1 Läs mer >>
Vem påstod att det hette 3-årstrots??? Jag bara undrar. För vår del så gled vi förbi 3 årsperiodens trots men snacka inte om 4 årstrots säger jag bara. Vi har två små änglar, speciellt när de sover. Annars är det liv i luckan vill jag lova. De sliter ut en stackars hemmamamma snabbt. Noel är i en väldigt kärleksfull period och pussar och kramar på oss alla, speciellt på lillasyster. Men det blir dock lite hårt emellan varven. Han har så mycket känslor i sig och vet inte riktigt hur snabbt och mycket som ska ut. Men det otroligt gulligt att se på även om lillasyster klagar ibland. Syskonkärlek är underbar! Och när Noel pratar om sina storasyskon, Alex och Sally som är kvar i Sverige, med stor kärlek och saknad då vill hjärtat bara smälta. Och när han pratar om att när han kommer hem till sitt bruna hus i Sverige så ska han sova över hos mormor och morfar för han älskar dem och de älskar honom så vill man bara krama honom.

Och tur är väl det att dessa delar finns mellan allt tjat som man öser ur sig. Ibland tycker jag inte att jag gör annat än säger nej, nej, och nej. Men jag hoppas att det jämnar ut sig i längden. För när jag, innan jag lägger mig på kvällarna, går in och pussar på barnen där de ligger och sover så sött, så är det jag som inte vet var jag ska göra av mina känslor.

Ja, ja nog om detta. Nu är det fredag kväll. Thomas ska ut med jobbet och jag ska krypa upp i soffan med sonen och titta på barnprogram och mysa. Elin är förkyld och sover, förhoppningsvis för kvällen. Noel vaknade tidigt så kanske han somnar tidigt ikväll och jag kan få en rain check på mitt glas vita vin och filmkväll som jag missade sist han var uten. På grund av barn som inte ville sova när de skulle!! Då äntligen kanske min dagslånga huvudvärk försvinner. Hm, alternativet är väl att det blir värre eller stannar kvar. Men det är kanske chansningar man får ta ibland??

Fredagsmys och 4-å...

2 Läs mer >>
Så var sista födelsedagen i familjen avklarad. Det var vår lilla älskade kille som fyllde 4 år i söndags. 4 år!! Jag kan inte fatta vart de åren tagit vägen. Det var en mycket spänd kille som en vecka innan han fyllde, varje kväll frågade om det var söndag imorgon. Och till slut blev det ju söndag. Noel vaknade först och kom inspringande till oss och väckte oss alla 3 sjusovare denna dag!! Och Elin hade ju så lämpligt gömt två paket i sängen så det blev paketöppning direkt. Två nya Cars bilar till samlingen. Dessa har nu tävling i London, England varje dag på sitt Wold Gan Bri som Noel säger.



Efter vi hade stigit upp blev det paketöppnande. Ett stort platt paket fullt med kinesiskt lego. En hel brandstation! Döm av lyckan.





Noel fick önska vilken mat han vill ha. Och döm av vår förvåning att han faktiskt kom på något han ville ha. Köttbullar och spagetti stod på menyn. Så mamma hade fullt upp med matlagning och tårtbakning på förmiddagen. Och medan mamma lagade mat och Elin sov så byggde pappa och Noel lego av glatta livet. Elin hjälpte till när hon var vaken.



På eftermiddagen kom Kalle och Alma och fikade på tårta. Då blev det nya paket. En Smurffilm och 4 fiskar i en skål. Fiskar, vårt första husdjur. Nu ska vi bara se hur dessa sköts. De äter inte mycket än de små liven. Men än har vi klarat livhanken på dem. Så låt oss hoppas att det fortsätter. Elin är speciellt förtjust i dem.





