Skövde i Världen

Äntligen helg igen! Och då kommer den eviga frågan, vad gör vi i helgen? Vi har inte riktigt hittat vår rytm här än. Veckorna går fort med skola och arbete för de övriga i familjen och mathandling och middagsplanering samt möten och uppdateringar vad gäller skolan och allt annat som ska fixas med för mig. Eller helt enkelt bara simning, dusch och lunch och sen är det dags att hämta barnen igen. Dagarna går helt klart väldigt fort i veckorna. Som det säkerligen gör för alla barnfamiljer.

 

Så kom fredagen och vi visste fortfarande inte vad vi skulle hitta på under våra 2 lediga dagar. Något ville vi göra så vi inte bara hamnar hemma och helgen flyter på. Det är fullt görbart, men inget vi ville.

 

Så Thomas ville åka till Moa (Mall of Asia) ett av världens största shoppingcenter. Ja, ni hörde rätt. Thomas ville åka dit!! Mitt förslag var att åka till vulkanen eller risfälten eller något annat mer aktivt där barnen också skulle tycka det var roligt. Kanske för att jag håller i övrig shopping som det inte blir lika lockande att åka och göra mer shopping. I slutändan kompromissade vi så vi åkte först till Moa och sen vidare till Baluarte de San Diego, eller San Diego Gardens, på engelska.

 

Moa ligger vid kusten nära hamnen så vi fick tillfälle att se och promenera lite längs strandpromenaden eftersom vi kom 1 timme för tidigt! Det är sorgligt att se allt skräp som ligger och flyter längs kustlinjen här. Det blir lite flashbacks till Malta, vilket i detta fallet inte på något sätt är positivt. Här pratar vi miljöförstöring med plast och annat skräp som inte kommer att multna bort utan helt sonika flyter runt eller flyter vidare med nästa storm. Undrar när vi människor kommer vakna upp och inse att vi måste ta hand om allt vackert vi fått till låns?

 

 

Nåväl, själva Moa var bara stort! Så stort. På helt fel plan. Det fans ett syfte med att vi skulle shoppa förutom Thomas behov av skor och det heter bäddmadrass. Japp, vi hyr lägenheten möblerad men en bäddmadrass finns inte i vår säng. Som tur är så är den inte stenhård men sömnen skulle förbättras mycket av en något mjukare bäddmadrass. Så detta var vårt mål med dagen. Och vilken miss! Inte hittade vi någon bäddmadrass här. Noel bröt ihop och ville inte åka och shoppa (och det kan jag förstå!). Tror väl inte att det enbart beror på shoppingen… Känns som han just nu är väldigt upp och ner i sitt humör och vi hoppas att det är en fas som snart går över. En utvecklingsfas? Känns som vi är tillbaka till första åren när man skyllde allt på en utvecklingsfas. Han/hon äter inte – utvecklingsfas! Han/hon sover inte – utvecklingsfas! Han/hon är grinig – utvecklingsfas! Japp, vi är tillbaka där eller så är han helt enkelt förpubertal. Känns som vi har en liten tonåring i huset. Ena stunden stora killen som är självständig och inte behöver någon hjälp och i nästa är det gråt och kramar som gäller. Inte lätt att växa upp och bli stor! Och det är inte lätt när pappa vill åka och shoppa…. Hör det nu pappa! Ingen mer shopping på helgerna!

 

Det är väl att underskatta er alla att tala om att vi varken hittade skor eller bäddmadrass. Så vi åt lunch och åkte vidare till Baluartes de San Diego. Äntligen fick jag komma tillbaka till mitt älskade San Diego! Bodde ju i San Diego som ung och föll hals över huvud för denna underbara stad! Längtar tillbaka även om jag vet att det inte blir detsamma om man åker tillbaka. Livet är annorlunda nu. Inget studentliv utan ansvar där man förvisso pluggar massor, men ändå lever ansvarslöst och utan måsten. Nu har man familj och 3 andra att ta hänsyn till men någon dag vill jag visa de övriga i familjen min ögonsten till stad. För tillfället fick dock detta San Diego räcka.

 

San Diego Gardens är som en liten ädelsten, väl gömd bland storstadens höga byggnader och live och rörelse. Det är som att förflyttas till en annan värld. När man kommer in är det grönt, lugnt och stillsamt och allt är inringat av höga de höga byggnader man ser på håll. Det är en gammal bastion som ligger innanför murarna (Intramuros) vid den gamla spanska kolonialdelen av Manila. Det är som en stad i staden. Hade vi haft mer ork och tid hade vi nog gått runt i Intramuros längre men nu besökte vi bara trädgården. Här ligger det äldsta stenfortet i Manila som byggdes 1586, designat av jusiutprästen Antonio Sedeño. Det förstördes under den brittiska invasionen 1762 och renoverades åter 1764. Under andra världskriget förstördes det på nytt och numera är det en turistattraktion.

 

För mig kändes det som att komma in i en gömd eller kanske glömd del av staden. Runt omkring pågår livet som vanligt men här inne känns det som man tar ner hetsen och stressen några knop. Det går att andas och intrycken blir så stora. Allt är vackert och stilla. Det var inte särskilt många som besökte Baluartes de San Diego när vi var där vilket gjorde det än mer vackert. Jag kan tänka mig att det är ännu vackrare på kvällarna i skymningen eftersom det hängde urfräcka lyktor i alla träd. Såna hade jag gärna haft på altanen hemma i Skövde! I övrigt var det grönskan som gjorde mest intryck. Gräsmattor, blommor, buskar, bonsaiträd mjukade upp fortets ruiner och gjorde att murarna lockade till närmare undersökningar.

