Historiens vingslag
Morgonens ganska svala väder passade utmärkt för ett besök på American Cemetary. Konstigt nog kändes det kallare än de 26 grader som väderappen visade. Men efter en rask promenad hade vi fått upp värmen och svetten lackade återigen.
American Cemetary är ett vackert men sorgligt område som täcker ca 615,000 kvadratmeter i BGC. Här vilar 17,058 soldater som förlorade sina liv under andra värdskriget. Det är den största gravplatsen för amerikanska soldater men har även gravplatser för filippinska soldater och andra allierade nationer som förlorade sina liv under kriget. Många av de döda förlorade sina liv i Nya Gunea eller under The Battle of the Philippines, där amerikanarna hjälpt Filippinerna mot Japans invasion.
De, som det känns, oändliga rader av vita kors står ut mot det perfekt klippta gräset. De smeker kullarna som kyrkogården ligger på och man har en slående utsikt mot såväl lyxshoppingcenter och de fattigas baracker. Men det är ändå stillheten som är mest påtagande. När vi promenerar runt och ser allt så blir man ändå tagen av alla dessa, förmodligen unga, soldater som gav sig av och lämnade sina föräldrar och syskon hemma och gav sig av ovetandes om de någon gång skulle återses. Nu finns deras namn runt om i värlen inristade i stora marmorstenar och ärofyllda kors för att vi skulle få en vänligare värld. En värld där demokrati och förtroende råder.
Då var det självklart att stå upp gemensamt och se vad som händer i världen idag! Coronavirus som sprids i lavinartad fart och en president som står inför rätta i landet som hjälpte till att rädda just Filippinerna. Samtidigt som England bryter sig ur EU. Ibland undrar man vad det är som händer och när vi ska lära os av historian?
Jag vet i alla fall att jag är glad att ha mina bran nära mig och att vi kan gå här och lära oss om allt det eländiga som en gång hände och hoppas att historien inte upprepar sig till samma grad som den historia som skrev under 1940-talet.