Noel var mycket nöjd med dagen och vi är mycket nöjda med att september är avklarad med 3 födelsdagar på kort tid. Nu är det inte dags igen förrän i februari då Alexander fyller 16!!! Och vi fick ytterligare glada besked när vi fick reda på att Alexander och Sally kommer hit med farmor och farfar. Det ska bli så roligt!!! Och vi är så glada och lyckliga över detta!

Födelsedagsdax igen

0 Läs mer >>
Är detta en banan eller inte? Jag vill minnas att det fanns någon EU regel för hur mycket böjda bananer fick vara. Eller hur var det? Nåväl, den här smakade precis lika bra som övriga bananer. Här diskrimineras inte någon banan inte!

Är det en banan el...

4 Läs mer >>
För att låna det engelska uttrycket "Why can good never be enough?"? Har precis avnjutit en skön, uppfriskande dusch efter min joggingtur på ca 2-3 km och det skönt strilande vattnet får mig att börja fundera över denna fråga. Varför kan bra aldrig vara tillräckligt? Ta mig som exempel: jag är en ringrostig 43 år (!!) gammal tjej (??) som inte har sprungit/joggat sen jag var tvungen på gymnasiets gymnastiklektioner. Jag verkligen avskyr att springa och har alltid gjort det. Det enda som funnits i mitt huvud varje gång jag har försökt att få till ett regelbundet motionerande av den här sorten är: När är det slut? Hur långt har jag kommit? Är det klart snart? Gud, vad jobbigt det är... Ja, ni förstår ju själva att regelbundenheten inte funnits tidigare, bortsett från några terminsomgångar på Friskis så är det promenader som varit min motion. Så att jag nu, två barn senare, börjar att försöka väcka liv i min skröpliga kropp med dessa turer är för mig häpnadsväckande.

Så varför är då min enda tanke "När ska jag kunna öka på turen" och "Kan jag springa fortare" och varje gång jag är ute inser jag att nej, det kan jag inte än. Jag kämpar mig fortfarande runt med andan i halsen, håll och blodsmak i munnen. Och sen tänker man på alla som uppmuntrar en: Vad duktig du är! Bra! Men tänk på att utmana dig. Vad då utmana, mer menar de. Jag är redan UTMANAD! Det var en utmaning att överhuvd taget komma på idén att börja springa.

Så till det positiva. Jag sitter här nyduschad och känner faktiskt att det varit skönt. Trots att jag kämpar mig runt. Trots att det inte går lättare. Trots att jag inte kan tänka mig att varken spring längre eller fortare, i alla fall just nu. Och det bästa: Jag längtar redan till nästa runda! Så för min del är Good verkligen good enough. Bara så ni vet!

Why can good never...

0 Läs mer >>
Idag tog vi en tur neråt city och då menar jag verkligen så långt ner man kan komma i Beijing. Jag köpte, innan vi lämnade Sverige, en guidebok om Beijing gjord av Loney Planet. Den här guideboken studerar jag noga på dagarna för att planera vad vi ska göra på helgerna. Jisses, jag har inget annat att göra på dagarna än att ta hand om barn och studera guideboken, inte böckerna, utan boken. Ja, ja, det är ju inte ofta här i livet man kan njuta av att göra inget så varför inte passa på?! Nåväl, jag hade hittat "den underjordiska staden" som jag tyckte lät superintressant att besöka. Dessutom försöker vi nu fokusera våra besök på att rekognisera de mera tvivelaktiga turistmålen för att se om det är värt att ta med besökare dit eller inte. Den underjordiska staden lät Mao bygga 1969 för att kunna skicka stadens befolkning dit vid en eventuell sovjetisk kärnvapenattack. Låter ju intressant. Och låt mig då påpeka att vi körde bil ner, hittade parkering och började fråga oss fram. Staden skulle ligga mitt i hutongområdet, vilket är det gamla Peking, med smala gränder och fallfärdig hus som numera säljs in som något att se som turist. Jag är tveksam, kanske har vi inte hittat rätt område än?

