Skövde i Världen

Nu har första besöket rest hem igen och det ekar tomt mellan väggarna i lägenheten. Tystnaden är så påtaglig att man nästan kan ta på den. Vad fort man vänjer sig vid att ha människor omkring sig. Och vad säker man blir på att vi människor faktiskt behöver andra runt oss, närhet och kärlek är så mycket värt. Konstigt att vi tenderar att glömma det mellan varven. Inte mist påtagligt blir det ju nu i dessa dagar när man springer på rosförsäljare, gosedjur och ballonger vart man än vänder sig. Men så är det ju också Valentindagen - Alla Hjärtans Dag! Tänk att vi måste ha en dag för att påminna oss själva om kärleken och närheten, vi-känslan i vardagen. Eller är det bara vi som springer så fort hela tiden att vi glömmer bort att ge varandra tid? 

 

Efter att vi lämnat mormor och morfar vid taxin och Elin och Noel förklarat att de redan saknar dem och mormor sätter sig tårögd i taxin, så gick vi upp till närbutiken för att köpa lite skinka, mjölk och annat smått. Och då, precis då, kände jag att jag ville ge barnen något extra. En belöning för att de är så duktiga, ordentliga, älskvärda och precis hur underbara som helst - så vi gick helt sonika in i leksaksaffären (som är typ 1000 gånger dyrare än hemma i Sverige - vilket inte säger lite....) och de fick välja en liten legolåda (ja, mamma är hård här....) bara för att det är Alla Hjärtans Dag i morgon. Och för att de ställer upp och följer med och är riktiga kämpar med språk, kompisar och allt nytt här på Malta!

 

Vi har haft en underbar dag här idag! Riktig högsommarvärme med svenska mått mätt. 21 grader, sol och blå himmel! Härligt! Men när solen försvinner känns det att det fortfarande är vinter, även här på Malta. Det blir svalt och lite kyligt i vinden. Men ändå klarar man sig bra med en kofta eller långärmad tröja. Jag njuter av att slippa vinterns slask och ojämna temperatur i Sverige och istället få sol, d-vitamin och härliga promenader längs med vattnet varje dag på väg till coh från jobbet. Jag försöker verkligen när jag är här att uppskatta allt vi har och inte klaga på det som vi saknar. Att försöka se mer positivt på vardagen och livet och påminna mig själv om det positiva istället för att fastna i det negativa. Det är inte lätt... Men sakta men säkert kanske även jag, som vanligtvis inte vill ta ut något positivt i förväg och gärna vänder allt till något negativt, kan vända på mitt sätt att se på världen och ta mig an livet!

 

Usch vad det blev mycket klämkäckt det är inlägget. Nåväl, nu ska jag ta och fixa lite kväll här med jag inväntar två barn och en make! Hoppas att ni alla därute får en helt underbar lördagskväll!