan jag förstå!). Tror väl inte att det enbart beror på shoppingen… Känns som han just nu är väldigt upp och ner i sitt humör och vi hoppas att det är en fas som snart går över. En utvecklingsfas? Känns som vi är tillbaka till första åren när man skyllde allt på en utvecklingsfas. Han/hon äter inte – utvecklingsfas! Han/hon sover inte – utvecklingsfas! Han/hon är grinig – utvecklingsfas! Japp, vi är tillbaka där eller så är han helt enkelt förpubertal. Känns som vi har en liten tonåring i huset. Ena stunden stora killen som är självständig och inte behöver någon hjälp och i nästa är det gråt och kramar som gäller. Inte lätt att växa upp och bli stor! Och det är inte lätt när pappa vill åka och shoppa…. Hör det nu pappa! Ingen mer shopping på helgerna!

 

Det är väl att underskatta er alla att tala om att vi varken hittade skor eller bäddmadrass. Så vi åt lunch och åkte vidare till Baluartes de San Diego. Äntligen fick jag komma tillbaka till mitt älskade San Diego! Bodde ju i San Diego som ung och föll hals över huvud för denna underbara stad! Längtar tillbaka även om jag vet att det inte blir detsamma om man åker tillbaka. Livet är annorlunda nu. Inget studentliv utan ansvar där man förvisso pluggar massor, men ändå lever ansvarslöst och utan måsten. Nu har man familj och 3 andra att ta hänsyn till men någon dag vill jag visa de övriga i familjen min ögonsten till stad. För tillfället fick dock detta San Diego räcka.

 

San Diego Gardens vackra innergård.
 

San Diego Gardens är som en liten ädelsten, väl gömd bland storstadens höga byggnader och live och rörelse. Det är som att förflyttas till en annan värld. När man kommer in är det grönt, lugnt och stillsamt och allt är inringat av höga de höga byggnader man ser på håll. Det är en gammal bastion som ligger innanför murarna (Intramuros) vid den gamla spanska kolonialdelen av Manila. Det är som en stad i staden. Hade vi haft mer ork och tid hade vi nog gått runt i Intramuros längre men nu besökte vi bara trädgården. Här ligger det äldsta stenfortet i Manila som byggdes 1586, designat av jusiutprästen Antonio Sedeño. Det förstördes under den brittiska invasionen 1762 och renoverades åter 1764. Under andra världskriget förstördes det på nytt och numera är det en turistattraktion.

 

Två fina barn vid en skrothög?
 
Gröna ytor och många härliga murar att klättra på!
 

För mig kändes det som att komma in i en gömd eller kanske glömd del av staden. Runt omkring pågår livet som vanligt men här inne känns det som man tar ner hetsen och stressen några knop. Det går att andas och intrycken blir så stora. Allt är vackert och stilla. Det var inte särskilt många som besökte Baluartes de San Diego när vi var där vilket gjorde det än mer vackert. Jag kan tänka mig att det är ännu vackrare på kvällarna i skymningen eftersom det hängde urfräcka lyktor i alla träd. Såna hade jag gärna haft på altanen hemma i Skövde! I övrigt var det grönskan som gjorde mest intryck. Gräsmattor, blommor, buskar, bonsaiträd mjukade upp fortets ruiner och gjorde att murarna lockade till närmare undersökningar.

Gamla ruinen som trädgården kretsar kring.
 
En vacker grön oas mitt i storstadens djungel.
 
Utanför ringlar sig en golfbana så Elin fyndade. Nu blir morfar glad utropade hon glatt!
 

Allt har ett slut dock och vårt blev aningen abrupt. Förvisso behövde vi komma iväg med tanke på trafiken. Men både Thomas och min mage började säga ifrån. Vi har klarat oss hyfsat bra att anpassa våra magar till de nya bakterier som finns här, men just idag så bråkade de lite mer än vanligt. Så bättre att ta det säkra före det osäkra och komma hem! Allt som allt var den en härlig dag och Intramuros lockar definitivt till ytterligare besök.