När vi efter bara 5 minuter hittar staden så står det en man där och viftar oss fram till en dörr mellan två utmejslade lejon. Woff, sa han. Jag skriver inte under på att dessa kinesiska lejon/drakar säger woff men det får väl han stå för. Vi förstod i alla fall. Men när vi känner på dörren så är den låst. I min guidebok stod det öppet lördag och söndag till 18.30. Så vi börjar fråga "tomorrow"? Men det förstår han inte. Det kommer en kvinna gående som säger closed. Nähä, tänker vi... Det har vi också fattat, men när öppnar de?? Så till slut halar vi fram Iphonen (tack och lov för den och för den kinsiska kurs vi har i den där de uttalar orden åt dig så du kan repetera eller som i det här fallet hålla fram den och låta dem höra) och trycker på ordet måndag. No, no closed. Så var det med den utflykten, efter 42 år så har den underjordiska staden upphört att existera.


Beijing Under Ground City

Så där står vi och konstaterar att vi lika gärna kan ta bilen och åka vidare. Så var hamnar vi? Jo, på närbelägna Pärlmarknaden. Självklart bara i undersökningssyfte! Aj, aj, aj, passa er för detta ställe! Det är inte verkligt. De sliter och drar i dig för att få dig att köpa, de använder dina barn, dig och alla andra fräcka knep de kan komma på för få dig att köpa. Jag blev trött bara av att ta mig igenom. Dessutom var priserna högre än på Sunny Gold Mart och Yashow. Så full av beundran och förundran så packade vi oss därifrån utan att ha shoppat något. Dock gick vi in i leksaksaffärn bredvid och handlade lite småsaker till barnen.

Jag förundras varje dag över den knapphändig informationen som finns, speciellt på ett av oss begripligt språk. Det är ju inte en liten stad och med tanke på hur många turistlaster vi ser så borde det finnas mer. Dessutom förundras jag över kinesernas fräckhet vid köpslåendet. Varje gång du handlar kan du vara säker på att vara blåst, oavsett hur nöjd du är med priset.

Så till min beundran. Jag kan inte annat än beundra min mans körskicklighet i denna trafik. Med Iphonen i ena handen med en karta uppslagen, den andra handen på ratten och så ut den här trafiken med skyltar nästan enbart på kinesiska. Jag bugar och bockar för denna bedrift. Dessutom tackar jag för att jag själv inte har kinesiskt körkort! Då skulle trafiken vara om möjligt än värre!

Förundran och beun...

1 Läs mer >>
Igår firades jag av min underbara familj! Thomas kom hem tidigt från jobbet och hade bokat in mig på en massage på Euro Plaza. Jag fick en kinesisk helkroppsmassage. Det var mycket välgörande. Det finns ju många olika massagestilar och just kinesisk har jag inte hört talas om tidigare. Det var mycket fokus på knutor och akupressurpunkter. Det gjorde så fruktansvärt ont att massören till slut frågade "Painful?" och jag svarade "Yes, very". Vilket påförde nästa fråga "You want hard or soft?" med ett mycket krystat "Hard" från mig. Det är ju välgörande i det långa loppet men det var under tiden en tudelad upplevelse som var mycket ontskön! Idag känns det som jag har vråltränat styrka typ hela dagen igår.

Efter detta så gick vi och åt på en japansk restaurang. Första gången för mig, i alla fall i Kina. Jag har bara varit på japansk restaurang en gång i Dubai vilket var en positiv upplevelse med ett mycket udda avslut som väl inte kan räknas till världens mest eftersökta, men det är en annan historia! Vi åt tepanyaki på både biff och kyckling plus en laxsashimi till förrätt. Mycket gott!!! Sen for vi hemåt och la två trötta barn. Vi sjönk ner i soffan med var sitt glas vin och tittade på Water for Elephants.

Mycket trevlig och underbar födelsedag! Tack min älskade familj!

