Mitt stora Varför?
Varför, vad är det egentligen? Seriöst. Hur ska jag veta varför just jag blev satt på jorden? Är varför samma sak som meningen med mitt liv? Oj, vad det blev stort helt plötsligt! Men tänk om det faktiskt är olika saker? Meningen med mitt liv och varför jag gör vad jag gör? En kanske är jättestor och oundviklig och den andra kanske jag ska ta lite mer med en klackspark? Kanske jag till och med kan ändra det där varföret under min livstid? Så jag kan ha fler varför med mitt liv än bara en mening i livet?
Jag är förvirrad. Det verkar vara en vanlig fråga: Varför gör du det du gör? Men vad händer om det finns fler frågor att ställa? Kommer de aldrig att be besvarade om vi nu fokuserar så mycket på att svara på den stora frågan Varför?
Nu när jag är en hemmamamma (ja, ja jag vet jag födde två barn och uppfostrade dem tills den yngsta blev 7 och nu bestämmer jag mig för att bli hemmamamma…. Men detta är en helt annan diskussion, för ett helt annat inlägg.) och sköter hushållet på heltid, med en man (tur att det bara var en, vá?!), 2 barn, en hushållerska och en chaufför. Hjälp!! Det blev helt plötsligt när man skriver ner det mer som ett mindre företag än ett hem. Tur jag inte visste det innan jag tackade jag till detta uppdrag….
Men vänta lite…. Accepterade jag verkligen det här uppdraget? Eller var det faktiskt något som bara hände? Ja, jag erkänner, det är faktiskt bara första dagen på nya ”jobbet”. Första dagen jag är hemma och sköter ruljansen, med hushållerska, chaufför, barn, uniformer och allt annat som måste skötas. Min största fråga hittills är egentligen vad jag ska göra själv och vad jag ska lämna till hushållerskan (eller Ayan som det kallas här på Filippinerna. Jag fortsätter att använda det för det låter bättre än hushållerska. Hushållerska låter så 1800 kallt på något sätt.). Vi är inte vana att lämna disk odiskad till någon annan. Det är mentalt svårt för mig att sitta här och skriva detta medan hon städar och diskar. Och om 3 minuter blir jag upplockad av chauffören för att åka till skolan och hämta barnen. So sorry, måste avsluta här en stund.
Japp, mitt liv just nu är enkelt, eller rättare sagt det borde vara enkelt, men i morse tittade jag på olika podcasts. Jag tänker nämligen försöka komma igång med tärning och behöver något att lyssna på. Samtidigt vill jag passa på att lära mig något nytt så jag letade efter podcaster där jag kan förena nytta med nöje. Marknadsföringsinriktning, minfulness etc och då upptäckte jag att väldigt många just är centrerade runt den stora frågan varför. Det fick mig att fundera över om alla andra faktiskt vet sina varför. Jag trodde jag visste mitt varför men om nu det ska vara svaret på varför jag blev född blir ju svaret annorlunda än om det är varför jag jobbar/gör det jag gör. Det har gått inflation i att jobba med sin passion. Det leder till att de gamla hederliga jobben inte är lika eftertraktade. Ja, jag vet utvecklingen går framåt hela tiden. Men vari ligger äran i att utföra ett hederligt arbete. Och vad är ett hederligt arbete?
Innan jag fick barn, var mitt svar på frågan varför klart och tydligt mitt jobb. Jag älskade det jag gjorde (gör). Jag utbildade mig och sedan började jag jobba med det. Men är det verkligen så enkelt? I Sverige jobbade jag, tog hand om barnen, lagade mat, städade precis som vilken svensk familj som helst. När klockan sen var 21 var jag helt slut när barnen äntligen sov. Man går och lägger sig och sen börjar man om. Man hamnar i det berömda ekorrhjulet och livet snurrar fortare och fortare. Förhoppningsvis inte utan kontroll. Och om det nu skulle hamna utanför kontrollen, vore det så illa? Skulle jag inte kunna hitta vägen tillbaka igen? Eller kanske rent av hitta något ännu bättre?
När jag tänker på det så kanske det är just det som mitt nuvarande varför handlar om. Att hitta vad jag vill och då menar jag verkligen VAD JAG VILL. Inte vad min man vill att jag gör, eller mina barn, inte mina föräldrar eller någon annan. Utan jag. Det känns som vi ibland hamnar i situationer där vi gör vad vi tror att andra skulle göra, eller skulle vilja att vi gjorde utan att vi riktigt vet om det är det vi vill eller inte. Vi speglar dem vi har runt om oss tills vi befinner oss vid en bristningspunkt och inte vet om det är vad vi själva vill eller om det är någon annans dröm. Så, nu antar jag att denna period i livet är ett bra tillfälle för mig att fundera ut vad det jag vill. Vad som är mitt Varför! Vad vill jag ha ut av mitt liv? Vad vill jag göra? Vad vill jag arbeta med? Som jag fundera över I början, blir inte mitt Varför en fråga utan en hel rad frågor. Men det är helt okej! Vilka blir dina Varför?
What is my Why?
The big why, what is that? Seriously? How should I know what my why is? My one single mission on earth? And why can I not have two whys or more?
I am confused. Everybody is asking one question and that is why. But what if there are more questions to be asked, but they will never be asked because we are focusing too much on the one BIG WHY?
Now that I am a stay at home mum (yeah, yeah I know, I raised two kids until the youngest is 7 and then I decide to be a stay at home mum…. This is a whole other discussion for another day!), full time running a house hold with a husband, 2 kids, one helper and one driver. Gosh!! That all became a small company and luckily, I didn’t know about that before I accepted.
But wait, did I ever accept this role? Or is it actually something that just fell into place. I am willing to admit that this is my first day at work. My first day of being at home, running the household, picking up the kids, doing homework, fixing uniforms and whatever else I need to do. My biggest hardship is actually what to do and what not to do. I mean, when you have a helper, or Aya as it is called here in the Philippines, do you wash your own plate or just simply put it for her to clean? I am not really comfortable telling other people to clean and I just sit beside and watch. Not that I am doing that but that’s how it feels.
Yes, my life is easy, or should be easy, but this morning as I was looking through podcasts in the mission of finding some where I can learn something and I bumped into a lot of pods about the big Why. This got me thinking about my why and if everyone knows their whys. I thought I did but if the why is supposed to be the answer to why we are on Earth or what we should be doing with our life, then I don’t have an answer any longer.
Before the kids, my why was my work. I did what I did. I got an education and that’s what I was supposed to do. But is it really that simple? I mean in Sweden I worked and took care of the kids, just like a normal Swedish family lives their life. You get into that hamster wheel and your life start spinning. Hopefully it doesn’t spin out of control. And if it does, would that be so bad? Would I not be able to find my way back? Maybe to something bigger and better?
To think about it, maybe that is just what my current WHY should be about. To figure out what I want and with that I mean what I really want. Not my husband, not my kids, not my parents nor my friends. I think we tend to either copy those around us unknowingly or we stretch our individuality to the bursting point. Hmm, now I guess it is my time to figure out what my Why is. What do I want with my life?
I learned something while writing and that is that I use the word actually a lot, and then I really mean A LOT! Or as a former colleague used to call me Lot to do.