0 Läs mer >>

Lov och ingen skola en hel vecka, vad gör man då? Jo, man åker iväg från storstadens brus och dus och avgaser till en vacker badstrand mitt i djungeln! Eller det gjorde i alla fall vi på barnens höstlov eller mid term break som de kallar det här. Vi hade på rekommendation från en vän bokat in oss på Mangrove Cove i Puerto Galera för 5 dagar av familjetid.

 

Vi åkte klockan 7 på söndagen från lägenheten med vår bil och chaufför som körde oss ner till Batangas som ligger ca 1,5 till 2,5 timmar söder om Manila. Tidsspannet beror självklart på trafiken. Men vi hade tur, bitvis var vägarna alldeles tomma och vi var nere i Batangas redan efter 1,5 timmar. Där stod en privat båt och väntade på oss och vi åkte den cirka timlånga båtfärden direkt till Mangrove Cove. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss, men när båten sakta gled upp på sandstranden så kändes det som vi kommit till paradiset.

 
 

På en sluttning mitt i djungelgrönskan ligger 3 hus vackert inmejslade i naturen. Detta lilla paradis ägs av en engelsman som har byggt en riktigt pärla här. Utan att förstöra naturen har han anpassat husen och stigarna runt den lilla stranden på ett näst intill perfekt sätt. Det är verkligen en liten oas mitt ute i ingenting. Runt omkring är det palmer och papayaträd och massor av konstiga djur. När strömmen går är det becksvart och då menar jag på det där sättet som det aldrig blir i stan svart. Jag menar, vem släckte lampan mörkt…

 
 

Vi har njutit av att ha en egen kock, Mavic eller Magic som vi kallade henne. Hon kan trolla i köket och slänger ihop de mest fantastiska rätter. Eller så är det bara för att vi har lyxen att slippa handla och laga maten själva som det smakar så gott? Vi bestämmer bara vad vi vill äta och när vi vill äta så fixar hon allt. Vilken lyx är inte det??

 

Vi har varit på några utflykter också. Två vattenfall har vi besökt och en dyk- eller snorkeltur, allt beroende på vad vi hade förmåga att göra. Vattnet är alldeles ljummet och dagarna varma och svettiga och kvällarna alldeles lagom. Efter maten har vi spelat kort eller kinaschack till klockan 8 då vi dragit oss tillbaka för läsning eller arbete. Total avkoppling på det stora hela.

 
 

Snorkelturen var helt underbar! Den fick mig att komma ihåg varför jag faktiskt tog dykcertifikat för så där en halv evighet sedan. Men här funkade det lika bra att snorkla. Jag och barnen åkte till Giant Clams och Coral Garden. På båda ställena fick vi hoppa i en mindre båt som tog oss ut och vi fick hänga i ett rep längs med båten som sakta åkte runt och gav oss en magisk upplevelse. Vi såg två stora havssköldpaddor! Vilken lycka!! Det är bara så häftigt att hänga där och se en sköldpadda simma fram under en!

 
 
 
 

När vi stannade båten simmad fiskarna fram till mig. Guiden skämtade med barnen och sa att ”mamma ser ut som bröd och de vill äta upp henne” och det kunde nog vara sant. Och visst ville de smaka lite på mig. Det var som att vara mitt i ett underbart tropiskt akvarium med fiskar i alla möjliga färger och former och koraller i underliga formationer och färgkombinationer! Detta är fortfarande min största upplevelse, att dyka eller snorkla. Det är så magiskt, precis som att stiga in i en ny värld där man får vara med på världens bästa kalas. Det dukas upp det bästa havet har att erbjuda. Vi måste alla tänka på att rädda haven och det vi har. Jag blir så ledsen här jag ser allt skräp som slängs utan att tänka sig för. Det kommer sakta men säkert att förstöra allt vackert vi har vare sig det är i haven eller skogarna. Så om du inte redan gör det, börja skänka några kronor till Värdsnaturfonden eller någon annan fond som räddar och bryr sig om att vi på sikt ska kunna fortsätta att se och uppleva djur och natur på nära håll. Det ska jag göra!