 

English:

Weekend trips and to do nothing

 

Finally weekend again! And with that the ever-asked question, what we should do? We haven’t really found our rhythm yet. The weeks pass by fast with school and work for the rest of the family and with grocery shopping, dinner planning, meetings and updates with school and everything else that needs my attention. Or simply by me taking a swim, getting a shower and having lunch. That’s pretty much all I have time for before it is time to pick up the kids. Mostly due to the fact that it takes time to drop them off. But the week days go very fast. As I guess they do for all families with smaller kids.

 

Around the corner lured Friday and we still didn’t know what we wanted to do for our 2 days off. We wanted to get out of the house a bit. It is so easy to stay at home doing nothing by playing iPad, reading and voila it’s Monday again. This time we really wanted to do something together as a family.

 

Thomas wanted to go to Moa (Mall of Asia), one of the world’s biggest shopping centers. Yes, you heard right, he wanted to there!! I suggested to go to the volcano or the rice fields or something that the kids could enjoy as well. Going shopping just didn’t do it for me this time, maybe because I do the rest of the shopping? We ended up compromising. We first went to Moa and then on to Baluarte de San Diego or San Diego Gardens, in English.

                                                                                                                  

Moa is located close to the coast line so got to see the water and walk on the sea side promenade a bit as we arrived early. It was depressing to see all the trash in the water. This gave me real flashbacks of how it was in Malta. Unfortunately, not in a positive reflection. We talk so much about environmental concerns, banning plastic bags and doing a lot of things to minimize garbage and plastic that is not degradable to end up in nature. However, it is very visible that we do not do enough when you see the coast lines. It is lots and lots of plastic bags, plastic bottles and other trash floating around until the next storm takes it out to deeper waters and it ends up on an island or somewhere else. When are we going to wake up and realize that we need to take care of our Earth. We are only borrowing it!

 

Well, Moa was huge, enormous! So, so large in the very wrong way. However, our visit had a purpose except Thomas’ need for new shoes. It is spelled top mattress. Yup, we are renting the apartment furnished but that does not mean we get a top mattress in our bed. Luckily it is not as hard as it could have been, but our sleep could be better with one that is a bit softer. I wake up every morning with an aching body. But this was definitely not the place to find a mattress. And Noel had yet another break down. He did not want to go shopping (understandable!). It feels like we have a small little teenager in the house. So, big and responsible on one hand and so small and vulnerable on the other. We are hoping it is a phase and that it will pass soon. Feels like being back to when they were small. He is not sleeping – development phase? He is not eating – development phase? He is cranky – development phase? And it dawns on me that we are right back at where we started, the baby years. Same worries, same questions, same insecurity! It feels like having a young teenager in the house. On one hand very capable and wants to do everything on his own to suddenly wanting hugs and almost crawling up in the lap crying. It is not easy to grow up! And it doesn’t get easier when dad wants to go shopping…. Listen up now, Dad- No more Weekend shopping!

 

I know it is to completely underrate your ability in reading between the lines, but no we didn’t find shoes and no mattress either. Instead we had lunch and then went on to Baluartes de San Diego. Finally I got to go back to my beloved San Diego. I lived in San Diego, CA, when I was young (oh, now I sound like I am a thousand years old. Prehistoric even….) and I completely and utterly love the city. It is truly the city of my dreams. I so want to go back to visit and to show my family where I used to hang. What I used to do. I know it is not ever going to be the same as it was. Life is different now. I have responisiblities. No more student life where yeah, you do have to study, but that’s it. No planning dinners, drive to activities or do homework with someone else. But I feel that I want to share my gem with them. So hopefully one day…. Until then this San Diego will have to do.