Födelsedag igen

2 Läs mer >>
Nu var det länge sedan jag skrev så jag måste ta och backa lite till söndagen. Då var vi i vår älskade Chaoyang park. Den är en helt underbar tillflyktsort i en storstad som Peking. Och man kan lätt göra ett Barnens dag för kids i alla åldrar. Vi var där med Kalle, hans dotter Alma och Almas två kusiner Hilla och Hedda. Underbara Hilla och Hedda som faktiskt bara är 10 och 12 år tog sig an de små barnen med bravur! Det åktes karuseller av hjärtats lust vill jag lova! Noel har inte åkt jättemycket tidigare men han for runt och efter de andra med liv och lust. Den ena läskigare än den andra! Men roligt hade de! Vi vuxna hängde mest med.


Runt gick det här!


Sen fortsatte det med en liten berg och dal bana.


Och så mera runt...

Sen fick man faktiskt ta och fylla på depåerna med lite sockervadd (första gången för Noel) och potatisskruv. Sockervadden var Noel allt lite tveksam till trots att han, av grupptrycket, smakade och stod och pillade på den en lång stund innan han motvilligt lämnade över den till en tacksam mamma. Phu! Tänk om han gillat det?! Potatisskruven däremot åt han med glädje, det är en sorts stor pommes frites.


Alma och Noel i sockertagen...


Stor pommes frites till liten kille!

Sen blev det fler karuseller. Det hela avslutades med en som varken mamma eller pappa hann med att protestera till innan de satt i den. Förskräckta såg vi Noel bli lite blek om nosen. Kalle menade att någon gång måste vara den första att prova. Men till och med han blev en smula skakis ut innan den stannade och Noel glad i hågen studsade ut. Sen bröt vi upp. Kalle och hans gäng återvände till sin väntande chaufför och vi gick för att få något i magen. Dock med en slagen hjälte, här tog kraften slut för Noel. Men efter att ha lånat syrrans vagn 10 minuter så var han fit for fight igen! Vi lämnade dock parken för den här gången med Noel glatt konstaterande att hit skulle han ta med morfar och åka karuseller... Undrar just om morfar tycker om det??

Vi åkte hemåt men stannade för att köpa glass på vår lilla kvartersbutik Ray & Shop. Och vad fanns väl där? Just det! Fler karuseller. Det var ju Moon cake day och det firades med familjedag. Och gissa om Noel och Elin blev glada....


Elin hade ju inte fått åka karusell tidigare så hon var lycklig nu när hon fick åka med brorsan!


Och ännu gladare över att åka häst....


Och lyckan varade tills pappa tog bort henne när den stannade....


Oj, så mungiporna kan peka neråt!


Men det hela blev genast bättre när de fick äta glass. Här finns ministrutar av GB. Mycket praktisk storlek!

Så det var en lyckad dag och vi gick hem och fick två trötta men glada barn i säng!

Barnens dag

0 Läs mer >>
Idag har vi gjort en del shopping. Mest för att de små behövde fylla på skoförrådet, de gamla började bli för små. Så vi tog oss till ett ställe som vi inte varit på tidigare, The Sunny Gold Mart. Vilken skillnad det var jämfört med Yashow som vi varit på tidigare. Yashow är typ 10 gånger så stort, 5 våningar och ungefär 3 miljoner säljsugna kineser som bara rycker i dig. SGM var ett plan och 3 gångar med bås, lite som det kan vara i Thailand. Skönt, mycket lugnare. Nackdelen var dock att de inte hade alla märken (Duh, vilka märken är riktiga här i kopiornas land? Men å andra sidan vem bryr sig när det är så billigt?) och kanske inte de snyggaste skorna till vuxna om man räknar bort gympadojor eller de hippaste jeansmärkena.