 

Vi var också ute och vandrade i djungeln till Aninuan Water Falls. Ett litet vattenfall mitt ute i ingenting. Men det var en fantastiskt vacker promenad i djungeln längs med vattnet som sakta ringlade sig fram. Och vår guide pekade ut hela skafferiet längs med vägen. Vi passerade avokado, chili, papaya, kakaobönor, kaffeträd, medicinväxter och mycket annat.

 
 

Nu är vi hemma igen. Tillbaka i verkligheten fylld med arbete och vardagssysslor och på måndag är det skolan igen.

 

Men vi fick en sista fantastisk kväll med en solnedgång som inte gick av för hackor. Man blir varse om att man verkligen ska passa på att leva i nuet för det får man aldrig tillbaka när man står och tittar på dessa magiska färger.

 

English

 

Mini get away to Puerto Galera

 

Break time and no school for a week. What do you do? Well, we decided to get away from the buz of the big city and go to a beautiful beach and the jungle! On recommendation our destination became Mangrove Cove in Puerto Galera for 5 full days of family time.

 

We left at 7 am Sunday morning from our apartment with our car and driver. He drove us to Batangas about 1,5 to 2.5 hours south of Manila, all depending on the traffic. In Batangas there was a boat waiting for us to take us the 1 hour long ride to Mangove Cove. I am sure what we expected before we eft, but as the boat slowly stranded it felt like we had arrived in paradise.

 

On a hill side in the middle of the most green place you could ever find was 3 houses beautifully carved into nature. This little paradise is owned by an English man who has made this place one with the nature. The houses and the pathways are so intertwined with the greenery around that it feels all natural. It is like a real gem. Around you there are palm trees and papaya trees and tons of strange animals. Some that you don’t want to know about. And when the power cuts (and let me tell you it does often….) then it is pitch black and with that I really mean pitch black. Black in the way that you never experience in a big city.

 

We had our own cook, Mavic or Magic as we called her. She was a true magician in the kitchen and cooked us some fantastically delicious dishes. Or maybe it was just because we had the luxury of not going shopping and cooking and all that on our own? We just decided what we wanted to eat and she did her magic. Isn’t that luxuary?

 

We also made some excursions. Two waterfalls and one dive/snorkel trip. The water is warm and the days are sweaty but the nights are lovely. After dinner we played some checkers or cards before we went to bed for some reading or working at 8 pm. You wake up early because your rhythm follows the light.

 

The snorkeling was great! It really dawn on me why I got my diving certificate half a life time ago. But here it was just as good to snorkel. I took the kids to Giant Clams and the Coral Garden. In both places we had a smaller boat take us over the places hanging onto a rope beside the boat. You got to see everything but didn’t have to do anything. It was plain magic! We saw two big sea turtles! Such a luck! It is so powerful to see the turtles swim underneath you.

 

As soon as we stopped all the fish came up to me, really close. The guide joked with the kids and said that I looked like bread because of my skin color and that they wanted to eat me. It could probably be true. It was like being in a tropical aquarium with all fish in all the possible colors and shapes and with corals in different shapes and colors. To dive or snorkel is still one of the best and biggest experiences I can do. It is so magical. Just like being welcomed into a new world where you will only stay for a short time, but you get to take part in all the great things they have to offer. Probably like letting loose a child in a candy store! But the we all have to take care of this treasure and maintain it for the future generations. I get so said when I see all the trash that gets thrown in the forest and oceans. It will slowly deteriorate and destroy all the wonders we get to borrow. So, let’s all do what we can to take care and maintain what we got. If you don’t already do it, join me and start giving a few Euros a month for a healthier world!

 

 

We also went trekking to Aninuan Water Falls. A smaller water fall in the middle of the jungle. We got a nice swim and then we walked for about an hour passing half a kitchen supply! Avocado, chili, papaya, coco beans, coffee trees, medicine plants and so much more.

 

Now we are back home again, in the reality filled with work and daily duties and on Monday schools back.

 

But we got one last fantastic evening with a sun set to die for! You realize that you need to make the most of your life. If you don’t you will never get it back…

 

 

Minisemester till ...

0 Läs mer >>

Oj oj oj vilken aktiv helg vi har haft. Även om vi inte har haft dagarna fulla av aktiviteter har vi varit fullt upptagna med nya påhitt.