 

San Diego gardens is truly like a little gem, well tucked into the high rising sky scrapers making up the city of Manila with all its hustle and bustle. It is like being transported to a whole different world. And when you enter is is green, calm and very quiet. It is an old bastion in Intramuros, part of the Spanish colonial fortification in the walled city of Manila. It is a city in the city. If we would have had more time and stamina we would have wondered around Intramuros on a guided tour. Now we have to come back for that. But this is the oldest fort made of stone in Manila and it was built in 1586, designed by the Jesuit friar Antonio Sedeño. It was completely destroyed during the British invasion in 1762 and renovated by 1764. During the WWII, it was destroyed again and is now a tourist attraction.

 

It felt like coming into a forgotten or maybe rather hidden part of the city. Life goes on around you but in there it felt like all the stress just was erased. I could breathe again and really take in everything that is happening around me. I was more present. Everything was beautiful and quiet. There were not very many visitors when we arrived and that made it even more beautiful. I can imagine that it is even prettier at night when the lights are turned on. There were these beautiful lanterns hanging in the trees. I would love to get those for my house in Sweden! Other than that, it was greenery that took me by surprise. Lawns, flowers, bushes, bonsai trees all made it seem a lot cozier and softer and really made the walls whisper to you to be explore them.

 

But everything has an ending (except the rope which has two!) and ours was abrupt. We did need to head home but both Thomas’ and my stomachs were telling us to get moving. We have not had a lot of stomach problems since we arrived, but today they did decide to give us a hard time. So, better safe than sorry! All in all, we had a lovely day at Intramuros which we definitely will visit again.   

 

Helgutflykter och att...

0 Läs mer >>

Man lever ett hektiskt liv som hemmamamma! Finns inga tvivel om det. Om det var mycket information från Verdala så är det än mer här. Det är ett heltidsjobb att hålla ordning på allt. Mail, informationsbrev, Twitter, Family portal, hemläxor, möten, PTA, samlingar för årskurserna där föräldrarna är inbjudna med efterföljande kaffe och så vidare. Och är man ny får man väl gå på allt. Eftersom många barn här lämnas och hämtas av sina Yayor (barnflickor) så vet man inte vilka barn som hör till vilka föräldrar om man ens har träffat föräldrarna. Och jag som är dålig på namn…. Hualigen det är inte lätt.

 

Igår var vi iväg på en informationskväll med Elins årskurs. Vi fick träffa samtliga lärare och gå runt och prata med dem, se vad de gör i sina ämnen. Det var också mingel med lite kaffe/te och snacks samt information av rektorn. Efter det gick vi årskursvis upp till klassrummen där vi matades med mer information. Rena rama indoktrineringen fast på ett positivt sätt! Vi fick en inblick i var de lägger allt material för läxor, kommunikation med oss samt hjälpmedel för inlärning både appar och vanliga hederliga gamla pappersutskrifter. Känns överväldigande men bra. Kommer ta lite tid att vänja sig vid. Jag trodde jag skulle få tid att fokusera på bloggande, skrivande, kurser, läsning och träning. Men inte hittills….

 

Ikväll ska vi göra samma sak fast med Noels klass. Information overload! Men det känns viktigt att vara närvarande och träffa alla. Jag ska se om vi eventuellt kan få till en klasslista med kontaktinformation eftersom det inte är något skolan eller lärare får ge ut. Lite svårt att komma in och träffa och lära känna nya kompisar när man inte vet hur man ska kontakta dem. Inte ens de som bor här i området. Men det ger sig förhoppningsvis!

