Kära svenskar, om ni visste hur bra ni har det! Och kära expatriats med bil och chaufför, om ni visste hur enkelt ert liv är! Vi har idag varit nere i så centrala delar av Peking att man inte kan komma så mycket mer centralt. Eller mer besökt och turistiskt. Vi var utbjudna på lunch av en kinesisk kollega till Thomas. Den berömda Peking ankan. Så nu har vi testat denna kulinariska läckerbit. Eller vad sägs om ankfötter, anknäbb eller ankinälvor? Här pratar vi inte någon anklever eller foi gras här inte. Vi tackade artigt nej till alla ovanstående delar av menyn och fick i stället prova den mest berömda helgrillade ankan, men även andra rätter som anka i sötsur sås med ananas och anka med cashewnötter. Den rostade ankan äter man skivad som man doppar i en nästintill svart sås och lägger i pannkakstunnt bröd. Det var faktiskt urgott! Det var Wei Wei, hans fru och deras 1-åriga son samt Wei Weis svärmor som bor hos den, och har gjort så de senaste 7 månaderna, för att hjälpa till med babyn. Wei Weis fru, Mary, pratar jättebra engelska så dagen blev betydligt lättare än jag hade förutspått.
Allt står på en rund platta som går att snurra på. Sen plockar man med sina egna pinnar direkt från faten och skålarna.
Wei Weis och Marys son hade som alla andra barn i Kina grenlösa byxor. Underbart när svärmor helt plötsligt säger något till Mary och hon hämtar ryggsäcken och börjar torka upp kiss från golvet under duken. I Kina kan allt hända! Annars är de faktiskt väldigt duktiga på att förutspå när barnen behöver uträtta sina behov.
Efter middagen gick vi för att leta efter hutongerna (de gamla delarna av Peking med smala gränder) men konstaterade snabbt att man nästan måste ta hjälp för att hitta dem och då underlättar det om man inte har barnvagn. Så istället gav vi oss av till Himmelska fridens torg. Ett jättestort, pampigt torg. Av någon anledning var det idag näst intill folktomt (med kinesiska mått mätt i alla fall). Man kunde nästan känna den militäriska känslan ligga kvar över torget. Det gick vakter och marscherade över torget. Och så skurade de torget för hand, bit för bit. Otroligt! Tänk er 10 kineser ligga med varsin skurborste i handen och skura ett torg på 440 000 m2 eller lika stort som nästan 62 fotbollsplaner! Jisses, inte skulle jag vilja ha deras jobb. Känns som det skulle ta en hel evighet. Och ständigt har de någon som passar på dem för att kontrollera att jobbet görs bra… ”Hej, vad gör du? Jag är förste skurerska på Himmelska fridens torg.” Ja, jösses, bara 439 000 m2 kvar att skura.
Nu, för att knyta an till varför alla ni andra har det så bra, så ska jag bara tala om att det tog oss säkert 1-1,5 timma att hitta en taxi som ville köra oss hem! I 28 graders värme med två barn som bara blev tröttare, och en mamma som fick skoskav i sandaler… Ja, det var synd om oss! Tyckte jag i alla fall. Men till slut hittade vi en taxichaufför som faktiskt visste vart vi skulle. Men det tog längre tid än nödvändigt att komma hem och det visade sig ju på priset också. Här kan de ju ta vilken väg de vill för vi kan ju inte säga så mycket till dem eftersom de inte pratar engelska! De är smarta. Så jag säger bara, njut av livet när ni kan prata med dem ni behöver och var glad för att de faktiskt förstår vad ni säger och vill. Och för att ni kan få tag på en taxi utan att spendera 1 timme varje gång…