Allt har ett slut dock och vårt blev aningen abrupt. Förvisso behövde vi komma iväg med tanke på trafiken. Men både Thomas och min mage började säga ifrån. Vi har klarat oss hyfsat bra att anpassa våra magar till de nya bakterier som finns här, men just idag så bråkade de lite mer än vanligt. Så bättre att ta det säkra före det osäkra och komma hem! Allt som allt var den en härlig dag och Intramuros lockar definitivt till ytterligare besök.

 

English:

Weekend trips and to do nothing

 

Finally weekend again! And with that the ever-asked question, what we should do? We haven’t really found our rhythm yet. The weeks pass by fast with school and work for the rest of the family and with grocery shopping, dinner planning, meetings and updates with school and everything else that needs my attention. Or simply by me taking a swim, getting a shower and having lunch. That’s pretty much all I have time for before it is time to pick up the kids. Mostly due to the fact that it takes time to drop them off. But the week days go very fast. As I guess they do for all families with smaller kids.

 

Around the corner lured Friday and we still didn’t know what we wanted to do for our 2 days off. We wanted to get out of the house a bit. It is so easy to stay at home doing nothing by playing iPad, reading and voila it’s Monday again. This time we really wanted to do something together as a family.

 

Thomas wanted to go to Moa (Mall of Asia), one of the world’s biggest shopping centers. Yes, you heard right, he wanted to there!! I suggested to go to the volcano or the rice fields or something that the kids could enjoy as well. Going shopping just didn’t do it for me this time, maybe because I do the rest of the shopping? We ended up compromising. We first went to Moa and then on to Baluarte de San Diego or San Diego Gardens, in English.

                                                                                                                  

Moa is located close to the coast line so got to see the water and walk on the sea side promenade a bit as we arrived early. It was depressing to see all the trash in the water. This gave me real flashbacks of how it was in Malta. Unfortunately, not in a positive reflection. We talk so much about environmental concerns, banning plastic bags and doing a lot of things to minimize garbage and plastic that is not degradable to end up in nature. However, it is very visible that we do not do enough when you see the coast lines. It is lots and lots of plastic bags, plastic bottles and other trash floating around until the next storm takes it out to deeper waters and it ends up on an island or somewhere else. When are we going to wake up and realize that we need to take care of our Earth. We are only borrowing it!

 

Well, Moa was huge, enormous! So, so large in the very wrong way. However, our visit had a purpose except Thomas’ need for new shoes. It is spelled top mattress. Yup, we are renting the apartment furnished but that does not mean we get a top mattress in our bed. Luckily it is not as hard as it could have been, but our sleep could be better with one that is a bit softer. I wake up every morning with an aching body. But this was definitely not the place to find a mattress. And Noel had yet another break down. He did not want to go shopping (understandable!). It feels like we have a small little teenager in the house. So, big and responsible on one hand and so small and vulnerable on the other. We are hoping it is a phase and that it will pass soon. Feels like being back to when they were small. He is not sleeping – development phase? He is not eating – development phase? He is cranky – development phase? And it dawns on me that we are right back at where we started, the baby years. Same worries, same questions, same insecurity! It feels like having a young teenager in the house. On one hand very capable and wants to do everything on his own to suddenly wanting hugs and almost crawling up in the lap crying. It is not easy to grow up! And it doesn’t get easier when dad wants to go shopping…. Listen up now, Dad- No more Weekend shopping!

 

I know it is to completely underrate your ability in reading between the lines, but no we didn’t find shoes and no mattress either. Instead we had lunch and then went on to Baluartes de San Diego. Finally I got to go back to my beloved San Diego. I lived in San Diego, CA, when I was young (oh, now I sound like I am a thousand years old. Prehistoric even….) and I completely and utterly love the city. It is truly the city of my dreams. I so want to go back to visit and to show my family where I used to hang. What I used to do. I know it is not ever going to be the same as it was. Life is different now. I have responisiblities. No more student life where yeah, you do have to study, but that’s it. No planning dinners, drive to activities or do homework with someone else. But I feel that I want to share my gem with them. So hopefully one day…. Until then this San Diego will have to do.

 

San Diego gardens is truly like a little gem, well tucked into the high rising sky scrapers making up the city of Manila with all its hustle and bustle. It is like being transported to a whole different world. And when you enter is is green, calm and very quiet. It is an old bastion in Intramuros, part of the Spanish colonial fortification in the walled city of Manila. It is a city in the city. If we would have had more time and stamina we would have wondered around Intramuros on a guided tour. Now we have to come back for that. But this is the oldest fort made of stone in Manila and it was built in 1586, designed by the Jesuit friar Antonio Sedeño. It was completely destroyed during the British invasion in 1762 and renovated by 1764. During the WWII, it was destroyed again and is now a tourist attraction.

 

It felt like coming into a forgotten or maybe rather hidden part of the city. Life goes on around you but in there it felt like all the stress just was erased. I could breathe again and really take in everything that is happening around me. I was more present. Everything was beautiful and quiet. There were not very many visitors when we arrived and that made it even more beautiful. I can imagine that it is even prettier at night when the lights are turned on. There were these beautiful lanterns hanging in the trees. I would love to get those for my house in Sweden! Other than that, it was greenery that took me by surprise. Lawns, flowers, bushes, bonsai trees all made it seem a lot cozier and softer and really made the walls whisper to you to be explore them.

 

But everything has an ending (except the rope which has two!) and ours was abrupt. We did need to head home but both Thomas’ and my stomachs were telling us to get moving. We have not had a lot of stomach problems since we arrived, but today they did decide to give us a hard time. So, better safe than sorry! All in all, we had a lovely day at Intramuros which we definitely will visit again.