 

I måndags var det ledig dag så vi tog helgen till att åka till Hong Kong och gå på Disneyland. Lite som en belöning till barnens modiga inträde i ytterligare en skola men också för att fira att de har gjort sina första 2 veckor. De har varit riktiga kämpar. Det kan inte vara lätt att komma ny och acklimatisera sig. Jag kommer fortfarande ihåg när vi flyttade till Skövde och jag stod på skolgården, 8 år gammal, och inte kände någon. Det är inte lätt…. Och en del av mig hatar att vi gör detta mot barnen och en del älskar att vi gör det. Dagens samhälle och värld ser inte likadan ut. Idag är vi mer världsmedborgare än medborgare i ett land. Allt ligger framför fötterna, tillgängligt och nåbart. Det gäller bara att ta för sig. Och på BSM vill de fostra världsmedborgare eller global citizens som de kallar det. Världsmedborgare som tar ansvar både för sig själv och för människorna i landet man bor i. Det är viktigt med ansvar och de försöker hjälpa till och engagera barnen och föräldrarna i olika välgörenhetsprojekt både mot människor, organisationer och djur.

 

A small world blir ännu mer sagolikt i det vackra skymningsljuset.

Nåväl, nu skulle ju detta inlägg handla om Hong Kong. Vi var lite oroliga att vi inte skulle komma iväg etersom en tyfon skulle dra över Filippinerna och vidare mot Hong Kong. Den drog in över Filippinerna under fredagen, men det blev inte så mycket av den. Lite regn, väldigt lite vind och sen drog den vidare. Vi hade tur eftersom den ändrade kurs lite och drog förbi utanför Manila. Så lördag morgon flög vi iväg mot vår lillsemester. Vädret var strålande i Hong Kong. Och jag tror alla fyra var lika glada och positiva när vi landade. Vi hade bokat in oss på det nya Disneyhotellet Explorers Lodge. Tanken var att vi skulle ta lördagen till att se Hong Kong och sen äta middag med en av mina gamla (låter inte positivt!!) klasskompisar som numera bor i Hong Kong. Men vi styrde om med risk för tyfonen och gick direkt till Disneyland. Vi hade en magisk dag med bra väder och många karuseller och allt avslutades med fyrverkeriet innan vi gick och checkade in på hotellet.

 Guldgrävaräventyr i Grizzly Gulch!
 
Elin har koll på tiden i väntan på lunchen...
 
Noel tänker tillbaka på senaste turen och kanske, kanske planerar för nästa?!

 

 Disneyland Hong Kong är en väldigt vacker park och än mer så i skymningen.
 

Efter den långa dagen var vi helt slut och somnade snabbt. Mitt i natten vaknade jag av att regnet piskar mot fönstret. Japp, samma tyfon som hälsade på här men med lite mer vindstyrka uppbyggd. Så söndagen blev slappardag. Den graderades till 8 på en 10-gradig skala med utegångsförbud, så allt var stängt. Tur vi gick till parken på fredagen! Dock gick bussar och tunnelbana så framåt lunch åkte vi in till Hong Kong och träffade Petra med familj för en brunch. Så kul att träffa henne igen efter säker 20 år! Det regnade fortfarande mycket och vi rejält blöta. Under lunchen nedgraderades tyfonen till 3 och Hong Kong började så sakteliga vakna igen.

 

 Mycket pyssel och spelande blev medan regnet föll utanför fönstret. Tur vi bodde på världens bästa barnanpassade hotell!
 

Måndag åkte vi in till kontoret. De har bytt lokaler och det var roligt att få de nya fina lokalerna och träffa alla. Vi tog en snabb lunch och åkte sen vidare till flygplatsen. Flyget tillbaka till Manila skulle gå kl 18, men vi blev minst 2 timmar försenade på grund av efterdyningar från tyfonen. Vädret hade gjort så andra flyg var försenade och det skjut fram samtliga avgångar. Så istället för att landa vid 20 och vara i säng vid 21 så landade vi vid 22 och var i säng vid 23. Det var två trötta barn vi försökte väcka på måndag morgon…. 

 

English:

 

First trip went to Hong Kong

 

Busy Bee! That’s the kind of life you live as a stay at home wife and mum. No doubt about that. If we received a lot of information from Verdala, it was nothing compared to this. It is pretty much a full time job to keep track of everything. Emails, information letters, Twitter, Family portal, home work, meetings, PTA, assemblies where parents are invited, morning coffee etc etc. And since we are new I want to participate in everything. If not for me, so at least to try to connect to the other parents so we can arrange play dates. Most kids are left and picked up by their Yaya’s (baby sitters) so we have no clue which kids belong to which parents. I am bad at names, but this is ridiculously hard…. Not only do I need to know the kids, I need to know the parents and their helpers as well!