 

Fredagen var vi hemma och lagade fredagsmiddag och hade mys. Yes, självklart tacos ifall ni undrade. Vad är en fredag i svenska barnfamiljer utan tacos? Kronfågels försök att introducera kyckling som fredagsmat var väl snart bortglömd. Kommer ni ihåg den? https://www.youtube.com/watch?v=R8d7pXJ8ecg

 

Jag säger bara tacos rule our Friday dinners. Så bra med olika grönsaker som man plockar själv efter tycke och smak. Och vi hottar ju till rätten med Doritos chips att plocka upp de sista smulorna med. Har ni inte provat Doritos cheese, så gör det! Ingen tacos utan Doritos!

 

Sen softade vi i soffan med en film för lördag morgon startade tidigt! Vi hade bestämt oss för att testa La Mesa Eco Park. Så vi gav oss av 7.30 för att försöka undvika den värsta trafiken. Men ack så vi bedrog oss. Man lär så länge man lever, speciellt i Manila…. Man får nog allt vara ute tidigare än 7.30 om man ska missa trafiken. Det tog oss säkert 1,5 timme att åka de få kilometerna norrut till Quezon City där det ligger.

 
 

Vår chaufför, Vic, släppte av oss utanför entrén och vi började vår vandring in. Vi trodde det skulle vara ett stort skogliknande djungelområde, men det behövde man tydligen boka dagen före om man ville in i. Ingen allemansrätt här inte. Eller så är de bara rädda för att man ska gå vilse där inne. Eller så vill de bara anställa fler människor som får betalt. Vilket som, dit fick vi inte gå. Så vi hamnade i Ecopark. Och det var inte illa, men våra högt ställda förväntningar på en djungelvandring kasade sakta men säkert ner ju längre in i parken vi kom.

 

Ganska snart stod det klart att hit åker alla i Manila för att ha kalas, få en naturupplevelse eller helt enkelt en utflykt för skolor. Det fanns mycket att göra i parken, men med vår bakgrund av natur (och då tänker jag först och främst kanske på Sverige!) så är skogen tillgänglig för alla. Parkerna är välbehållna och i bra skick. På Malta fanns få parker, vissa väldigt fina och andra mer en gräsplätt. Inga skogar på Malta så här reser sig Filippinerna högt över standarden vi är vana vid! Men Malta har havet när var man än är och det räcker långt!!

 Ett Självklart val av barnen att testa!

 

Utsikten var bra där uppifrån! Om man bara hade kunnat stanna med näsan dit man ska...
 

Det fanns en zipline och självklart skulle vi prova den. Vi gick upp först för att titta ut över dammen som ligger bredvid och på väg ner fann vi en stig som ledde mot ziplinestarten och självklart tog vi den. Det var dock inte den ”riktiga, officiella vägen” men fram kom vi trots högt gräs och träd.

Undrar just om vi tog rätt väg?!
 
 
Men sagolikt vackert var det med en av mina favoriter, murgröna!
 

Vår nya lilla äventyrska skulle ju självklart åka först vilket Noel var okej med också. Så först åkte Elin sen skulle jag åka och filma utsikten och äventyret. Det var lite svårare än jag tänkt eftersom jag hela tiden snurrade runt så jag hade ryggen eller vänster sida åt det håll vi skulle. Och jag har ju svårt att hålla tyst, så mellan varven hör man mig fnissa och oja mig. Noel kom sen och sist Thomas. Får väl tycka att jag hade den perfekta vikten för jag var den enda som hela vägen fram!

Zipped up and ready to go!
 
Elin var först ut.
 
Noel blir hämtad.
 

Efter detta gick vi vidare in i parken och vandrade i den lilla djungeln, vilket var riktigt härligt! Det fanns också en orkidépark i parken vilken tyvärr inte hade så många blommande orkidéer men var vacker i sig. De hade även några swimmingpooler men de vi har i området är så mycket finare så dessa skippade vi. En liten sjö för fiske. Tyvärr inte så bra omhändertagen så den stackars fisken som finns där vet i sjutton hur den mår.

 
Så grönt och otroligt vackert!
 

