0 Läs mer >>
 
 
Eller hur?? Tiden flyger i väg i en hiskelig fart och jag försöker bara hänga med. Har inte skrivit på länge och det här kommer rakt från hjärtat. Inget skrivet i förväg som jag hunnit redigera eller fundera över. Jag bara satte mig ner och insåg att det är evigheter sen jag skrev något senast.
 
Vad har hänt? Så mycket och ändå så lite. Detta är det svåra med att leva ett expat liv. Ja visst, vi är otroligt priviligerade. Vi har hemhjälp varje dag från 8 till 17-18. Hon städar, tvättar, stryker och gör allt som vi ser som jobbiga måsten hemma. Att slippa dessa måsten minskar påfrestningarna, stressen och bråken i familjen. Absolut!
 
Och vi har en chaufför som kör oss överallt. Vi behöver inte ens köra bil, utan kan läsa, jobba eller lyssna på ipods i bilen. Fantastiskt tänker ni, eller hur? Men just bilen tycker jag är lite jobbig. Bara tanken på att sätta mig i en bil och köra själv dit man vill, när man vill och hur man vill är inte att underskatta! Nog för att jag ska erkänna att jag faktiskt inte har någon som helst lust att köra i Manila men det är en helt annan sak....
 
Några av er noterade säkert att jag skrev hur man vill i stycket ovan. Och ja, jag menar hur man vill! Trafikregler och annat är inte riktigt som hemma. Här kör man mellan filerna om man kommer framför en bil. En bil! Hey, den kommer köra om dig i nästa korsning. Men det spelar liksom ingen roll. Om de kan köra om någon genom att gena över en fil, bygga en ny fil eller köra i vägrenen och köra om på fel sida så gör man det här. Oftast tjänar vi inget som helst på det tidsmässig men det är bara så de gör här.
 
En annan sak som är vanligt i trafiken här är att man kör kortaste vägen, till sträckan det vill säga. Så jämför vi två vägar den väga 1 till ställe A är kortare men krokigare och mer landsväg jämfört med väg 2 som är motorväg men 5 km längre så väljer man väg 1. De gånger då Thomas har försökt argumentera med vår chaufför om att det är bättre att ta en längre väg till sträckan om den är bättre byggd går inte att räkna. Och vad får vi till svar? Yes, sir. Men han kör den väg han vill ändå! Man får luta sig tillbaka, ta sin bok och skratta åt det....
 
En annan sak vi börjar bli vana vid här är hur det fungerar i affärer. Vi är i mataffären. Jag letar efter majs, men hittar inte. Så jag frågar: "Excuse me, where can I find corn?". Och får garanterat följande till svar: "Corn, out of stock ma'am." Två gångar längre bort hittar jag självklart majs. Det känns som "out of stock" är ett default svar som ges till allt.
 
Och allt här tar tid! Kommer du hit - förbered dig på att vänta. Vi har lyxen att ha ett spa på området. Detta stängde man i mitten av oktober för renovering. Det skulle öppna 1 december. 1 december kom och gick utan att de öppnade. Nytt meddelande förkynnade att 1 januari skulle de öppna. Men nähä då. Sen flyttades det till 1 mars. Det har vi också passerat. Nu när vi frågar säger det bara: "Don't know ma'am". Nej precis, kanske hade varit bättre att säga det från början?
 
I affärer så har du biträden som följer varje litet steg du tar. Oavsett om du behöver hjälp eller ej. Konstant någon som monetorerar dina minsta rörelser. När du betalar kikar de på varan, vänder och vrider på den, kollar priset 3 gånger innan de slår in den i kassan. Lägger det åt sidan, tar betalt och skickar kvitto och vara till nästa människa som kollar och signererar kvittot att det stämmer med varan som är köpt och skickar det vidare till nästa som lägger det i en påse och häftar ihop påsen med kvittot dithäftat för extra säkerhet om någon mer vill kolla. Jag som brukar ha påsar med mig, de där miljövänliga ni vet, vänder ju upp och ner på hela deras system!
 
Men vi har lärt oss att skratta åt vissa saker, andra gråter åt. Men för att vända på myntet och avsluta med några positiva saker så har ni här några punkter som jag älskar:
1. Många hälsar på dig! Även när du passerar dem på väg till eller från skolan.
2. De flesta kvinnor är galant uppklädda, även till vardags! Man blir glad av att se det. Vi borde lära oss att gå mindre i jeans och mer i känning och kjol! Så snyggt!
3. Massage, manikyr och pedikyr kostar en spottstyver. 1 timmes massage kostar i genomsnitt 100 kronor.
4. De har otaligt med vackra öar här! Och vi behöver börja besöka fler....
5. De fletsta pratar engelska.
6. Du kan resa till så många fantastiska ställen med bara några timmars flyg - Thailand, Hong Kong, Japan, Borneo, Singapore, Darwin. Till och med Hawaii är närmare härifrån än från Sverige.
7. Att ha hjälp hemma kostar inte så mycket. Vilket ger mer tid till familjen.
 
Tack och hej! Nu ska jag hämta barn och ta med till baletten som Elin går på efter skolan, i skolmiljö. Så smidigt! Trots att det inte finns fritids så har det Efter skolan aktiviteter i skolans regi. Supereffektivit och så bra! Den gymnastik och den baletträning hon får här kommer bli svårt att hitta när vi flyttar hem.

Time flies when yo...