Igår, 1 oktober, var det Kinas nationaldag. De har förberett dagen hela veckan genom att hänga upp lyktor och ställa ut blomsterarrangemang. Enligt min guidebok om Peking så skulle det vara ståtligt firande med parader nere på Himmelska fridens torg så vi bestämde oss för att åka ner dit. Men med tanke på trafiken och möjligheten att parkera nere i city (speciellt en sån här dag) så bestämde vi oss för att prova tunnelbanan. Den ska vara mycket bra även om den inte är så utbyggd än. Sagt och gjort vi tog oss till tunnelbanestationen närmast oss men där gick inte och parkera. Det fanns en parkeringsplats med bilar parkerade men bara gudarna vet hur de kom dit för det fanns ingen väg in. Alla som satt där pekade runt så vi körde runt men där fanns inte någon väg in. Så till slut så tog vi oss till nästa station som Thomas hade tyckt att vi skulle köra till från början. Där hittade vi ett fält vi kunde parkera på med några andra bilar men ingen riktig parkering. Vilket i och för sig känns logiskt… Har man bil behöver man inte åka tunnelbana! Duh, det hade väl vilken idiot som helst kunnat räkna ut. Men nu är vi inte pekineser utan svenskar. Nåväl vi kom till tunnelbanan och lyckades köpa biljetter och innan vi kom iväg så gjorde vi succé som vanligt med två blonda barn. De blev burna, bjudna på kakor och allmänt beskådade.
För att komma ner så behövde vi ta 3 olika linjer med byten och låt mig säga det var inte det smidigaste vi gjord. Det är knökafullt på Pekings tunnelbana! Och då menar jag inte knökafullt enligt svenska mått mätt utan enligt de kinesiska. Här står folk i princip på varandra och när man ska gå ombord på tågen så går ju givetvis de som ska åka med in innan de som ska av går ut. Helt vansinnigt. Men det finns inget kösystem alls här. Det är djungelns lag som gäller, så ut med armbågarna och skynda dig innan dörrarna stängs. Och det var långa sträckor att gå mellan linjerna och inga hissar eller rulltrappor. Undrar just hur handikappade eller äldre gör? Vi bar barnvagnen upp och ner i ett virrvarr av gångar men det var billigt! 4 yuan per person tur och retur, det blir 4 kronor tur och retur. Men det var inte värt det... så det skippar vi nästa gång.
Nåväl ner kom vi men stationen vi skulle av på var stängd. Det fick vi gissa oss till eftersom de gav ett meddelandet på kinesiska vid stationen innan och en hel massa människor rusade av som tänkt stå kvar. Så vi fick en längre promenad än väntat. Men nere på torget var det så annorlunda det kan bli från när vi var där sist. Då var det folktomt, nu var det fullt med folk som viftade med ballonger och flaggor. Känns ju lite tvivelaktigt för oss som inte står för kommunismen som de hurrar så för. Men torget var fint prytt med stora blomsterarrangemang och det var festlig stämning.
Otroliga planteringar hade gjorts på torget.
Folkmassan på Himmelska fridens torg den 1 oktober 2011.
På söndagen så åkte vi med våra amerikanska vänner till Beijings botaniska trädgårdar. Vi hade underbart väder. Vi hade packat med oss pick nick och satte oss och åt på en gräsplätt. För Thomas och mig kändes det konstigt då vi inte såg röken av våra barn på säkert 20 minuter. Dan och Colleen har 5 barn och de 3 äldsta (8, 10 och 14) hjälpte alla till att passa de mindre. Efter maten vandrade vi omkring i parken och såg väl ungefär halva. Vi åkte hem med två trötta barn och föräldrar efter 6 timmar! Underbart! Goda vänner är inte lätt att hitta men när man gjort det är det bäst att underhålla vänskapen!
Nog väcker man uppmärksamhet när man är så många...
Elin och Rachel går omkring. Rachel var otröttlig och helt underbar mot Elin.
Noel lekte hej vilt med de andra killarna. Inte spelar det någon roll att de pratar engelska och han svenska.
Det var en mycket härlig helg till ända och den här veckan är det semester i Kina. Alla är lediga så det blir inga sevärdheter den här veckan. Thomas är ensam på kontoret och sliter men förhoppningsvis så kan han jobba lite kortare dagar i alla fall. Skönt dock för honom att få undan lite, när det inte är någon på plats. Det brukar vara lättare när man får jobba själv. Men vi är glada att han kommer någon timme tidigare så vi får rå om honom lite mer än vanligt.
En vänlig kines skänkte Elin en ballong. Finns det något roligare när man är barn?
