0 Läs mer >>
Man blir lite tagen av Malta när man landar. Sen hamnar man så småningom i ett stadie där allt blir vardagsmat. Men när man ser tillbaka på bilder och även som nu, när vi har besök och får se Malta genom deras ögon blir man lika tagen igen.
 
Det är otroligt vackert med den karga, men ändå varma, sandstenen mot det klarblå havet som skiftar i olika färger. Skådespelet som ljuset ger över Valetta vid soluppgång och solnedgång är helt fantastiskt. Tror aldrig jag kommer att se mig mätt på det.
 
Förra helgen åkte vi upp med några nyfunna vänner till Gozo som är den norra ön. Vi hade aldrig varit där och hade inga förväntningar egentligen. Vi åkte till en liten stad som hette Xlendi. Där hittade vi på rekommendation en liten mysig restuarang som blev vårt lunchställe. inbäddad mellan höga klippor, med en liten strand alldeles i närheten där barnen kunde kasta stenar när de ätit upp.
 
 
Efter maten tog vi trapporna upp för att titta på den fantastiska utsikten.
 
 
 
Och lika många trappor ner på andra siden ledde till en liten grottliknande utfart mot havet. Det var vackert, om än trångt och vingligt att ta sig dit.
 
 
På skärtorsdagen fick vi besök av Lena och Karin. Alltid roligt att få besök framför allt för barnen! Men också för oss. Dessutom uppskattar jag ursäkten att bege sig till Valetta igen. Älskar den här staden. Finns så mycket att se och så mycket historia att uppleva. Vi var på 5 D film om Malta vilket var fantastiskt roligt. 20 minuters film om olika slag som inträffat på ön, men också vad som gör den speciell och vad som är värt att se! Om Maltesernas drömmar då och nu.
 
 
Sen tog vi oss en promenad mot vågbrytaren vi ser från lägenheten. Passade på att ta detta fantastiska kort där vi ser vårt lägenhetskomplex i bakgrunden. Och med tre trallande jäntor i förgrunden!
 
Det blev en spännande promenad på vinglande klippor. Och mitt ute i ingenting mötte vi en kollega! Vad är oddsen för det??
 
 
Här är bron eller vågbrytaren från andra hållet. Vattnet var helt fantastiskt klart! Kul för barnen att få hoppa och springa runt på klipporna. Själv hittade jag lite glada budskap inskrivna på klippväggarna.
 
 
Will for sure do that, if I get in the mood for creativity! Or please pass it on to me!!
 
Kanske inte precis kreativitet, men jag ska i alla fall bjuda på en bild som jag är otroligt nöjd med själv. Det är fullmånen som visade sig i torsdags kväll. Helt makalös! Som hämtat ur värsta Disneyfilmen. Håll till godo och under tiden passar jag på att önska er alla en riktigt härlig och glad påsk!
 
 
No filters used!
 
 
 

Makalösa Malta

0 Läs mer >>
Livet - en början, ett mittemellan och ett slut. Som så många före mig har konstaterat så blev jag märkbart påmind om att livet pågår här och nu. Och att vi bara får ett liv. Så varför fyller vi det inte med bra och positiva minnen istället för stress, gnat och tjat?
 
Svåra frågor, men som ibland liksom smyger sig på vid de allvarligaste av tider. Så tänker man att nu, NU ska jag ändra mig. Se positivt på allt, inte tjata på barnen, ha tålamod, skratta mycket, bjuda på mig själv, bjuda in vänner, ha roligt, resa och skapa minnen för framtiden hos både mig själv men också min familj. Sen går tiden och sakta men säkert glider vi tillbaka till vårt gamla jag med allt vad stress, trötthet, dåligt tålamod, tjat och gnat heter.
 
Var ju hemma i Sverige på en snabbvisit. Syftet med resan var att gå på begravning. Men självklart åker man inte till Sverige, när man på Malta, utan att också jobba lite på kontoren i Sverige. Så det blev en kombination. 1 vecka av vinter som bryter av den ständiga vår vi har här på Malta. Sol, blå himmel och förvisso en hel del blåst på denna lilla ö men ändock vår.
 
Eftersom begravningen var uppe i norra delarn av Sverige gjorde vi en resa på ca 60 mil. Men hela tiden med sol och tidvis vita vidder. Vackra Sverige visade sig från bästa sidan. 
 
 
Så vaknade vi upp till sorgens dag, dagen för begravningen, och det liksom vilade en allvarlig tyngd över mig. Men vädret eller några andra makter tyckte inte att vi skulle sörja. Solen sken över logarna som var täckta i ett gnistrande snötäcke. Himlen var så blå som bara en himmel kan vara. Luften hög och klar och trots allvaret och sorgen kändes det med ens lite lättare. Som att morbror Sven hade hittat hem. Han sken över oss lika mycket nu som när han levde!
 
Det var underbart att se hur många människor han hade påverkat genom livet. Alla historier talade samma tydliga språk. Om en öppen, glad och skämtsam man. Som alltid hade nära till skämt och skratt. Bjöd på sig och tillsammans med moster Ulla faktiskt öppnade sitt hem för alla. 125 personer hade samlats för att säga hej då - eller kanske hellre vi ses senare!
 