Förresten, behöver jag nämna att det har regnat här hela dagen? Detta ger oss faktiskt en legitim anledning att åka och shoppa. Annars brukar vi ju ägna helgerna åt mer kulturlla utflykter. Men kanske shopping kan räknas in under kvinnokultur?!? Eller vad säger ni tjejer, ska vi starta denna subkulturella aktivitet som kanske till och med legitimerar att vi ägnar oss åt denna minst sagt överkommersialiserade pengaroterande verksamhet? Man måste ju tillägga att just shopping faktiskt får fart på eknomin, i alla fall enligt nationalekonomins regler. Blir det mer okej nu??

Nåväl, off we went, och vi hann inte mer än innanför dörrarna förrän det började. Och med började menar jag då prutandet. Det är en evig träning och för hoppningsvis så blir man bara bättre ju mer man får träna, och ju fler ord man lär sig på kinesiska. Men vi hittade i alla fall två par adidas skor till Elin, rosa och fina. Dessa kostade 50 kornor styck. Inte så mycket att klaga över. Jag hittade ett par mörkblå converseskor för 60 kronor. Kanske måste lägga i en sula men vad spelar det för roll. Dessutom ska ju inte det läggas till skornas minus utan mina fötters som ligger precis mitt emellan en 35:a och en 36:a... Dumma fötter! Jag köpte också en mycket snygg mörkgrå cashmiryllejacka (D & G - of corse!) för 260 kronor. Den kommer jag att älska!!! Gör det redan förresten. Sorry hunny, men snart är du utbytt mot en jacka.... Sorgliga tanke.... Noel fick ett par crocs med blixten för 24 kronor och en Blixtenbil för 30. Bilen hade jag lovat honom i utbyte mot att han kissade trots att han hade en förhudsinfektion i veckan (vi spenderade minst 30-40 minuter på toaletten innan kisset kom, varje gång...). Så ja, nu har vi gynnat den kinesiska ekonomin ytterligare. Det sägs ju att den inom några år kommer att kliva om USA som den största ekonomin i världen så varför inte hjälpa till lite?? Fast å andra sidan, vem vet vilket som är bäst? Slösaktig demokrati eller strikt diktatur, om än lite förslappad.


Lotta i shoppingtagen på Yashow (inte Sunny Gold Mart).

Vi träffade på en hel busslast med amerikaner som hade varit och gått på muren på förmiddagen och avslutade det hela med att shoppa loss. Och som vanligt så var alla hals över huvud till sig över lilla Elin. Hon langades fram och tillbaka mellan famnarna men var enbart en happy camper! Tur är väl det. Nu ska jag se om inte Thomas och Noel kliver in genom dörren snart. De har gått ner till Kalle och Alma för att leka lite. Kalle hade visst 4 barn idag och skulle göra köttbullar till dem. Så vem märker då om ytterligare en slinker in?? Nu nalkas snart TV soffan eftersom jag ännu inte hittat någon bokhandel med engelskspråkig litteratur... Så jag får väl fortsätta att missgynna USA och titta på en film som inte ger något kassaklirr åt Hollywood direkt... Sorry!

Shopping halleluja!

1 Läs mer >>
Ett stort brev landade i brevlådan härom dagen. Och det var till Noel. Gissa om glädjen var stor?! Det var alla snälla dagiskompisar som hade ritat teckningar till Noel och skickat. Glädjen var stor här! Och självklart var han jättestolt över att brevet var till honom och inte till pappa.

Teckningarna är jättefina och föreställer vad alla gjort över sommarlovet.





Den med bokstäver är från Noels bästis. Där står det kram och det var stort! Noel har ritat till svar men vi har inte skickat iväg det än. Annars ritar vi mest på stort papper. Vi har införskaffat en rulle papper från Ikea som vi lägger ut på golvet och då blir kreativiteten stor!

Idag halkade dock Noel på papperet när han glad i hågen kom hoppande. Så han slog i munnen i golvet och blev ledsen. Men snabbt glad eftersom vi kylde ner det hela med lite glass! Tänderna sitter fast och det är väl tur.

