Nu är vi här!
Efter att ha lämnat ett hyfsat städat kaos efter sig och satt sig på tåget upp till Stockholm började man så sakteliga slappna av. Skulle jag glömt något är det för sent att upptäcka det nu. Och efter mycket släpande av 7 väskor där barnen gjorde en fantastisk insats och borde belönas med tapperhetsmedalj lyckades vi faktiskt ta oss från Centralstationen till Arlanda Express på 1 vända!! Jippie!
Väl ute på Arlanda checkade vi in och åt lite middag där jag tyvärr fick halsbrännan från helvetet på grund av tzasikin som serverades till.... Var länge sen och inte särskilt bra tajmat eftersom vi skulle upp vid 05 och jag typ satt upp halva natten tills Thomas förbarmade sig och letade upp en omaprezol som hjälpte.
Off, off we fly och vad skönt det kändes att lämna detta bakom sig!!!
Snö och kyla no more, säger jag bara! Eller tror jag i alla fall. Eller hoppas, för de som bor här säger att februari är värsta månaden.... Jag håller tummarna för att detta är ett bra år!
Vi fick en underbar soluppgång under flighten innan vi närmade oss sydligare bräddgrader.
Var så otroligt läckert att flyga under soluppgången. Har ju gjort det så många gånger men den här gången kändes det som man hade ett hav av moln under sig och ett tak ovanför sig med alla dimmoln som låg på hög höjd. Fantastiskt sagolikt och då menar jag sagolikt som i en saga och inte fantastiskt även om det var det med.
Och nog känns det speciellt när man närmar sig och flyger över sandstränder. Då börjar man känna att äventyret närmar sig! Verkligen närmar sig! Och det som i början kändes lite jobbigt och hastigt påkommet kändes helt plötsligt bra. Nästan lite för bra.
Lite reklam får allt leta sig in i denna blogg via mig själv. Tycker att bilden är så läcker. Det var i den här bilden som mina tankar och planer och drömmar om de närmaste 7 månaderna satte fart. Båda barnen satt hos Thomas och jag hade mig själv och mina tankar för just mig själv, vilket inte tillhör vanligeheterna.
Sen började vi så sakteliga skymta Malta från flygplansfönstret. Det är en väldigt speciell ö. En mix mellan gammal brittiskt koloni och ett å andra sidan väldigt medelhavsaktigt land. Kargt och klippigt och hårt å ena sidan och väldigt ljust, soligt och ljummet å andra sidan. Hetsigt italienskt men ändå väldigt laid back.
En mix av mycket. Med influenser som fägat landet genom årens lopp. Precis som alla svenskar nu gör. Undrar just hur nationer kommer se ut om 100 år med tanke på alla som reser, jobbar och flyttar runt i världen. Kommer vi bli än mer patrikotiska eller kommer gränserna suddas ut och vi blir mer internationella överallt - en världsnation?
Nåväl, inflygningen gick bra, vi hittade vår transport till lägenheten och han levererade nyckelkort (ja här har man nyckelkort, inga nycklar till lägenheterna!) och vi var snart på väg mot vårt nya boende. Med två trötta barn som vaknat eller rättare sagt blivit uppdragna väldigt tidigt. Och två föräldrar som väl var nästan lika trötta. Efter lite letande hittade vi till sist byggnaden och kom upp och knappade in kod och viftade glatt med kortet. Men icke sa Nicke. Inte ville Sesam öppna sig här inte.... Vi försökte likt galningar på alla möljliga sätt få upp dörren. Vi ringde mäklarassistenten som inte behagade visa sig (ja, jag var rätt irriterad, min man något mer snäll och ursäktande) som ringde security. Men inte då. Så slutligen ringde vi ägaren som sa att koden vi fått var fel!!! Ha, där kunde vi stått till dödagar....
Men slutet gott allting gott, eller?? Nädå, det skulle vara städat men det var städat enligt maltesiskt mått mätt. Inte mitt mått mätt. Så det vara bara att slänga sig in i städskrubben och ta fram vad som fanns. Ingen dammsugare så det blev till att sopa och moppa golven, skura av bänkar och dörrhandtag så man vet att det är gjort. Och slutligen när vi kunde titta ut över solnedgången som sakta letade sig in över Valetta så kändes det som små problem. Welcome to the beautiful island of Malta!