Det var otroligt att se hur alla på ett liknande sätt hade påverkats av denna man. Och hur alla uppfattade honom precis likadant. Det fick mig att fundera över hur de jag möter upplever mig och påverkas av mig. Och någonstans tror jag inte att jag påverkar så många. Vilket i sig är lite sorgligt. Jag är inte den där glada och spralliga människan utan en synnerligen allvarig person. Men det innebär inte att jag inte är glad. Dock behöver jag lära mig att leva lite mer här och nu. Att uppskatta det jag har och inte hela tiden söka efter något annat. Jag har alltid varit något av en drömmare och det är jag nog fortfarande.
 
Och denna lördag, den 12 mars 2016, så drömde jag om ett liv där vi lever utan krig, utan bråk, med en tillförsikt om att allt blir bra till slut. Att inte ta så allvarligt på saker och att försöka se det goda och vackra i allt runt omkring oss. För även om det kommer krävas träning och ta lång tid, så är det bara jag som kan ändra hur jag är och vad jag gör med mitt liv... En svår läxa, men förhoppningsvis en värd att läras.
 
Det här huset blir sig aldrig mer likt utan morbror Sven som står på bron och hälsar oss Sniplisor välkomna. Men solen lyser över det i alla fall och vi har fortfarande många underbara människor kvar att hälsa på här!
 
 

Kontraster

0 Läs mer >>

Vilken söndag vi fick!! Veckan som passerat har varit lite si och så, rätt kylig och blåsig för att vara helt ärlig. Men så kom söndagen med värsta högsommarvärmen!! Så skönt det var att sitta i solen på balkongen och bara njuta av solens varma strålar som så lätt smeker våra bleka kinder.

Men för att inte slösa bort hela dagen i Sliema så tog vi oss upp till St. Pauls Bay och gick på Maltas akvarium. Vi visste att det skulle vara ”litet och gulligt”. Men det var verkligen fint. Vi blev glatt överraskade trots att det var litet. Vi blev kvar ganska länge för att se hajmatningen och för att hinna med allt vi ville se. Dessutom hade de en lekplats utanför som barnen fick leka av sig i och så njöt vi av en glass i värmen.

 Men vilken bild - ha ha - en avklippt Noel, ingen Elin och en stor pappa!! Här stod vi senare under dagen och såg när de matade fiskarna. Hajarna matades för hand.... ja inte för hand då ut med en pinne men de matade verkligen varje haj för sig.
 
 
De hade även en del med ormar, ödlor, tarantellor, skorpioner och andra små härliga kryp.
 
Den här dinosarien var faktiskt riktigt roligt gjord. Den var av gummi så den rörde på sig när man pillade på den....
 
 

Sakta men säkert tog vi oss sedan via buss ner mot Sliema igen. Roligt att få åka vägen som barnens skolbuss tar varje dag. Noel har sån koll på omgivningarna – härligt att se.

Sen blev det faktiskt inte mycket mer. Kvällsmaten skulle göras och planering inför ny vecka med luncher och min avresa mot Sverige. Tyvärr får man väl säga eftersom det är av en tråkig anledning jag åker denna gång. Att säga farväl är aldrig lätt och den här gången kommer det bli riktigt svårt. Jag har knappt fattat det än så jag antar att det kommer slå ner i mig riktigt ordentligt när jag kommer upp till Sundsvall.

Men lite jobb ska hinnas med i Skövde och innan jag flyger tillbaka till Malta igen så blir det en dag på kontoret i Stockholm också.

Nu ska jag lägga två barn och riktigt hinna njuta av att läsa saga….

Aprilväder i mars

0 Läs mer >>
Livet snurrar fort här också. Man tror man ska få mer tid över, men asch så man bedrar sig. Att vara arbetande mamma och dessutom ha en man som reser en del ger lite merarbete. Merarbete på det sätt att man inte har någon att dela vardagens alla bestyr med, eller aktiviteter de ska på.
 
Förra veckan firade Elins klass 100 dagar i skolan - eller som de uttrycker det (vilket jag älskar!) 100 days smarter!! Smart val av namn tycker jag! Ger ju en positiv känsla till skolan och allt arbeta man gör där. Man får något för det eller rättare sagt ger sig själv något värdefullt genom att vara där. Så här fina kronor fick de göra:
 
 
Idag har vi däremot slitit och jobbat både länge och väl med Noel. Han har mycket läxor för sin ringa ålder. Rättstavning på engelska med ord som knappt vi kan. Än mindre vet ju faktiskt en 8-åring vad det är, varken på engelska eller svenska. Jag har inget emot rättstavningen i sig, tror att det är ett bra sätt att lära sig på. Vissa saker måste bara pluggas in. Men orden är ju inte direkt för 8-åringar.... Ett smakprov, någon?
 
 
Unddrar just hur många av er som läser detta som har använt mischief eller conceited någon gång? Jag har det i alla fall inte. Fick ju till och med slå upp vad det betyder. Och Noel får bara 10 ord eftersom han är ny med engelska. När de har gått lite längre har de 15 lika svåra ord de ska plugga in på 1 vecka.
 
Vi kämpade verkligen idag. Det har varit både skratt och gråt, slänga penna och suddigummi och krypa upp och kramas. Lite jag kommer aldrig att klara det blandat med jag ska klara det, för att sedan bryta ihop och gråta. Inte lätt. Och när man sen har gjort detta och pluggat då ska man hitta de bedrövliga orden i bokstavsgömmor.
 
 
Så nu när pappa Thomas är på Filipinerna så hittar vi inte alla.... Men det får väl gå i alla fall.
 
Ha en trevlig kväll därute - where ever you are!

Huvudbry för de små