Vi hade lite pannkakor med oss som tidig lunch. Den smaskade vi på innan vi tog oss till cykelstationen. Man kunde hyra cyklar och cykla runt, runt på en liten yta. Elin ville prova men tyckte det var svårt i början. Det fanns många lösa stenar, gyttja och gräs och vägen var smal med många barn på. Nåväl var väl skönt att hon fick träna lite till så hon inte hinner glömma bort hur man cyklar innan vi kommer till en plats där man faktiskt kan cykla på riktigt.

 

Det fanns också en väldig massa vackra blommor, som jag blev tvungen att föreviga. Så förlåt alla blomsterbilder…. Det blev en härlig halvdagsutfykt!

 

 
 
 
Så otroligt mycket prunkande växtlighet!
 

Efter detta äventyr blev det en dusch och middag. Vi hamnade sedan framför TVn med Jönssonligan. Första gången med barnen. De tyckte mycket om filmen så vi lär väl gå igenom alla Jönssonligan filmerna. Synd bara att morfar inte är här och kan se dem alla med barnen, han älskar filmerna!

 

Söndag morgon startade hutlöst tidigt för att vara en ledig dag… 05.30 ringde alarmet. Det var dags för första skolaktiviteten för oss nyanlända. Fun Run eller Give, Run, Have Fun! Ett lopp där alla pengar går till välgörenhet. Det var självklart också en bake sale, priser för bästa utklädnad, korv till försäljnig och mycket annat. Elin och jag sprang 3 km och Thomas och Noel sprang 6 km. Lite jobbigt i värmen tyckte Noel som annars brukar vara bra på att springa. Lite för mycket iPad, tyckte vi…. Men det var ju bra att han kanske upptäckte det så vi kan få ut dem på lite mer aktiviteter! Loppet startade 7 vilket var ett måste med tanke på temperaturerna som blir så fort solen går upp. Jag är jättestolt över mig själv, främst efter som det är jag som skriver, som efter ingen konditionsträning ändå tyckte det var hyfsat enkelt!

Självklart representerar jag team Silverspin!
 

Vi var hemma strax efter 9 och duschade. Sen åkte Thomas och jag för att handla lite mjölk och annat smått och gott. Vi brukar åka till S&R, en stor affär där man måste vara medlemmar för att handla. De har väldigt bra, ren mjölk. Jag säger ren efter den är utan tillsatser. Sen var det bara några småsaker, som vatten, och lite annat vi behövde. Det vara sista dagen av S&Rs rea så vi tänkte det kan väl vara roligt att få se den men samtidigt trodde vi den värsta anstormningen skulle vara över. Ack så vi bedrog oss!!! Det fanns första hjälpen hjälp tillgänglig utanför och polis på plats. Vakter i varje hörn i affären för att guida köerna till kassan…. Det slutade med att Thomas och vagnen stod i kö och jag sprang och plockade det vi behövde. Så hmm, om jag inte vet att det är superpris på något jag verkligen behöver så lär jag hålla mig borta i fortsättningen! Men nu har vi provat det!

 

Efter lunchen var det dags för Elin, cirkusprinsessan, att fortsätta sin trapetsträning. Och det var absolut inga där så det blev mycket träning och många hopp! Sen avslutade vi kvällen med en riktigt härlig köttbit, ungsrostad potatis och Lottas ”hitte-på-sås”. En härligt välfylld helg mitt i Manila!

 

 

 

 

 

 

En aktiv helg i Ma...

0 Läs mer >>

Min lilla Spindelman, så stolt och glad jag är att du valde just oss till föräldrar. Och nu har du förgyllt våra liv i ett helt decennium! Var har den tiden tagit vägen – 10 år?

 

Du var så efterlängtad inte bara av pappa och mig utan också av mormor och morfar som skulle få sitt första barnbarn. Du var enkel att bära i magen, till sista månaderna då du började bråka med mig. Till slut så blev det ett akut kejsarsnitt. Kanske var det ditt sätt att hitta en väg ut till oss? Pappa fick ta hand om dig första natten, alldeles själv eftersom jag låg på IVA. Tur att han var van. Han satt och sjöng för dig hela natten och sen klockan 7 morgonen efter fick jag äntligen träffa dig!