 

Yesterday we went to an information evening with Elin’s year group. We met all the teachers. We could mingle around small booths (a bit like an exhibition) where all teachers presented their subject and what they did. There was also time to mingle with the parents, coffee/tea and some small snack before the head of primary school gave a presentation. After that we went to the classroom and was fed more information from the class teachers. Indoctrination pure and simple – but in a positive way! We got to learn where to see the home work they are given, where we can communicate with the teachers and the school, where they post aid in different subjects etc. It was a tad overwhelming, but all very good. I thought I was gonna get time over for writing, blogging, on-line classes, exercise etc. Nothing so far…. But I guess it will take time to get used to and then it will be very simple and understandable!

 

Today we are doing the same thing with Noel’s class. Information overload!!! But it feels important to take part of it and meet everyone. My mission is to see if we can get a class list with all contact information to the class mates. It is a bit hard to arrange play dates when you don’t have any contact information.

 

So, Monday was a day off here so we decided to go to Hong Kong to over the weekend. Of course, to visit Disneyland. This was a bit of a reward to the kids for being such champs starting a new school again but also to celebrate that the first 2 weeks are done! It is not easy to be the new student and have to try to make new friends, connect to the teachers and understand everything that’s going on. I still remember when we moved to Skövde when I was 8 years old. How lonely I felt standing on the school yard not knowing anybody. It is damn hard! And this is what we do to our children. But the world is not the same as it was when I was 8 years old. It is much smaller now, we move a lot more over the borders not only to new countries but to new continents. We are more of global citizens now. And that is exactly what BSM want to raise. Global citizens with a conscious mind taking responsibility for others, helping out where they can. They do a lot of charity with the kids, not only to affected people but also to organizations and animals.

 

Ops, this was going to be a blog about our trip to Hong Kong so let’s move focus back to that. We were a bit worried that we were not going to be able to go since there was a typhoon heading our way. It came Friday but passed us with some rain. Nothing much this time. It also changed course a bit so we were less affected and luckily were heading a bit more on the outskirts of Hong Kong as well. So, on Saturday morning off we went on our little mini vacation. The weather was great when we landed, sunny and nice! We went straight to Disneyland after leaving our luggage. We switched our schedule around a bit so instead of going to Disney on Sunday we went the same day we arrived. And that turned out to be a wise decision. And what a magical day we had! We stayed all the way to the closing time and watched the fireworks before heading back to the hotel and the beds….  We were 4 happy but very tired people crashing into the room after checking in.

 

In the middle of the night I woke up by the rain hitting the window. So, yup the same typhoon that passed us in Manila now passed us in Hong Kong. The only difference was that it had increased in power a bit and was also closer to Hong Kong so now we ended up with and 8 on the 10 level scale they have for typhoons. Everything closed down and we were stuck in the hotel. So glad we decided to go to Disney on Saturday. That meant we had to re-book our dinner plans with an old friend of mine from Skövde who now lives in Hong Kong, but we ended up having brunch instead on Sunday. Hong Kong slept in and woke up around 3 pm when the worst had passed. We were left with rain but that is doable when it is like a warm shower!

 

Our last day we went in to the office in Hong Kong. They had moved to a new location and it was really nice to see the new office and meet with all colleagues. After lunch we went to the airport. The flight was scheduled at 6 pm but we ended up leaving at 8 pm instead due to delays and congested air space due to the typhoon. So instead of arring at 8 and be in bed by 9 pm we arrived at 10 pm and got into bed around 11! We had some really tired kids to wake up the next day ….

 

Pics above as usual.

Första resan gick til...