Tänk vad mycket glädje och stolthet ett litet (eller stort) brev kan tillföra! Tack snälla alla på Rubinen!

Det kom ett brev

1 Läs mer >>
Thomas tröttnade på allt taxistrul och hyrde en egen bil istället. Det här är lyxåket som vi ska ta oss runt med de närmaste fem månaderna.


Vroom, vroom...

Är faktiskt väldigt skönt att ha. Nu kan man t.ex. åka och handla utan att det ska bli ett projekt av det.

Det blev en egen b...

6 Läs mer >>
Jösses vad fort ett år går! För ett år sen låg jag väl på operationsbordet och "kämpade" och nu kämpar man med en klättrande och springande liten tjej. Man blir lite smått häpen över hur fort tiden går. Betyder det att jag också blir äldre?? Eller tyder det bara på att barnen växer och vi förblir unga för att vi springer efter dem hela tiden...

Idag firade vi Elin på morgonen med två paket som Noel hade gömt i sitt rum. Elin slank dock in och hittade dem stående i fönstret. Men det var för all del ett mycket bra gömställe!? Hon fick en nalle och en ritplatta som har gett mycket nöje under dagen. Hon har dock varit lite grinig trots sin födelsedag för hon fick lägligt nog sin 5:e tand idag. Det brukar aldrig gå smärtlöst förbi för varken henne eller oss andra.

Pappa lovade att komma hem tidigt, redan kl. 16 men strax efter 16 ringer han och säger att nu sitter jag i bilen. Åh, jag har väl talat om att vi har blivit med bil i Kina? Nåväl, inte helt och hållet vår men i alla fall vår för tiden vi är här. Det är en liten citroen som nog ska räcka till när vi får besök också. Skönt att slippa alla taxichaufförer och allt väntande när vi gör utflykter!

Tillbaka till ämnet, han kom hem och hade köpt ett paket till. Lyckan blev stor hos både Elin och Noel! Det var vilda djur lego a la made in China lego. Inte samma kvalitet men dock betydligt billigare (ledsen Gabriella.... men vi har inte så mycket välja på här...). Och ska vi vara ärliga så bryr sig inte barnen nämvärt. Nu fajtas dock barnen eftersom Noel bygger och Elin river... Men pappa är bäst på att köpa presenter!


Lego i all är men här får man hålla till godo med lite lägre kvalitet och betydligt plastigare men dock lika roligt!


Så här glad blir storebror över Elins paket! Undrar just vem som har störst glädje just för tillfället?

Hon ser dock inte helt ledsen ut, vår lilla birthday girl!

Efter paketöppnande så bjöd mamma på delikata microuppvärmda rester från lunchen och tårta. Tårtan hade barnen hjälpt till att göra på eftermiddagen. Med det otroligt stora kök vi har och alla ingredienser (eller inte) så blev det en mycket enkel kakmix som snabbt vispades ihop och tillagades. Sen köpte vi färdig amerikansk frosting, mjölkchoklad, och uppe på toppen blev det grädde och mint m&m's. Man tager vad man haver! Elin var i högvarv och älskade att kladda med tårtan. Hon är ju inte direkt rädd för att bli kladdig... Pappa var mindre glad och menade att den enda som tyckte det var kul var den som höll i kameran... Thomas gillar inte när barnen kladdar, lite pedantisk som han är. Men de har roligt och det sägs vara utvecklande så lite får han väl stå ut med, eller vad säger ni?!? Säger hon med lite ironi i rösten eftersom jag själv tycker det är lika enerverande men står väl ut med det emellan åt.


Man tager vad man haver när man bakar utan sitt svenska skafferi! Men en tårta blev det i alla fall...







Så här nöjd blev Elin. Som ni ser så åkte klänningen av för att rädda den från allt för många fläckar.


Pappa ser misstänkt bekymrad ut trots glädjen i Elins ansikte!


Tårta är gott! tycker Elin.

Jättegott!!