 

Du var så liten och smal, men så söt och fin med alla 10 fingrar och tår på din välskapta lilla kropp. Det var en sån fantastisk känsla att få hålla i dig för första gången. Nästan så jag trodde att du skulle gå sönder. Det var morfar som gav dig smeknamnet Spindelmannen. Just för att du var så smal, så smal men med långa armar och ben.

 

Vi fick stanna på sjukhuset några dagar för att se att du åt ordentligt och gick upp i vikt. Det var skönt för mamma också att hinna återhämta sig lite efter snittet. Men sen fick vi komma hem och boa till oss ordentligt. Du hade det så besvärligt med magen i början och skrek och skrek så mamma också började gråta. Vi satt uppe i soffan på nätterna och grät båda två, tills pappa hittade oss och hjälpte till. Tur att det gick över!

 

Efter de första månaderna så var du ständigt leende. Så härlig och glad! Vi åkte ofta upp till mormor och morfar och hälsade på! Tog promenader utomhus och vilade tillsammans. Bara att ligga och snusa på ditt lilla huvud gav mig ständiga lyckorus och när jag nu tänker tillbaka på det letar sig ett litet leende fram på mina läppar.

 

Det är svårt att tänka sig hur livet skulle varit utan dig. Så tråkigt och grått allt hade varit då. Det är så fantastiskt att få vara med dig under din uppväxt. Se dig växa både på längden, men också som människa! Det är så mycket du klarar av! Du förvånar mig ständigt på ett positivt sätt! Din person är som alldeles egen liten stjärna på himlen, lyser så klar och ljus!

 

Älskade Noel fortsätt:

  • Att vara nyfiken på livet!
  • Att vara snäll mot alla runt omkring dig!
  • Att ständigt lära dig nya saker!
  • Att inte ge upp när det är svårt!
  • Att alltid hjälpa andra när det behövs!
  • Att finna lyckan i det lilla!
  • Att inte ta motgångar personligen!
  • Att ta dig an livet med ett leende!

 

Men mest av allt – fortsätt att vara DU. Du är bra som du är, du är tillräcklig som du är och du är alltid, alltid älskad av oss runt omkring dig precis som du är!! Om du inte kommer ihåg något annat så kom ihåg det – DU ÄR SÅ ÄLSKAD!

Födelsedagsmiddag Din Tai Fung, vald av födelsedagsbarnet själv!
 
 
Dumplings - så gott!!
 
Kyckling!
 
Vårrullar!
 
Och lite spelande!
 
Många biljetter blev det i lojalitetspoäng. Lite konstigt system, men hej, vi bara hänger med!
 

English:

To Noel

 

My dear little Spiderman. I am so proud and happy that you picked us as your parents. You have made our lives a true blessing for a decade now! They say time flies when you’re having fun, but this, well where did it go??

 

We waited, and waited for you for 9 long months. Not just me and dad, but also grandma and grandpa as you were their first grandchild. You were so easy to carry up until the last couple of months when you started fuzzing with me. I ended up with a C-section. Maybe that was the only way you found to come out to us? Dad had to take care of you the first night, all by himself since I ended up in the ICU. Luckily, he had practiced. He sang to you the whole night and finally by 7 am I got to meet you!

 

You were so tiny and thing, but so cute and nice with all 10 fingers and toes intact on your little body. It was such an amazing feeling to hold you for the first time. I almost thought you were going to break. Grandpa gave you your nickname – Spiderman! Because you were so long and thin with long arms and legs.

 

We stayed at the hospital a couple of days to make sure you ate and increased in weight. It was nice for me as well to relax and get some help to heal after the C-section. After that we went home and cozied up really good! You had such a hard first couple of months with a big stomach ache and you kept crying during the nights. Poor you. We ended up crying both of us, on the couch in the living room, completely wiped out, until dad came to the rescue!

 

After the first couple of hard months passed, we were a sunshine baby! Your face always had a smile on and you charmed everybody! We often went to see grandma and grandpa and took long walks with them, or rested together. The feeling of lying next to you, smelling your little body gave me such a feeling of true happiness and sheer delight. Even when I think about it now, I get happy!

