Skövde i Världen

Flygturen gick smidigt och vi sov en lång stund allihop. Efter frukosten var det dags att möta vår nya hemstad för det kommande året eller så. Högt över molnen var det mulet när vi gick in mot landningen i Manila, men så fort vi gick igenom molnen såg vi solnedgången färga himlen alldeles skär. Det var en vacker inflygning som lämnade mig varm i hjärtat. Äntligen hade den där känslan av äventyr infunnit sig! Äntligen var vi framme och skulle få se vår nya lägenhet, packa upp och komma i ordning. Ja, jag var klar att sätta igång!

Men, ja ni hör ju. Bara det lilla ordet säger så mycket om vad som komma skall i nästföljande meningar. Men, när vi kom fram till lägenheten sjönk hoppet snabbt. Det var som om jag befann mig i en berg- och dalbana. Ena stunden spänd och förväntansfull för att i nästa känna att jag bara vill flyga hem till mitt hus, mamma och pappa och alla andra. Till allt hemvant och vardagligt, allt jag vet och känner till.

Vi gick in i lägenheten och öppnade dörren efter att ha släpat alla våra 8 väskor och 8 handbagage upp till den. Trötta och varma och svettiga. Bara för att se att inget är i ordning. Det fanns inga lakan till sängarna. Någon hade varit vänlig nog att köpa kuddar och örngott. Men lakan – nej då, det tänkte man inte på! Det fanns heller inget i köket. Jodå vi hade fått ett startpaket med glas, tallrikar, bestick, en stekpanna och en kastrull. Några knivar fanns också. Och 4 handdukar. Vatten, bananer och äpplen och 4 toarullar fanns också på plats.

Som tur var har vi en snäll kollega som tog bilen och körde över till oss med några lakan de hade över. Så i säng. Vi började måndagen med att försöka packa upp. Men vi hade öppnat för många väskor på en gång i förhoppningen om att det skulle gå fortare, men ack som vi bedrog oss. Helt plötsligt var det grejer överallt, men inte något av det vi behövde. Och samtidigt fanns inget till hands.

Möblerad lägenhet för oss är en med möbler, strykjärn, strykbräda, dammsugare, städprodukter, kokkärl, tallrikar, glas etc. Men så var det inte här. Inte ens glödlampor fanns. Så nu har vi varit ut några turer och försökt sakta men säkert få ordning på vårt liv här. Samtidigt vet vi att barnen börjar skolan på måndag och ska vara i fas för att möta nya intryck, kompisar och lärare.

Så som min kära vän på Malta skrev till mig: ”Focus on the bigger picture! It will get better!” Ja, och som de handlingskraftiga personer vi är, beställde vi städning (nåja, Thomas – cause a happy wife is a happy life), full städning, förhandlade till oss ett grundbidrag för att kitta upp lägenheten till anständighet, fixade kläder till skolan (ja, de ska ha uniform!), skor till skolan och funderar på mat senare. Som tur är finns det fullt med restauranger och shopping nära, så det lär inte gå någon nöd på oss.

Oh ja, jag måste ju berätta att Filippinerna inte har några farliga djur. Vilket är bra! Men när vi shoppade i mataffären så mötte Thomas och Noel en fin liten gnagare som sprang över golvet! Hej och hå, det gäller att se upp med andra ord. Tur det inte var jag…..

Äventyret började inte med de rosaskimrande molnen som himlen viskade om, utan med att rulla upp ärmarna och ta nya tag. Efter att ha packat inför den här resa och packat ihop ett hus på 200 kvadratmeter kändes det ändå ganska jobbigt att börja om igen…. Men härifrån kan det bara gå uppåt! Eller hur?

Välkomna hem till oss!

Masterbedroom - hur stort som helst.... Självklart med toalett och dusch ensuite.

 

Elins rum med egen toa och dusch

 

Noels sovrum och ja, igen, egen toalett och dusch.

 

Vår (eller barnens) TV hörna. Här finns också alla spel, pysselsaker, böcker etc. Och det bästa? Barnen får eget kylskåp eller mamma får när hon väl får igång handlingen....

 

Inngergården är lummigt grön med 1 av 3 pooler. Huset i mitten är spaavdelningen.

 

Utsikt åt andra hållet - mer lummiga ytor leder till grillplats, gym, fler pooler och en gymnastiksal man kan använda.

 

Ledplats finns också för de mindra.