Livet är konstigt! Väldigt konstigt! Det tar dig till märkliga situationer ibland och ibland vet du inte riktigt varför du är där du just nu är men på något konstigt sätt så finns det en anledning till att vi är där vi är. Är det inte märkligt?
Ibland träffar vi människor vid precis rätt tillfälle. Då något i vårt liv känns konstigt och inte helt rätt. Där i mötet med den här människan så inser vi att det fanns en mening med att vi träffades! Allt liksom faller på plats.
I helgen fick jag, under en föreläsning, höra något som gjorde både intryck och avtryck på mig. "Vinnaren har en plan, förloraren en förklaring." Enkelt, eller hur? Men hur enkelt är det egentligen att ha en plan? Jo, men det kan nog vara ganska enkelt att skaffa sig en plan. Det som är svårt är att hålla sig till den! Oavsett om det är att vi ska börja springa, äta nyttigare, vara mer sociala, ta hand om familjen mer positivt, spela mer sällskapsspel eller bara sköta om oss bättre. Jag tänker mycket på hur jag ska bli lyckligare, för det vill ju alla vara - lyckliga - eller hur?! Men hur mäter vi lycka? Hur vet vi när vi är lyckliga? Och hur vet vi att vi inte kan bli ännu lyckligare? Den lycka vi känner just nu kanske bara är 10% av vad vi skulle kunna känna? Eller så har vi nått 90% på vår lyckomätare? Hur vet man det liksom?
Det finns så många sätt och alla visa, smarta människor har olika saker och svar på vad som gör oss lyckliga. Dessutom finns det ju en och annan som vill sälja på oss något för att vi ska bli ännu lyckligare.
Jag tror att vi, på något sätt, mitt i den här pandemin har skapat en grogrund för vad som kommer att göra oss lyckligare. Och utan att skjuta på det tills "när pandemin är över" så tror jag ändå att när vi väl är över den här erfarenheten så kommer vi kanske inse att lyckan inte sitter i vad vi kan köpa för pengar som resor och fina saker utan att den måste vi finna det inom oss själva. Ingen eller inget kan göra oss lyckliga om vi inte själva vill jobba på det. Och jag tror inte det ska vara svårt att bli lycklig. Det ska vara enkelt!
Tänk till vad som gör dig lycklig eller mig för den delen, och sen gör det mot alla andra. Det gamla talesättet "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" stämmer nog rätt bra ändå.
När jag började skriva tänkte jag skriva om att det faktiskt börjar närma sig 1 år sen vi kom hem till Sverige igen efter 5 år utomlands. Är jag lyckligare här? Nej. Är jag glad att vara tillbaka? Det har gått upp och ner och jag saknar Manila jättemycket mellan varven. Var liksom inte riktigt klar där. Tror inte heller att våra barn var riktigt klara. Men mitt i pandemin så var vi det. Det var planerat att vi skulle flytta hem men vi trodde nog att det skulle bli annorlunda än det blev. Att vi skulle få säga hej då, ta en sista resa till en av alla vackra paradisöar och få krama våra vänner och kollegor, men så blev det inte. Och det har tagit nästa 1 helt år, fast egentligen mer än 1,5 år tills vi fick krama mormor och morfar. Men till syvende och sist är det ett litet pris att betala för att vi ska få ha dem kvar med oss, livs levande.
Jag har bestämt mig för att värna mina minnen, fokusera på det positiva, lära mig av det jobbiga, negligera det negativa och le mot de människor som passerar på min livsstig. Och det startar idag!