 

It is hard to think about how my life would be without you. So empty, boring and grey it would have been. I get so happy to see you transform in to this little man! There are so many things you can do already! You constantly surprise me in a good way! You are like a little star at night, shining so bright and clear!

 

My darling Noel, continue:

  • To be curious at life!
  • To be kind to everyone!
  • To always learn new things!
  • To never give up when it is tough!
  • To always lend a helping hand when needed!
  • To find pure happiness in the smallest of things!
  • To never take challenges personally!
  • To always take on life with a smile!

 

But most of all – continue to be YOU! You are enough! You are always going to be loved by us, just the way you are! And if there is anything I want you to remember, it is – YOU ARE SO, SO LOVED!

 
 
 

Till Noel

0 Läs mer >>
Äntligen helg igen! Och då kommer den eviga frågan, vad gör vi i helgen? Vi har inte riktigt hittat vår rytm här än. Veckorna går fort med skola och arbete för de övriga i familjen och mathandling och middagsplanering samt möten och uppdateringar vad gäller skolan och allt annat som ska fixas med för mig. Eller helt enkelt bara simning, dusch och lunch och sen är det dags att hämta barnen igen. Dagarna går helt klart väldigt fort i veckorna. Som det säkerligen gör för alla barnfamiljer.

 

Så kom fredagen och vi visste fortfarande inte vad vi skulle hitta på under våra 2 lediga dagar. Något ville vi göra så vi inte bara hamnar hemma och helgen flyter på. Det är fullt görbart, men inget vi ville.

 

Så Thomas ville åka till Moa (Mall of Asia) ett av världens största shoppingcenter. Ja, ni hörde rätt. Thomas ville åka dit!! Mitt förslag var att åka till vulkanen eller risfälten eller något annat mer aktivt där barnen också skulle tycka det var roligt. Kanske för att jag håller i övrig shopping som det inte blir lika lockande att åka och göra mer shopping. I slutändan kompromissade vi så vi åkte först till Moa och sen vidare till Baluarte de San Diego, eller San Diego Gardens, på engelska.

 

Moa ligger vid kusten nära hamnen så vi fick tillfälle att se och promenera lite längs strandpromenaden eftersom vi kom 1 timme för tidigt! Det är sorgligt att se allt skräp som ligger och flyter längs kustlinjen här. Det blir lite flashbacks till Malta, vilket i detta fallet inte på något sätt är positivt. Här pratar vi miljöförstöring med plast och annat skräp som inte kommer att multna bort utan helt sonika flyter runt eller flyter vidare med nästa storm. Undrar när vi människor kommer vakna upp och inse att vi måste ta hand om allt vackert vi fått till låns?

 

 Utsikt från Moa mot havet och strandpromenaden.

 

Nåväl, själva Moa var bara stort! Så stort. På helt fel plan. Det fans ett syfte med att vi skulle shoppa förutom Thomas behov av skor och det heter bäddmadrass. Japp, vi hyr lägenheten möblerad men en bäddmadrass finns inte i vår säng. Som tur är så är den inte stenhård men sömnen skulle förbättras mycket av en något mjukare bäddmadrass. Så detta var vårt mål med dagen. Och vilken miss! Inte hittade vi någon bäddmadrass här. Noel bröt ihop och ville inte åka och shoppa (och det kan jag förstå!). Tror väl inte att det enbart beror på shoppingen… Känns som han just nu är väldigt upp och ner i sitt humör och vi hoppas att det är en fas som snart går över. En utvecklingsfas? Känns som vi är tillbaka till första åren när man skyllde allt på en utvecklingsfas. Han/hon äter inte – utvecklingsfas! Han/hon sover inte – utvecklingsfas! Han/hon är grinig – utvecklingsfas! Japp, vi är tillbaka där eller så är han helt enkelt förpubertal. Känns som vi har en liten tonåring i huset. Ena stunden stora killen som är självständig och inte behöver någon hjälp och i nästa är det gråt och kramar som gäller. Inte lätt att växa upp och bli stor! Och det är inte lätt när pappa vill åka och shoppa…. Hör det nu pappa! Ingen mer shopping på helgerna!