Ja det var den födelsedagen. Nu är det bara två kvar i september. Måste ju också berätta att Noel fick post igår. Men vad den innehöll får ni veta mer om imorgon!

Vår lilla birthday...

3 Läs mer >>

Kära svenskar, om ni visste hur bra ni har det! Och kära expatriats med bil och chaufför, om ni visste hur enkelt ert liv är! Vi har idag varit nere i så centrala delar av Peking att man inte kan komma så mycket mer centralt. Eller mer besökt och turistiskt. Vi var utbjudna på lunch av en kinesisk kollega till Thomas. Den berömda Peking ankan. Så nu har vi testat denna kulinariska läckerbit. Eller vad sägs om ankfötter, anknäbb eller ankinälvor? Här pratar vi inte någon anklever eller foi gras här inte. Vi tackade artigt nej till alla ovanstående delar av menyn och fick i stället prova den mest berömda helgrillade ankan, men även andra rätter som anka i sötsur sås med ananas och anka med cashewnötter. Den rostade ankan äter man skivad som man doppar i en nästintill svart sås och lägger i pannkakstunnt bröd. Det var faktiskt urgott! Det var Wei Wei, hans fru och deras 1-åriga son samt Wei Weis svärmor som bor hos den, och har gjort så de senaste 7 månaderna, för att hjälpa till med babyn. Wei Weis fru, Mary, pratar jättebra engelska så dagen blev betydligt lättare än jag hade förutspått.

Allt står på en rund platta som går att snurra på. Sen plockar man med sina egna pinnar direkt från faten och skålarna.

Wei Weis och Marys son hade som alla andra barn i Kina grenlösa byxor. Underbart när svärmor helt plötsligt säger något till Mary och hon hämtar ryggsäcken och börjar torka upp kiss från golvet under duken. I Kina kan allt hända! Annars är de faktiskt väldigt duktiga på att förutspå när barnen behöver uträtta sina behov.

Efter middagen gick vi för att leta efter hutongerna (de gamla delarna av Peking med smala gränder) men konstaterade snabbt att man nästan måste ta hjälp för att hitta dem och då underlättar det om man inte har barnvagn. Så istället gav vi oss av till Himmelska fridens torg. Ett jättestort, pampigt torg. Av någon anledning var det idag näst intill folktomt (med kinesiska mått mätt i alla fall). Man kunde nästan känna den militäriska känslan ligga kvar över torget. Det gick vakter och marscherade över torget. Och så skurade de torget för hand, bit för bit. Otroligt! Tänk er 10 kineser ligga med varsin skurborste i handen och skura ett torg på 440 000 m2 eller lika stort som nästan 62 fotbollsplaner! Jisses, inte skulle jag vilja ha deras jobb. Känns som det skulle ta en hel evighet. Och ständigt har de någon som passar på dem för att kontrollera att jobbet görs bra… ”Hej, vad gör du? Jag är förste skurerska på Himmelska fridens torg.” Ja, jösses, bara 439 000 m2 kvar att skura.






Nu, för att knyta an till varför alla ni andra har det så bra, så ska jag bara tala om att det tog oss säkert 1-1,5 timma att hitta en taxi som ville köra oss hem! I 28 graders värme med två barn som bara blev tröttare, och en mamma som fick skoskav i sandaler… Ja, det var synd om oss! Tyckte jag i alla fall. Men till slut hittade vi en taxichaufför som faktiskt visste vart vi skulle. Men det tog längre tid än nödvändigt att komma hem och det visade sig ju på priset också. Här kan de ju ta vilken väg de vill för vi kan ju inte säga så mycket till dem eftersom de inte pratar engelska! De är smarta. Så jag säger bara, njut av livet när ni kan prata med dem ni behöver och var glad för att de faktiskt förstår vad ni säger och vill. Och för att ni kan få tag på en taxi utan att spendera 1 timme varje gång…

Pekings mest kulin...