 

Det är väl att underskatta er alla att tala om att vi varken hittade skor eller bäddmadrass. Så vi åt lunch och åkte vidare till Baluartes de San Diego. Äntligen fick jag komma tillbaka till mitt älskade San Diego! Bodde ju i San Diego som ung och föll hals över huvud för denna underbara stad! Längtar tillbaka även om jag vet att det inte blir detsamma om man åker tillbaka. Livet är annorlunda nu. Inget studentliv utan ansvar där man förvisso pluggar massor, men ändå lever ansvarslöst och utan måsten. Nu har man familj och 3 andra att ta hänsyn till men någon dag vill jag visa de övriga i familjen min ögonsten till stad. För tillfället fick dock detta San Diego räcka.

 

San Diego Gardens vackra innergård.
 

San Diego Gardens är som en liten ädelsten, väl gömd bland storstadens höga byggnader och live och rörelse. Det är som att förflyttas till en annan värld. När man kommer in är det grönt, lugnt och stillsamt och allt är inringat av höga de höga byggnader man ser på håll. Det är en gammal bastion som ligger innanför murarna (Intramuros) vid den gamla spanska kolonialdelen av Manila. Det är som en stad i staden. Hade vi haft mer ork och tid hade vi nog gått runt i Intramuros längre men nu besökte vi bara trädgården. Här ligger det äldsta stenfortet i Manila som byggdes 1586, designat av jusiutprästen Antonio Sedeño. Det förstördes under den brittiska invasionen 1762 och renoverades åter 1764. Under andra världskriget förstördes det på nytt och numera är det en turistattraktion.

 

Två fina barn vid en skrothög?
 
Gröna ytor och många härliga murar att klättra på!
 

För mig kändes det som att komma in i en gömd eller kanske glömd del av staden. Runt omkring pågår livet som vanligt men här inne känns det som man tar ner hetsen och stressen några knop. Det går att andas och intrycken blir så stora. Allt är vackert och stilla. Det var inte särskilt många som besökte Baluartes de San Diego när vi var där vilket gjorde det än mer vackert. Jag kan tänka mig att det är ännu vackrare på kvällarna i skymningen eftersom det hängde urfräcka lyktor i alla träd. Såna hade jag gärna haft på altanen hemma i Skövde! I övrigt var det grönskan som gjorde mest intryck. Gräsmattor, blommor, buskar, bonsaiträd mjukade upp fortets ruiner och gjorde att murarna lockade till närmare undersökningar.

Gamla ruinen som trädgården kretsar kring.
 
En vacker grön oas mitt i storstadens djungel.
 
Utanför ringlar sig en golfbana så Elin fyndade. Nu blir morfar glad utropade hon glatt!
 

Allt har ett slut dock och vårt blev aningen abrupt. Förvisso behövde vi komma iväg med tanke på trafiken. Men både Thomas och min mage började säga ifrån. Vi har klarat oss hyfsat bra att anpassa våra magar till de nya bakterier som finns här, men just idag så bråkade de lite mer än vanligt. Så bättre att ta det säkra före det osäkra och komma hem! Allt som allt var den en härlig dag och Intramuros lockar definitivt till ytterligare besök.

 

English:

Weekend trips and to do nothing

 

Finally weekend again! And with that the ever-asked question, what we should do? We haven’t really found our rhythm yet. The weeks pass by fast with school and work for the rest of the family and with grocery shopping, dinner planning, meetings and updates with school and everything else that needs my attention. Or simply by me taking a swim, getting a shower and having lunch. That’s pretty much all I have time for before it is time to pick up the kids. Mostly due to the fact that it takes time to drop them off. But the week days go very fast. As I guess they do for all families with smaller kids.

 

Around the corner lured Friday and we still didn’t know what we wanted to do for our 2 days off. We wanted to get out of the house a bit. It is so easy to stay at home doing nothing by playing iPad, reading and voila it’s Monday again. This time we really wanted to do something together as a family.

 

Thomas wanted to go to Moa (Mall of Asia), one of the world’s biggest shopping centers. Yes, you heard right, he wanted to there!! I suggested to go to the volcano or the rice fields or something that the kids could enjoy as well. Going shopping just didn’t do it for me this time, maybe because I do the rest of the shopping? We ended up compromising. We first went to Moa and then on to Baluarte de San Diego or San Diego Gardens, in English.

                                                                                                                  

Moa is located close to the coast line so got to see the water and walk on the sea side promenade a bit as we arrived early. It was depressing to see all the trash in the water. This gave me real flashbacks of how it was in Malta. Unfortunately, not in a positive reflection. We talk so much about environmental concerns, banning plastic bags and doing a lot of things to minimize garbage and plastic that is not degradable to end up in nature. However, it is very visible that we do not do enough when you see the coast lines. It is lots and lots of plastic bags, plastic bottles and other trash floating around until the next storm takes it out to deeper waters and it ends up on an island or somewhere else. When are we going to wake up and realize that we need to take care of our Earth. We are only borrowing it!

 

Well, Moa was huge, enormous! So, so large in the very wrong way. However, our visit had a purpose except Thomas’ need for new shoes. It is spelled top mattress. Yup, we are renting the apartment furnished but that does not mean we get a top mattress in our bed. Luckily it is not as hard as it could have been, but our sleep could be better with one that is a bit softer. I wake up every morning with an aching body. But this was definitely not the place to find a mattress. And Noel had yet another break down. He did not want to go shopping (understandable!). It feels like we have a small little teenager in the house. So, big and responsible on one hand and so small and vulnerable on the other. We are hoping it is a phase and that it will pass soon. Feels like being back to when they were small. He is not sleeping – development phase? He is not eating – development phase? He is cranky – development phase? And it dawns on me that we are right back at where we started, the baby years. Same worries, same questions, same insecurity! It feels like having a young teenager in the house. On one hand very capable and wants to do everything on his own to suddenly wanting hugs and almost crawling up in the lap crying. It is not easy to grow up! And it doesn’t get easier when dad wants to go shopping…. Listen up now, Dad- No more Weekend shopping!

 

I know it is to completely underrate your ability in reading between the lines, but no we didn’t find shoes and no mattress either. Instead we had lunch and then went on to Baluartes de San Diego. Finally I got to go back to my beloved San Diego. I lived in San Diego, CA, when I was young (oh, now I sound like I am a thousand years old. Prehistoric even….) and I completely and utterly love the city. It is truly the city of my dreams. I so want to go back to visit and to show my family where I used to hang. What I used to do. I know it is not ever going to be the same as it was. Life is different now. I have responisiblities. No more student life where yeah, you do have to study, but that’s it. No planning dinners, drive to activities or do homework with someone else. But I feel that I want to share my gem with them. So hopefully one day…. Until then this San Diego will have to do.

 

San Diego gardens is truly like a little gem, well tucked into the high rising sky scrapers making up the city of Manila with all its hustle and bustle. It is like being transported to a whole different world. And when you enter is is green, calm and very quiet. It is an old bastion in Intramuros, part of the Spanish colonial fortification in the walled city of Manila. It is a city in the city. If we would have had more time and stamina we would have wondered around Intramuros on a guided tour. Now we have to come back for that. But this is the oldest fort made of stone in Manila and it was built in 1586, designed by the Jesuit friar Antonio Sedeño. It was completely destroyed during the British invasion in 1762 and renovated by 1764. During the WWII, it was destroyed again and is now a tourist attraction.

 

It felt like coming into a forgotten or maybe rather hidden part of the city. Life goes on around you but in there it felt like all the stress just was erased. I could breathe again and really take in everything that is happening around me. I was more present. Everything was beautiful and quiet. There were not very many visitors when we arrived and that made it even more beautiful. I can imagine that it is even prettier at night when the lights are turned on. There were these beautiful lanterns hanging in the trees. I would love to get those for my house in Sweden! Other than that, it was greenery that took me by surprise. Lawns, flowers, bushes, bonsai trees all made it seem a lot cozier and softer and really made the walls whisper to you to be explore them.

 

But everything has an ending (except the rope which has two!) and ours was abrupt. We did need to head home but both Thomas’ and my stomachs were telling us to get moving. We have not had a lot of stomach problems since we arrived, but today they did decide to give us a hard time. So, better safe than sorry! All in all, we had a lovely day at Intramuros which we definitely will visit again.   

 

Helgutflykter och ...